Hur kommer det sig att vi kan blicka bakåt i tiden men inte framåt?

Vad säger fysikern om tid? Är det som man brukar säga att ju mer vi lär oss desto mindre vet vi?

Alla vi på flashback är ju i och för sig allvetande och kan allt om universum men det är ju ett välkänt faktum här inne 😉

Ja, nuet får väl ses som ett resultat av hjärnans informationsbearbetning och inte som en egenskap hos tillvaron.

Det är lite svårt att förstå vad det att tid "finns" innebär. Tid betraktas i praktiken som fundamental, men fysiken kan inte avgöra om den faktiskt är det? Ytterst kan detta som ses som fundamentalt vara ett emergent fenomen.

Att kunna mäta vilken händelse som inträffat före eller efter den andra skvallrar kanske mest om en grundläggande ordning i tillvaron. Före och efter blir dock cirkulärt, eftersom dessa termer i sig är tidsbegrepp.

Nuet är knivskarpt. Faktum är att vi aldrig ser något annat.

Dåtid är en fantasi baserat på nuet. Vi är mätta just nu, sinnet har en massa tankar just nu, och i slutändan kallar vi "mätt just nu + minnen" för "jag åt lasagne förut." Eftersom dåtiden är en tolkning av nuet så verkar det nästan lika knivskarpt.

Framtid är en fantasi baserat på dåtid. Den är av andra ordningen så att säga, så den är inte lika tydlig som dåtid, men den har någon slags kärna i nuet så om vi kisar lite grann så verkar den åtminstone ganska skarp. Vi gissar att dåtiden kommer upprepa sig, och om vi är tillräckligt vaga kan vi ha rätt.