Hur kommer det sig att vi kan blicka bakåt i tiden men inte framåt?

Sen kan man diskutera om detta är en FILOSOFI-fråga... Det handlar om rå fysikalisk fakta så borde passa bättre i fysikforumet.

Det finns liksom inte mycket att diskutera om saken. Om man inte lider av någon form av psykisk sjukdom så förstår man att framtiden inte hänt ännu.

Men det är ju mer spekulativt.

Utöver det som redan sagts förblir dåtiden densamma hur mycket man än glor på den men om man kunde glo på sin framtid på samma sätt hade man kunnat konstatera att om man gör X blir man dödad av en krokodil och då stryker man X från sina framtidsplaner. Bara det faktum att folk visste framtiden skulle förändra den innan den hade hänt, varpå en ny framtid skulle skapas och så skulle den framtiden också förvandlas till en ny framtid, om och om igen. Och eftersom vad en person gör har en direkt eller indirekt påverkan på andra människors liv skulle framtiden för en person förändras när en person ser sin framtid och förändrar framtidsplanerna pga vad h*n ser. Hela tillvaron skulle bestå av att vi såg mängder av framtidsscenarier som hela tiden byttes ut mot nya framtidsscenarier pga hur folk förändrade sina planer. En person med den förmågan skulle kunna ha otroligt stor nytta av den men om alla hade förmågan skulle vi vara konstant utmattade.

Det blir mycket av det man går igenom av gårdagen också.

När var det jag sket? Var det kvart i tolv?
Fanns det HP-sås på bordet på sunkhaket vi käkade på?
osv.

Jag kan blicka framåt och gå igenom morgondagen eftersom jag vet vad jag ska göra från morgon till kväll. Dagen efter, i övermorgon kan jag gå igenom vad som hänt dagen innan (i morgon) också, om jag vill.

Skaffa en sån där kristallkula som spå tanterna har. Så kan du se in i framtiden med den.

Du har inget sinne som kan blicka in i det förflutna, utan det du använder är för detta är ditt minne. Mycket av det som hände igår finns lagrat där, så det kan plockas ut. Men det som händer imorgon finns inte lagrat där, så det går inte att plocka ut. Enkelt!

Ännu en väldigt bra fråga av dig, Denom, och ja, fysik är precis vad det handlar om. Många fysiker har funderat på samma fråga.

Problemet är att alla fundamentala fysiklagar mellan materiens minsta byggstena är tidsssymmetriska, och att precis allt som sker, inkl med våra hjärnors minnen, ju ytterst "bara" handlar om materiens minsta byggstenar. Alltså borde ALLT som sker med A först och B sen kunna hända tvärtom med B först och A sen. Vi BORDE alltså kunna minnas saker lika bra från imorgon som från igår!

Ändå är det ju inte så. Varför??

Det korta svaret är: Entropilagen.

Det långa svaret är... längre.

Något mindre kort svar: ALLT som kan utvecklas från tillståndet A idag till tillståndet B imorgon, KAN hända åt motsatt håll, men ofta är det bara extremt osannolikt.

Vi kan se bakåt i tiden men inte framåt, och vi kan resa framåt i tiden men inte bakåt. Jag tror att det var Einstein som bestämde det.

Det skulle skapa paradoxer

Det kan vara så att saker skulle kunna utspela sig från slutet av filmen mot början. Men om någon ska observera skiten så kunde det inte upplevas på annat sätt än vi gör det

Folk som är äldre än du är kan ofta se din framtid, man säger bara inte vad man ser av hänsyn, alla måste få göra sina misstag och leva sitt liv utan att nån kommer och avslöjar slutet på filmen så att säga.