Rationellt självmord

Jag argumenterar för vad som är rationellt att tro på. Ja, vi tänker helt olika, jag tänker rationellt i dessa frågor, och du tänker känslomässigt, vilket är helt okej om du föredrar det. Men diskussionen i denna tråd handlar just om vilken hållning som är rationell, inte om vilken som subjektivt känns bäst.

Ångest var bara ett exempel. Att känna några som helst negativa tankar över att ens liv kan ta slut i förtid är onödigt, eftersom du helt enkelt inte kommer att ha det minsta ont på något sätt av att du gick miste om saker. Det kommer att vara dig fullständigt likgiltigt, och därför per definition inte innebära minsta problem för dig.

Att känna sorg över att något kan hända dig som inte kommer att innebära minsta problem för dig är högst onödigt.

Jag kallade inte ståndpunkten för direkt korkad. Att använda en ståndpunkt som ett argument är vad jag kallade direkt korkat, vilket är precis vad du gör.

Det är det här jag vänder mig emot: "så skulle vi inte anse denne leva ett rikt och meningsfullt liv".
Varför skulle vi inte anse det? Att någon anser någonting är inget argument. Varför är det negativt för en person att gå miste om sitt liv? Att det anses vara negativt är inget svar på den frågan.

Det finns inget meningsfullt liv. Det finns ingen mening inom evolutionen. Organismer skapas utan något syfte, och när de väl dör har det ingen som helst betydelse hur de levde sina liv, om det var rikt eller fattigt. Det är totalt likgiltigt både för dem själva och för arten i helhet.

Detsamma gäller alla våra egenskaper, såsom förmågan att känna njutning och smärta. Dessa egenskaper har uppstått av en slump, och har levt vidare eftersom organismerna som besuttit dessa egenskaper har haft större sannolikhet att föröka sig och därmed förra vidare dessa egenskaper. Inget syfte, bara en automatisk kedjereaktion.

Det enda människan bryr sig om är att det känns bra i nuet. Det är det enda vi ständigt strävar efter. Om något känns bra så gör vi det, om något känns dåligt så undviker vi det. Någon större mening än så finns inte för oss. Det enda mål som drömmar och ambitioner egentligen fyller är att det känns bra att ha dem i stunden, det är egentligen bara därför vi är intresserade av att ha dem, inte för att målen är värda något i sig, för det är de inte.

Nu är du så där tröttsam igen och utgår utan vidare från att ingen kan fungera på något annat sätt än du. Snälla du, lägg av med det. Acceptera att människor är olika med olika drivkrafter.

Det existerar inte ens olika drivkrafter i teorin. Det går inte ens att komma på en annan drivkraft än ens eget välbefinnande.

Jag har svårt för att acceptera att människor fungerar på ett sätt som inte ens är teoretiskt möjligt.

Det existerar inte ens olika drivkrafter i teorin. Det går inte ens att komma på en annan drivkraft än ens eget välbefinnande.

Jag har svårt för att acceptera att människor fungerar på ett sätt som inte ens är teoretiskt möjligt.

Enligt DIN teori.
Där du helt cirkulärt definierar alla drivkrafter som det egna välbefinnandet, och "alltså" finns det bara en drivkraft: det egna välbefinnandet.

Varför då? Det spelar ju ingen som helst roll när du är död. Enligt ditt eget resonemang agerar du nu bara känslomässigt och inte rationellt.

Nej, jag definierar ingenting. Jag konstaterar att det inte går att föreställa sig någon annan drivkraft än det egna välbefinnandet. Det finns inga andra typer av drivkrafter att definiera.

Det spelar roll för mig så länge jag fortfarande lever. Jag finner välbehag i att vara en rationell människa, till skillnad från dig som finner det djupt avsmakande.

Ha ha ha!
Så när saker spelar roll för DIG när du fortfarande lever så är det rationellt men inte när andra agerar så?
Inte särskilt rationellt resonemang imho.

Det finns ingen som helst skillnad mellan olika typer av människor när det gäller motivet bakom deras handlingar. Deras eget välbefinnande är och förblir deras enda drivkraft. Hade det inte genererat eget välbefinnande att göra det de gjorde så hade de inte varit ett dugg intresserade av att göra det, naturligtvis.

Sedan är människorna naturligtvis olika i tillvägagångssätten de använder sig av för att nå sitt välbefinnande, det är olika effektivt för dem själva och olika önskvärt för deras omgivning. Men detta är en helt annan sak. Att försöka få det till att handla om samma sak är att inte vilja acceptera en obekväm sanning.


Det finns inget beteende som inte enbart går ut på att få sig själv att må så bra som möjligt. Sedan kan man naturligtvis göra detta på logiska och på irrationella sätt beroende på hur smart man är. Alla som gör någonting som drabbar dem själva negativt gör det för att de inte förstår vilka konsekvenser deras handlande leder till.

Det finns ingen anledning för dig att hjälpa andra förutom att det känns bra. Det finns ingen anledning för dig att avstå godis förutom att det känns bra.

Oavsett vad man finner tillfredsställande så finns det ingenting i det som är av intresse för en förutom själva tillfredsställelsen det genererar. Man finner någonting intressant eller givande för att man finner det tillfredsställande, det är allt. Du kan ju försöka komma på något mer, men du kommer inte att lyckas.

Än en gång belöningssystemet är inte motivet.
Varför äter man godis, för att få tillfredsställelse
Varför äter man inte godis för att få tillfredsställelse
Varför äter man godis ibland, för att få tillfredsställelse osv.

Det är nonsens och frågan man måste ställa är givetvis varför en handling ger tillfredsställelse för en individ.
Belöningssystemet är ett delsystem inte mer än så.

Det finns massor av olika anledningar till att hjälpa andra, inom familjen, i arbetslivet, av empati av sexuella skäl osv. Reducerar man det till ”för att må bra” så har man reducerat bort motivet.

Givetvis finns det olika typer av människor med olika motiv, Masochist, sadist och en godhjärtad empatisk människa skiljer sig åt på ett minst samt relevant sätt om man vill förstå deras handlingar.

Av empati, av sexuella skäl? För att det ger upphov till behagliga känslor med andra ord. Se, du kan inte heller göra något annat än att reducera det till att må bra. Du kan inte ge några exempel utan att bevisa min poäng.

Än en gång, det finns inget tänkbart alternativ till välbehag när det gäller människans motiv.

Du och Roerlig har en sak gemensamt och det är att ni tenderar att ignorera tidigare inlägg och bygga halmgubbar.

Jag har massvis med gånger påpekat att vi människor har ett belöningssystem och att det är av avgörande betydelse för hur vi fungerar.

Min poäng är än en gång att detta belöningssystem inte duger som enda förklaringen utan det är ett delsystem.

Vi tar det igen, vi har en preferens, kanske givet av vårt arv, erfarenheter, samhället som omger oss. Vi arbetar fram en ståndpunkt, ibland kan det ta år att komma dit.

I mitt fall kom jag fram till att godis inte är något jag vill äta då jag inte vill utsätta min kropp för tomma kalorier och en massa tillsatser utan näringsvärde.

Så när jag avstår att äta godis får jag en liten känsla av tillfredsställelse.

Poängen är ordningen, jag fick en tillfredsställelse när jag agerade i enlighet med mina värderingar.

Motivet var en hälsosam kropp.
Tillfredsställelsen var resultatet inte motivet.

Varför spelar det någon roll för dig huruvida du äter godis eller inte, huruvida du har en hälsosam kropp eller inte? Jo den enda anledningen till att det spelar roll för dig är att du har kommit fram till att du mår bättre av att inte äta godis och att ha en hälsosam kropp. Det är hela motivationen.

Hade du inte mått bättre av det så hade det naturligtvis inte spelat någon roll, då hade du lika gärna kunnat äta godis. Din värdering går alltså bara ut på att må bra.

Här har du precis som med frågan om fri vilja återigen målat in dig i ett hopplöst hörn. Du fortsätter i inlägg efter inlägg att rabbla argument som du själv vet inte håller, bara för att du inte kan acceptera att du haft fel.