Rationellt självmord

I din välanvända mixer blandar du nu ihop vad som karaktäriserar ett gott liv med hur motivation för handling i grunden ska förstås.

Då är vi inte överens. Att saker kan förklaras på olika nivåer innebär inte att det underliggande fundamentet försvinner, ty utan det briserar hela bygget. Att det finns omedelbara "internaliserade" motiv av varjehanda slag medför inte att nödvändigheten i den grundläggande mekanismen för handling plötsligt upplöses.

Du kan inte instämma i att grundläggande motivation är nödvändig för handling och samtidigt påstå att den inte är det.

Jag känner inte till att Dennett bekände sig till någon objective list -teori. Han var utpräglad naturalist, vad det nu innebär i sammanhanget. Men för aktuell sak spelar det ingen roll. Att naturalisten Dennett skulle mena att intentionella system med abstrakta mål frikopplar handlingar från basal motivation kan jag aldrig någonsin tänka mig.

Som jag visade innan du lämnade walk over på frågeställningarna om fri vilja, så uttryckte han i "Just Deserts" klart och tydligt att han motiverade sin sin ståndpunkt hur samhället bör organiseras med "kontraktuell regelutilitarism". Och därmed blev min uppfattning närmast ekvivalent med hans och vad som då återstår av den så kallade kompatibilismen har ännu ej besvarats.

Jag förnekar aldrig att belöningssystemet är fundamentalt. Tvärtom är det en nödvändig komponent för att ett djur över huvud taget ska kunna lära sig, prioritera och utveckla beteenden.

Där jag tror att det är viktigt att vara noggrann är vilken roll belöningssystemet spelar.
Evolutionen gav oss ett belöningssystem som är fundamentalt för motivation. Men genom språk, kultur och reflektion lär sig människor vad som är värt att eftersträva. Belöningssystemet förstärker då dessa mål, snarare än att begränsa oss till omedelbar njutning.

Dennett skulle inte säga att handlingar blir helt frikopplade från biologisk motivation. Han var naturalist och menade att våra mentala förmågor ytterst har utvecklats genom evolutionen. Däremot menade han att människor utvecklar en beslutsarkitektur där abstrakta mål och skäl får en kausal roll som inte kan reduceras till enbart omedelbara drifter eller belöningar.

Dennett skulle säga att dessa handlingar inte är irrationella avvikelser från biologin, utan produkter av en mer avancerad biologisk mekanism. Den mänskliga hjärnan har utvecklat förmågan att låta symboler, planer och skäl påverka beteendet.

En schackdator drivs ytterst av elektricitet, men du förklarar inte dess drag genom att analysera elektroner. Du förklarar dem genom dess strategi och mål.

På samma sätt drivs människan ytterst av en biologisk hjärna, men många av våra handlingar förklaras bäst genom våra övertygelser, intentioner och långsiktiga projekt, inte genom hunger, lust eller dopamin.

Det är därför Dennett försvarar det han kallar den intentional stance – att för komplexa system är det ofta den mest träffsäkra förklaringsnivån att tala om vad agenten tror, vill och försöker uppnå.

Evolutionen skapade den basala motivationen, men den skapade också intentionella system vars abstrakta mål och skäl kan organisera, omforma och ibland övertrumfa de omedelbara biologiska impulserna. Handlingar är därför inte reducerbara till basal motivation, även om de ytterst möjliggörs av den.

Ta vårt godisätande, somliga äter andra inte, hur kommer det sig?
Vi gör inte alltid det som ger mest tillfredsställelse. Vi gör det som, givet den person vi har blivit och de mål vi har, framstår som det bästa valet. Att det valet sedan ofta känns tillfredsställande är en konsekvens av våra värderingar – inte nödvändigtvis orsaken till dem.

Någon handduk har inte kastats in, mycket har skrivits så kanske missade jag det du syftar på.
Men det låter som du närmar dig insikt om vad Dennett beskrev och hur fri vilja kan kombineras med en deterministisk värld.

-människan är helt och hållet en del av naturen,
-belöningssystemet är en grundläggande biologisk mekanism,
-fri vilja uppstår när denna mekanism kan formas av reflektion, språk och abstrakta skäl, så att våra värderingar blir genuint kausala i vårt beslutsfattande.

Den frihet som är värd att ha är den evolutionärt framvuxna förmågan att låta skäl, värderingar och långsiktiga mål forma vårt beteende. Genom språk, reflektion och lärande utvecklar vi oss till agenter som kan förutse konsekvenser, ompröva våra motiv och förändra vilka handlingar vårt belöningssystem förstärker

Jag läste om att det finns ett begrepp inom filosofin och psykologin som kallas "motivationspluralism". Jag antar att det ligger nära din argumentation kring vad som driver våra handlingar? Alltså att man godtar att belöning/välbehag är en viktig grundval för våra handlingar, men långt ifrån den enda drivkraften?

Blev dock lite tveksam kring din argumentering vid exemplet med "godisätande". Du skriver där att "vi gör inte alltid det som ger mest tillfredsställelse". Men är det inte det som sker när du avstår från godis? Medan den som äter godis får en fysisk tillfredställelse, så ger ditt undvikande av godis en mental och inre tillfredsställelse (att du tar hand om din hälsa och att du lyckas motstå frestelsen)? Välbehaget går bara till på olika sätt? Och inom hedonismen så menar många rentav att den inre njutningen faktiskt många gånger är viktigare än den fysiska. En liten detalj bara..

Du har rätt, även att avstå ger njutning.
Skillnaden är inte så stor i våra åsikter, det handlar om sekvensen för när besluts tar.
Min linje (den absolut vanligaste inom filosofin) är att vårt medvetande påverkar vad som ger tillfredsställelse.

den hedonistiska slutsatsen:
"Eftersom belöningssystemet är fundamentalt är all motivation egentligen bara njutning."
Ifrågasätter jag och tex Dennett som istället hävdar att Evolutionen gav oss ett belöningssystem som är fundamentalt för motivation. Men genom språk, kultur och reflektion lär sig människor vad som är värt att eftersträva. Belöningssystemet förstärker då dessa mål, snarare än att begränsa oss till omedelbar njutning.

Vi värderar saker först, och därför blir vissa utfall belönande och andra smärtsamma.
Belöningssystemet fungerar då inte som en "chef" som bestämmer våra mål, utan som ett inlärningssystem som förstärker handlingar som överensstämmer med de mål och värderingar vi har utvecklat.

Vill bara göra ett tillägg där (som du säkert redan känner till):

Inom hedonismen är njutning/välbehag viktigt. Men det är minst lika viktigt och ibland även viktigare att undvika lidande eller obehag. Många av de handlingar vi gör dagligen handlar om att välja mellan "pest och kolera", alltså två dåliga alternativ, där vi tvingas välja det som ger minst obehag som utfall. Detta är vanligt t.ex. inom vården där man ofta ställs inför etiska dilemman.

Jo, jag vet. Är som sagt inte så stor skillnad mot linjen jag förespråkar.

Skillnaden är att jag ser belöningssystemet som ett delsystem inte ”Systemet”

Den intressanta frågeställningen är inte om vi väljer saker som ger oss njutning eller får oss att undvika lidande. Den intressanta frågan är varför vi upplever vissa saker som njutning resp. Lidande.

Ja precis. Det är detta som avslöjar vilken slags människa vi är. Det vore förödande att klumpa ihop alla människor som simpla egoister och sökare efter njutning. Det finns många olika drivkrafter som skiljer oss åt.

Alla människor är egoister som bara söker njutning. Detta går inte att komma ifrån utan att överge sitt logiska tänkande.

Detta är dock inte på något sätt oförenligt med att vissa människor söker njutning på ett sätt som också råkar gynna sin omgivning, människor som njuter av att andra har det bra.

Dessa människor strävar naturligtvis också bara efter egen njutning, men på ett sådant sätt att det är gynnsamt för samhället.

Detta stämmer ju delvis. Men jag skulle nog undvika ordet "bara".

Ett barn som tycker om att leka med husdjur eller hjälpa till med att sköta hästar, har mer än sig själva som drivkraft. Det är en utåtriktad handling som kräver kärlek och omtanke för djuret. De vill att djuret skall må bra också, vilket i sin tur leder till eget välmående.

Man kan jämföra detta med en person som inte har mycket till övers för varken djur eller människor, mer än när han behöver utnyttja dem. Höjdpunkten på dagen för den här personen är att plocka ut en kall öl ur kylen och bara må bra själv.

Tycker inte du också att det finns en stor skillnad mellan sådana här olika typer av människor?

Menar du att människor alltid agerar logiskt? Finns inget irrationellt eller känslomässigt beteende?

Du har rätt i att belöningssystemet finns och är viktigt men det är inte förklaringen.

Du blandar ihop motiv och belöning.
Du säger:
Du hjälper bara för att det känns bra.
Men i själva verket är det:
Det känns bra därför att du är en person som bryr sig om andra.

Vårt godis exempel är belysande:
du tycker du gått på djupet i frågan när du konstaterar att somliga äter för att de får tillfredställelse andra får tillfredställelse av att inte äta

Ser du inte själv behovet av att fråga dig varför två personer har diametralt motsatta upplevelser av vad som är tillfredsställande?
Din förklaringsmodell saknar ett nödvändigt steg.

Det finns ingen som helst skillnad mellan olika typer av människor när det gäller motivet bakom deras handlingar. Deras eget välbefinnande är och förblir deras enda drivkraft. Hade det inte genererat eget välbefinnande att göra det de gjorde så hade de inte varit ett dugg intresserade av att göra det, naturligtvis.

Sedan är människorna naturligtvis olika i tillvägagångssätten de använder sig av för att nå sitt välbefinnande, det är olika effektivt för dem själva och olika önskvärt för deras omgivning. Men detta är en helt annan sak. Att försöka få det till att handla om samma sak är att inte vilja acceptera en obekväm sanning.

Det finns inget beteende som inte enbart går ut på att få sig själv att må så bra som möjligt. Sedan kan man naturligtvis göra detta på logiska och på irrationella sätt beroende på hur smart man är. Alla som gör någonting som drabbar dem själva negativt gör det för att de inte förstår vilka konsekvenser deras handlande leder till.

Det finns ingen anledning för dig att hjälpa andra förutom att det känns bra. Det finns ingen anledning för dig att avstå godis förutom att det känns bra.

Oavsett vad man finner tillfredsställande så finns det ingenting i det som är av intresse för en förutom själva tillfredsställelsen det genererar. Man finner någonting intressant eller givande för att man finner det tillfredsställande, det är allt. Du kan ju försöka komma på något mer, men du kommer inte att lyckas.

Nu är du så där tröttsam igen och utgår utan vidare från att ingen kan fungera på något annat sätt än du. Snälla du, lägg av med det. Acceptera att människor är olika med olika drivkrafter.