Tråden om Christer Pettersson

Polisen förhörde narkotikalangaren Sigge C 43 ggr. dvs hans trovärdighet var noll med andra ord. Likaså med flera andra vittnen, som kom med nya uppgifter flera/många år senare t ex Roger Ö som var helt borta i narkotika och alkohol på mordnatten. CP var inte gm.

Har det diskuterats något kring CPs viktuppgång efter mordet och varför? Jag antar att det skar sig mellan honom och Sigge och att han därför inte hade tillgång till amfetamin, men har det kommenterats av någon? Har Sigge sagt något om vad som hände tiden efter mordet?

Sigge var en skurk och hade mycket dålig trovärdighet precis som CP själv. De ljög vanemässigt och för att skydda sig själva och låta bli att tjalla.

Vad Sigge erkände på sin dödsbädd är en annan sak. Då hade han inte samma skäl att ljuga och eventuella moraliska skäl att vara ärlig.

Han uppgav då att han en tid före mordet, sent 1985 eller tidigt 1986, gett CP ett revolver, en .357 Magnum. Som han aldrig fick tillbaka.

Till vem skall Sigge ha sagt det där?

De vanliga misstänkta, Expressen, Aftonbladet och TV 3.

Ok. Men till vem skulle Sigge (enligt de här skvallertidningarna) ha sagt det?

Till journalisterna som intervjuade honom. Han gjorde ju också ett lögndetektortest i TV3.

Även i polisförhör under 1991 - 1997.

Häpnadsväckande att inte CPs glasögon diskuterats mer.

Stålbågade glasögon:
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/05/christer-petterssons-knaskada-och.html

Tack. Det finns vad jag minns ett filmat förhör med den sjuke Cedergren i någon dokumentär, kan det vara någon av Mikael Hylins?

Hittar ett klipp från ett polisförhör 1996.01.09 i Palme, träsket och mordrättegångarna. Nära inpå hans död 5 mars, dock inte från dödsbädden. Kanske finns mer i dokumentären, får kolla igenom vid tillfälle.

Om man skall vara exakt - och det skall man ju - uppgav förmodligen inte Sigge på sin bokstavliga dödsbädd att han gav en revolver till CP. Han gjorde det ett tag före sin död, oklart när, men då han var svårt sjuk och hade palliativ vård. Det är inte en bekännelse på dödsbädden, utan en bekännelse av en döende människa.