Ny studie: 7-åringar tillåts inte röra sig fritt av sina föräldrar

Jag hade typ 16 hektar att röra mig på men var förbjuden att gå ut på den stora vägen hemma.

Undviker man allt som kan tänkas vara farligt men sällan är det, då fixar man inte riskhantering och lider tvärt om av ett undvikandebeteende. Finns KBT för sånt..

Föräldrarna gör barnen en mycket stor otjänst, dels lär sig inte barnen eget ansvar och dels får det sociala konsekvenser. Vilket vi ser i vilken grundskoleklass som helst idag. Möjligen med extrem landsbygd undantagen.

Men då fanns det ju skolpoliser, dvs några ungar som vaktade övergångsställen.

Då får du räkna in att bilar saknade eller inte använde säkerhetsbälte, hade inga krockzoner utan var helt enkelt bara plåt, krocksäkerheten var så där och det fanns inga finesser som hjälpte dig att undvika en krock mer än din egen skicklighet.

Själv låg jag ofta i bilens bakfönster som litet barn när vi åkte i bilen. Var kul att vinka och titta på alla bilar som åkte runt. Vi hade en volvo 242 eller liknande. Ibland låg även hunden med mig i bakfönstret. Fram satt mina föräldrar och rökte och i baksätet satt mina systrar, somnade de så rullade man ner så blev det lite fart i bilen. Ibland stod man också mellan förarsätena på kardanaxeln.

Hade det skett en olycka någon av dessa gånger så hade man flugit all världens väg och avlidit rätt snabbt.

Det var väl först någon gång i slutet av 80-talet som det blev lag att använda säkerhetsbälte i baksätet, innan dess gällde det endast framsätet.

Att inte låta barn röra sig fritt har väl både med ansvar och kontroll att göra. Att ha kontroll minskar ens egna oro och minskar även riskerna. Ansvar och risker hör ihop och ett barn i den åldern har inte konsekvenstänk och eget ansvar. Det står föräldrarna för. Exempel på risker är trafiken. Barn springer rakt ut i trafiken och idag finns både bilar, A-traktorer och elsparkcyklar som åker hej vilt. En annan risk, som även hör ihop med trafiken, och så mycket annat, är människor. Man ska inte lita på andra människor. De flesta är väl harmlösa. Men risken tar man inte. Ens barn har inget med okända människor där ute att göra. Barn i den här åldern har inget med ansvar att göra där ute. Ansvaret är förälderns. Ansvaret kommer senare, finns gott om tid för barnet att ta ansvar.

Jasmina Jasharaj och liknande fall samt Sveriges "förfall" överlag är anledningen.

Då bodde du nog centralt i en storstad. Jag minns skolpoliser nån enstaka gång på 1970-talet, jag tror staten insett att man inte kunde ha 1300 trafikdöda per år så de gjorde pliktskyldigt några kortare projekt. Vi fick även cykelträning med levande polis i trafik två gånger ca 1970, polisen gick runt och kollade allas cyklar och gjorde honnör.

Alla killar hade livsfarliga cyklar med hotrod-styren och limpa. Min hade växelspak i mitten på ramen. Vid olycka gled hela pojkkroppen framåt på ramen och landade alltid på spaken med känsligaste delen. Ingen curling där kan jag säga.
https://www.invaluable.com/auction-lot/1968-coppertone-stingray-typhoon-boys-bicycle-27-c-82e45f4af7

Alla vet vad det beror på.




Plockar du bort alla invandrare så har vi fortfarande problem men invandrarna är som att kasta bensin på glöden. Repatriera 3 miljoner invandare ur första, andra och tredje generationen. Låt normala människor komma fram på listorna inom politiken så inte Kristersson, Löfven, Reinfeldt, Bildt, Magda, Ullenhag, Morgan, Romsson, Fridolin, Mona, Ask och alla andra idioter ges ensamrätt att utforma utforma samhället. Se till att skolorna fungerar, sjukvården fungerar, äldreomsorgen funderar, kommunikationen fungerar, energipolitiken fungerar, se till att vårt försvar och vår polis skyddar Sverige och svenskarna. Låt ett begränsat antal invandare komma hit, men enbart skötsamma och enbart sådana som tillför landet något. Göra pizza, köra buss och städa kan vilken idiot som helst lära sig.




Du begriper det inte själv men alla fattar att du inte är svensk.



Precis. Polisen gick i slips och lågskor på den tiden. Värre kriminalitet än så var det generellt inte.
Gick ett reportage om fotbolls-VM 1958 i Sverige. Rekordmånga poliser hade engagerats till evenemanget och det handlade om att hjälpa folk hitta parkeringsplatser. Ett helt annat Sverige och till stora delar ett helt annat världsläge. När Brasilien slog oss 1958 så sprang Pelé och resten av laget ett ärevarv med svenska flaggan för att hedra värdnationen och motståndarna. Inget jävla ap.beteende där inte.

Har en mor/farförälder som cyklade hela Sverige runt på sommaren strax innan 1920. Han och hans bror var då 13-15 år. Min pappa cyklade runt i hela länet i den åldern. Själv fick jag i den åldern cykla i hela kommunen. Mina barn fick inte det. Däremot när vi var på landet och efter de lärt sig simma så fick de i stort sätt röra sig helt fritt i skog och mark. Vi såg gärna att de gick minst två.

Instämmer i allt utom sista stycket. Själv med erfarenhet som barn och ungdom från både Norrbotten, centrala Stockholm och Rosengård i Malmö.

Jag "skyller" mer på media, Internet och soc.media. Det påverkar långt mer än vi tror. Det finns nog också ett stort moment i barnomsorgen, förskollärare är mycket hårt styrda idag och inte alls så fri att ta ansvar utifrån sin kompetens som förr. Föräldrar lär sig inte vara föräldrar lika mycket idag som förr och vi lever inte alls lika mycket över generationsgränser som förr, då äldres erfarenhet av uppfostran mer togs till vara.

Vi ser också idag hur arbetsgivare inte alls har samma förtroende för sina anställda, tilliten i hela samhället fallerar allt mer. Det gör saker med folk att inte känna förtroende, än mer så gällande barn. Snöflingor; rädda människor är farliga människor, särskilt som vuxna.

Har bildats en kultur där människor ska kontrolleras, ofta av dessa tidiga snöflingor. Men man kan inte kontrollera människor, redan en 3-åring börjar vara svår att ha 100% kontroll över, tro inte för en sekund att det går med vuxna! Men tvärt om.. finns inget folk växer så mycket av som just att känna förtroende, gäller lika mycket barn allt eftersom de växer upp.

Det är ju också rätt, alla överallt är mer kontrollerande, räddare, kunnigare, mer krävande, mer irriterade än på 1960 70 80-talet som antagligen är Sveriges mest relaxade årtionden någonsin. Men de som lider mest är barnen, lider på så sätt att de blir snöflingor och aldrig får den äkta känslan av "klättra i höga träd i skogen för att de finns där". De får bara tiktok där någon annan leker åt dig.

Rädslan är relativ och man kan troligen bevisa att Sverige 2026 för barn är betydligt säkrare än för barn på 1960-talet. Men det spelar ju ingen roll om man som förälder är rädd. Jag undrar om detta är en ond cirkel, så ju räddare föräldrar är om sina barn desto räddare blir nästa generation om sina barn. I så fall är vi dödsdömda.

Dock slapp mina barn en smartphone, yngsta är 18, så de är inte totalt förstörda.

Statsmakterna kollar på detta och jag kan tänka mig att det kommer förbud mot smartphone och tvång att sparka boll och klättra i träd. Vi människor är smarta och fattar när något går snett, även om det tar lite tid.

Ja det är sånt som händer när ett samhälle går från hög-tillit till låg-tilligt, ni kan nog lista ut varför

Välkommen till det nya Sverige!

Spännande va?

Nämnts många anledningar redan men jag tror det största är att man förväntas "hålla koll" på barnen i det närmaste 24/7 (när dom inte är i skolan) tills dom blir drygt tonåringar.

Andra föräldrar förfasar sig över 7 åringar som går själva utan andra vuxna (eller bara går längre än deras egna gör). Knappen till orosanmälan hänger i luften beroende på hur någon uppfattar det. Så även om man känner att man bor tryggt så blir det andra påtryckningar som håller barnen nära.