Laila i Perstorp har inte råd med tandläkare

Folk tycker nog snarare att hon inte skulle skaffat många barn.

Boenderelaterade kostnader lär ju äta upp ca 4000, sedan har de 11 000 kvar vilket är 2200 per person. Det räcker ju. Men det kräver noga planering. Hon har ju sociala kontakter där de verkar sälja/köpa/byta kläder och leksaker och hon säger i radioinslaget att de tar med matsäck om de åker någonstans.

Det hon verkar sakna är att impulsköpa till barnen, typ glass, snabbmat och godis. Klart att ser barnen att andra får så undrar de väl. När jag var liten fanns ingen sådan hets. För då var de flesta i samma båt och ingen skämdes för att inte ha pengar till lyx. Snarare såg man ned ifall någon lyxade på något helt onödigt.

Godispengar hade jag absolut ibland som barn, men det var ofta äldre släktingar som stack till mig de pengarna. När jag blev ett äldre barn fick jag varannan vecka att köpa en serietidning och lite godis av föräldrarna. Jag hade absolut inte dött utan detta. Eftersom vi inte hade föräldrar hemma så åt vi mest bröd som var billigt på den tiden, ost var billigt med. Det fanns ingen mamma hemma hela tiden som gjorde varm mat. Man kom hem, tog mackor och mjölk om man inte ätit så mycket i skolan. Sedan när föräldrarna kom hem så åt vi fler mackor eller kanske kräm och mjölk. Nyckelbarn sedan 7 års ålder.

Trots det har jag noll känsla av att vi var fattiga. Vi svalt aldrig. Vi hade kläder. Vi hade en lägenhet att bo i. Man ärvde kläder och åkte till något konstigt klädlager på landet där det var billigt. Vi åkte inte på massa utlandsresor. Vi var mest hemma på sommaren och vi barn njöt av sommarlovet. Vi var ute och lekte, var ute och cyklade (mina föräldrar var noga med att vi skulle ha cyklar) och fanns det någon annans föräldrar som var lediga kunde de ta med en till någon iskall sjö för att bada. Var mina föräldrar lediga så åkte vi som familj och badade i en sjö, och vi hade alltid eget fika med oss. Det är absolut inget fel med det.

Fick glass ibland, men det normala var att man badade och åt när man kom hem, alternativ matsäck. Visst att vi barn tjatade och ville ha saker men de vuxna sa att vi har inte råd. Då fick man acceptera det. Tror inte att man uppfostrar barnen med att de får allt, även om man har pengar. Då tappar de respekten för pengar och kommer bli slösaktiga vuxna. Folk får inse att det är bra att säga nej till barnen ibland.

Skulle hon behöva ha soc, så är de hyfsat generösa med pengar till barn. Där jag bor, oavsett om de vuxna jobbar, studerar, praktiserar, är sjuka, har soc, så många skickar tusentals kronor till sin släkt i hemlandet. Där kommer barnen ikläm på riktigt. Till den grad att det inte finns mat på bordet. Det är en mer äkta barnfattigdom. Hur de ens klarar sig över sommaren vill jag inte tänka på. Innan fanns det sommarskola och där fick barnen mat. Nu har vi inte det mer.

I Sverige har vi närvaroplikt och inte läroplikt i skolan. Vi lär alltså människor väldigt tidigt att man inte behöver anstränga sig så mycket för att passera. I de lägsta samhällsklasserna är man dessutom fullt medveten om att ingen i Sverige behöver leva under existensminimum och att de dessutom prioriterar barnfamiljer.

Att vi har en sån enorm mängd olika bidrag hade jag ingen aning om förrän jag läste den här tråden. Men är man berättigad till dessa så har jag full förståelse för att man söker, varför skulle man inte liksom.

Inte mycket men man klarar sig helt klart på 15k efter nödvändiga räkningar är betalda.
Hon kanske skulle sluta snusa så har hon råd att gå till tandläkaren? 1 dosa/dag är 35-50kr/dag. Kan tyckas billigt men räkna ihop hur mycket det blir i månaden?

Hon har inte råd att köpa lunch när de är ute säger hon, utan behöver ta med sig matsäck.

Att äta på MacDonalds och liknande kostar minst 400 kr för en familj på 4-5 personer. Jag har inte heller råd med det, om det inte handlar om att man inte kan ha med sig mat när man är ute av logistiska skäl.

Jag tycket det verkar som att de pengar hon har att röra sig med är precis lagom. Även om hon fick 100.000 kr i månaden skulle det alltid vara något hon behöver unna sig och inte har råd med. Livsstilsinflation har ingen övre gräns.

Många här som inte kan läsa. 15.000 kvar när hyran är betald. Sen kan man undra vilka fler räkningar hon har.
Men fattigt är det ju hur som helst. Men man blir ju lite äcklas av fetman och snusdosorna. Massa onyttigt skit och snus finns det tydligen pengar till.

En äkta parasit

Den här artikeln måste vara skriven av en borgerligt sinnad infiltratör.

Hade en liknande uppväxt, jag fick som sagt nästan aldrig köpta grejer ute utan vi hade alltid med matsäck när familjen var på utflykt. Kommer från en vanlig Svensson-familj, så vi var väl inte direkt jättefattiga, men att kosta på oss uteluncher och fika på caféer hade varit helt otänkbart. Somrarna spenderades med bad och lek på stranden, jag var utomlands första gången med föräldrarna när jag var 16 år. Minns inte min barndom som nåt elände med fattigdom och misär, tvärtom hade jag en lycklig barndom, visst att det inte fanns pengar till varken utlandsresor eller spontana inköp men det är inte direkt något jag har lidit av varken som barn eller vuxen.

Som vuxen idag hör jag däremot om andra i min ålder som har som standard att de äter ute minst 5 dar i veckan, åker utomlands 5-6 ggr per år hela familjen, går ut lite spontant en vanlig lördagseftermiddag och beställer en flaska vin på något lyxhak för nästan tusen spänn osv, man fullkomligt häpnar. "Vanligt folk" lever definitivt inte som min familj (som också var vanligt folk) gjorde för bara 25-30 år sedan, det har verkligen skett en enorm ökning av förväntan på vad som ska ses som grundläggande levnadsstandard.

Jag förstår helt att 15 tkr efter boendekostnad att dela på en stor familj inte möjliggör ett lyxliv men det går ju definitivt att få ihop det ekonomiskt förutsatt att man lagar mat hemma samt har billiga intressen, alltså samma uppväxt som jag själv hade. Problemet är att det har klistrats på nån slags "fattig-stämpel" att ens ha med sig matsäck när man går ut istället för att ta in på restaurang och caféer som måltider på veckodagarna, likaså att kolla på varor på extrapris. Att laga mat hemma istället för att äta ute samt gå runt mellan olika butiker och leta vilka varor som är nedsatt pris då de snart går ut gör jag också, det tycker inte jag är nåt skämmigt utan helt normalt vardagsliv.

Hade väl inte råd till preventivmedel ?

Precis, det har gjorts skamligt fastän det är helt normalt.

Är du död bidrar du inget till välfärden .
Utan intäkter stannar maskineriet vet du väl .
Eller är du sosse och tror att skattepengar magiskt uppenbarar sig ??

Rätt ska vara rätt , rent ekonomiskt är ju sterilisering av slapptaskar och arbetsskygga element en vinst för samhället .
Vi har haft ett sånt samhälle förut och när politikerna till slut lyckats köra välfärden i sank totalt genom massinvandringen av låg-iq-människor från jordens mest dysfunktionella länder så finns det risk att såna åtgärder återinförs som ett sätt att hålla nere kostnaderna .

Förhoppningsvis har jag dött av hög ålder innan dess ....

Tror du missade poängen. Om alla är döda finns det inget maskineri.