Tolka en bibelberättelse!

Mer en kamp om hur man löser situationen utan att se orättvis ut. Gud kan definitivt radera satan bara sådär om han väljer det.

Vännen, du har visat att du inte ens begriper evangelierna så hur kan du lita på ditt egna omdöme?

Folk som säger 'vännen' sådär är lite cringe.

Javisst men med tanke på hur stor emfasis det är på Satan bestämd form i NT kontra GT så verkar det inte riktigt vara så i kristendomen.

Tror du Hunter Thompson träffade änglar eller demoner under sina DMT trippar? Eftersom du har han som avatar.

Idén att ormen var kopplad till den ondskefulla andemakten var inte ett kristet påhitt efter Jesus. Den kopplingen gjordes av judiska teologer långt före kristendomen. Redan i den judiska skriften Salomons vishet (skriven cirka 100 år före Kristus) står det uttryckligen i 2:24: ”Men genom djävulens (diabolos) avund kom döden in i världen.” Judarna på Jesu tid kopplade alltså redan ihop Syndafallet med ondskans furste. 

Du började med att påstå att idén om Satan skapades efter att Jesus dog och att kristna uppfann detta för att Jesus var "rädd för Satan". Som du ser i ditt eget citat nedan...


Och nu sitter du alltså och diskuterar hebreisk grammatik och judiska skrifter från tiden före Kristus för att förklara varför ormen i 1 Mosebok inte är Satan, trots att den kopplades till Djävulen redan 100 år f.Kr. Du bekräftar ju med dina egna argument att synen på ondskans rot och en ledande ondskefull andemakt var etablerad inom judendomen långt innan Nya testamentet skrevs.

Och det var ju exakt det som var min poäng från första början.

Jag utgår från Jesus och profeterna och kan konstatera att jag inte ser i vilken tid Jesus såg Satan falla från himlen.

Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.» Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld. Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada. — Lukas 10:17-19

Inte heller ser jag att det står att det var därför som de 72 hade fått makt över demoner.

Jesus sa att djävulen var världens furste långt innan han berättade om fallet.

För att en jude skrev det betyder inte att resten av judendomen håller med.

"Djävulen" nämns inte öht i judendomen, det är ett rent kristet begrepp som antagligen härstammar från en felöversättning. "Diablo" är ett grekiskt ord som inte finns i hebreiska.

Du fortsätter tyvärr att selektivt hoppa över det som inte passar. Du förkastar apostlarna när du säger att du 'utgår från Jesus och profeterna'. För att slippa bemöta 2 Petrusbrevet 2:4 och Judas v.6, ställer du Bibeln mot sig själv. Jesus utvalde sina apostlar och utlovade att Anden skulle leda dem till hela sanningen (Joh 16:13). Om du förkastar Petrus och Judas vittnesbörd om de fallna änglarna utgår du inte från Skriften - du plockar ut de bitar som passar din egna teori. 

Lärjungarna kommer tillbaka och jublar över sin makt över demonerna. Jesus svarar lärjungarna direkt: 'Jag såg Satan falla....... Se, jag har givit er makt.......'. Att påstå att Jesu svar helt saknar koppling till lärjungarnas rapport gör texten obegriplig. Jesus förklarar varför demonerna måste vika och det är för att Satans maktposition redan är bruten.

Grammatiken ljuger inte. På grekiska står verbet i dåtid (etheoroun). Hade Jesus syftat på en avlägsen framtid hade han använt futurum. Nya Testamentet från Jesus till apostlarna vittnar samstämmigt om änglarnas och Satans fall som en teologisk verklighet i dåtid. Varför är det så svårt att bara acceptera vad texten faktiskt säger?


Skriften allena säger du? Trots det blir det inte mycket rätt.

Påståendet att Jesus kallade djävulen för världens furste 'långt innan han berättade om fallet' är felaktigt och gripet ur luften. Det är bara att öppna den Skrift som du påstår dig hålla som högsta auktoritet.

Jesus talar om Satans fall i Lukas 10:18 - detta är i början av Hans offentliga tjänst. Benämningen 'denna världens furste' använder Han först i Johannesevangeliet (12:31, 14:30) under stilla veckan, i slutet av sin tjänst. Du har alldeles uppenbart vänt upp och ner på hela evangeliets tidslinje.

Hur tänker du dig att en varelse kan fungera som en upprorisk furste i en fallen värld mot Guds vilja utan att först ha fallit? Att vara fallen är ju själva förutsättningen för hans roll. Det är märkligt att du hävdar att du 'bara utgår från Skriften' när du varken har koll på evangeliets kronologi, grekisk grammatik, logik eller vad Petrus och Judas faktiskt skriver.

Din mästrande och otrevliga ton hjälper dig inte för jag räknar mig inte ens som kristen och kan tycka och tro vad jag vill -- nuförtiden utan att riskera straff för kätteri.

När det gäller kunskap om Gud är det bara de främsta auktoriteterna som räknas för mig, som Jesus, Moses och profeterna och jag tolkar skrifterna precis som jag vill. Den allra mest pålitliga källan är Jesus med tanke på evangeliernas kvalitet.

Satan var fallen så som vi människor är, syndafallet är att inte gå Guds vägar utan egna vägar. I berättelsen om hur Jesus frestas i öknen framställs Satan som världens furste och Jesus påpekar ofta att han inte är en del av denna värld och att världen sådan den är hatar honom. Världens ondska var av gammalt datum och sträcker sig fram till vår tid. Och därför sände Gud profeter med sitt budskap men som världen dödade.

Ditt resonemang om dåtid och nutid stämmer inte heller. Tid i himlen är inte som på jorden. Tänk bara på när Jesus berättar om Abraham:

Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham. Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.» Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord. I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning. Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke? Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill. Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?» Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig. Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.» Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.' Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?» Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud. Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord. Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.» Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!» Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.» — Johannes 8:40-58

Abraham fick se Jesus återkomst som ännu inte har skett.

Uppenbarelseboken är en populär saga och de s.k. breven i NT är också skrivna av människor.

Abraham var nomad och ägde inte någon mark alls i det land som Gud hade lovat skulle komma att tillhöra Abrahams ättlingar. När hans hustru Sara dog propsade han på att få köpa den mark där hon skulle begravas trots att man ville ge honom den i gåva. Köpet blev som en juridisk bindande lagfart och en handpenning i det förlovade landet. Senare begravdes också först Abraham och sedan flera av hans ättlingar där.