Ex utnyttjade min misstänkta ADHD och isolerade mig, behöver råd och perspektiv

Har nyligen lämnat en relation med ett ex som kört ren psykisk manipulation mot mig. Jag ska göra en ADHD-utredning och hon utnyttjade mina sårbarheter maximalt.

Så fort jag ifrågasatte hennes beteende använde hon mina rädslor som vapen mot mig. Jag fick aldrig träffa hennes familj, men hon drog ändå in dem så fort hon ville sätta dit mig för saker. Varje gång jag konfronterade henne drog hon till med sjuka grejer för att flytta fokus, som att anklaga min vän för försök till våldtäkt. Dessutom lyckades hon isolera mig från mina vänner.

Det läskiga är att inget hon gjort är olagligt. Det är "osynlig" misshandel, men det har brutit ner mig helt. På grund av min misstänkta ADHD glömmer min hjärna dessutom det dåliga snabbt, vilket gör att jag hela tiden tvivlar på mig själv.

Frågor:

Någon annan med ADHD som råkat ut för liknande personer?

Hur hanterar man maktlösheten när allt varit lagligt men ändå förstört ens liv?

Hur bygger man upp sig själv igen när man blivit av med sitt kontaktnät?

Kontakta vården och kolla om du kan få en NPF-utredning, det är psykisk misshandel du har råkat ut för! Glöm henne och ta tag i ditt liv!

Vad har din väns försök till våldtäkt med dig att göra?

Tack för svar.

Jag är redan under utredning, paus under semestern dock. Jag har bara lite svårt att släppa det just nu och undrar vad man skulle kunna göra för att stilla alla frågor i huvudet. Jag har försvarat denna människan i vårt och torrt, tyvärr.

Försökte be om ursäkt till en livslång vän idag som förklarade att han tröttnat. Det gjorde väldigt ont. Som tur har jag en syster och en far som stöttar mig.

Nja, hon påstod det för att slippa svara på saker hon gjort. Min vän försökte inte våldta någon, trodde det var tydligt.

Okej. Känner att det snarare är du som behöver hjälp.

Ja, du har rätt. Det är därför jag gör en utredning och om jag hade varit starkare hade jag lämnat henne för länge sedan. Syftet med tråden var att få lite konkreta råd nu när huvudet snurrar. Även om någon kan dela med sig om liknande erfarenheter och hur de vände på sin situation.

Det låter som att du blivit utsatt för psykisk nedbrytning (psykisk misshandel) och kontrollerande beteenden. Juridiskt tillåtet är inte samma sak som sunt, acceptabelt eller ofarligt. Jag är ledsen att du behövt vara med om skiten du beskriver.

Personer med ADHD kan vara extra sårbara för självtvivel, impulsiva försoningar, stark rädsla för avvisande och svårigheter att hålla hela händelseförloppet i minnet. MEN det är inte ADHD som orsakat misshandeln, och du ska inte lägga skulden på dig själv.

Konkreta råd!

Skriv ner en tidslinje med vad som faktiskt hände, gärna med meddelanden och konkreta exempel. Läs den om/när du börjar romantisera relationen eller tvivla på dig själv.

Håll så lite kontakt med henne som möjligt. Långa diskussioner ger ofta bara nya möjligheter att förvränga, anklaga och dra in dig igen.

Kontakta gamla vänner en i taget. Du kan skriva enkelt: ”Jag inser att jag drog mig undan under relationen och jag är ledsen för det. Jag förstår om det skulle ta tid, men jag vill verkligen återknyta kontakt med dig.”

Maktlösheten minskar ofta när man slutar försöka få förövaren att erkänna och i stället lägger energin på det man faktiskt kan påverka: avstånd, stöd, sömn, rutiner, utredningen och att bygga ett nytt nätverk.

Sök gärna samtalsstöd hos någon som kan psykiskt våld och destruktiva relationer. Du behöver inte ha ett blåmärke eller en polisanmälan för att vara berättigad till hjälp.

Det viktigaste är inte att bevisa exakt vad hon är för slags person. Det viktiga är att du tar dina egna erfarenheter på allvar och stegvis bygger upp tilliten till ditt eget omdöme igen.

Hon avledde, flyttade ditt fokus och kopplade grepp om din sympati/empati så att du inte skulle fortsätta ifrågasätta henne. Mycket manipulativ strategi/skyddsmekanism från hennes håll.

Alltså vad fan yrar du om?

Tackar ödmjukast för att du tog dig tid att skriva. Jag tänker att jag får landa lite och bevisa för mina vänner att jag vill/har ändrats innan jag kontaktar dem igen. De försökte hjälpa mig under tidens gång och har idag tröttnat, vilket jag förstår. Gör dock inte mindre ont.

Som du skriver blev det bara värre när jag försökte förstå varför och när jag ville ha svar.

Har pågående stöd inom våden och en stundande NPF-utredning. Skammen att jag lät det hända sitter dock djupt i bröstet fortfarande. Skam för att jag försvarade henne och att jag inte lyssnade på min omgivning.

Tack för tipset om speciallister inom psykiskt våld. Ska undersöka det vidare i veckan.

Återigen, tack. Värmer ett trasigt hjärta.

En riktig vän tröttnar inte på dig, oavsett vad du har för bekymmer. Du behöver inte folk som överger dig, oavsett hur "påfrestande" du kan vara. Att du säger att du har förståelse för deras beteende känns som att du inte förstått ditt eget värde som person, man gör inte så mot människor man tycker om.

Jag får intrycket att du är ung, hur gammal är du?
Det du beskriver tycker jag passar in på emotionellt omogna människor, människor vars hjärna inte är fullt utvecklad, och där skiten som du beskriver är en återkommande detalj då deras hjärnor inte är kapabla att hantera det.

Det här händer ungdomar hela tiden, då de är för dumma för att förstå sitt eget bästa, man lär sig med åren.