Viggo har sökt 100 jobb på ett år och skyller sin arbetslöshet på Arbetsförmedlingen

Det hoppas jag men jag tror även att han tackar mig för alla erfarenheter å alla han träffar å att han faktiskt finns i ett sammanhang, att någon märker när han inte är där. Det hoppas jag, sen lite ryggont va faan, om jag skulle känna efter vart jag har ont nånstans så skulle jag inte göra något annat än att sitta å ojja mig. Oj,oj oj.

Hans son kommer definitivt ha det mycket lättare att landa sitt nästa jobb än Viggo. Arbetsgivarna gillar inte allt för långa hål i CV´t på de som de anställer och då är nåt år på en snabbmatsrestaurang mycket värt.

Så först flyttar man ut många av de bättre instegsjobben med betydligt bättre löner, och sedan säger man åt unga att vara tacksamma för de låglönejobb som finns till hands. Det roliga är att ni tror att det här bara drabbar någon annan generation, tills era egna barn ska försöka ta sig in på samma arbetsmarknad.

Först då kanske poletten tar och börjar trilla ner hos er.. Det är lätt att hylla att vara arbetsam för att andra alltid sagt att det fungerar så... När man inte själv har behövt se att hårt arbete på ett låglönejobb inte längre är en garanti för att en familj ska kunna skapa sig en grundläggande ekonomisk trygghet.

Jag började sommarjobba som 17 åring på en restaurang, upp tidigt å jag fick ta hand om disk städning å servera kunder. Fick jag bra betalt NEJ fick jag erfarenheter JA. Jag ångrar ingenting men detta var på slutet av 90 talet, så vad faan yrar du om?

Men din bittra gnällspik. Först och främst så behöver du förstå att livet är orättvist - en del människor har arbetat hårt för att sig dit de är i dag medan andra väljer och gnälla på att allt är orättvist.

Lediga resurser måste helt enkelt fatta att de måste börja arbeta sig uppåt och ta alla jobb som finns. Det är bättre att ta ett jobb att skura toaletterna än at leva som arbetslös och på bidrag.

Åh wow, du beskriver hur det fungerade för dig på 90-talet, men det är inte ens inärheten av samma arbetsmarknad nu i överhuvudtaget... Det vi med mer hjärnceller än två diskuterar om här inne, är om samma väg fortfarande ger unga samma möjlighet till trygghet nu idag...

Men det är bra att du varit en good boy.. 👍

Jag förstår. Det är alltså den nyutexaminerade 19:årige individens ansvar att anpassa sig till en sämre arbetsmarknad, men inte arbetsmarknadens aktörers ansvar att fundera över varför den har blivit så mycket sämre för de människor som här bor och verkar...

I takt med resten utav det vi ser på dagens nyheter.

Det är ditt liv och ditt ansvar. Du är väl arbetslös själv - vad har du gjort i dag för att få en anställning mer än att vara bitter på flashback att livet är orättvist och att ingen gör jobbet åt dig?

Det tycker jag också faktiskt för jag har varit med ett tag om man säger så. Jag har varit med förr i tiden, det du. Jag är en good boy.

Jag har gjort det jag kunnat med de kort som jag har getts... Det intressanta här är dock inte jag eller min egna situation, utan att du direkt går till att diskutera person på allt och alla istället för att bemöta de frågorna du ställts.

Den kvarstår..: Hur ska nästa generation kunna bygga ekonomisk trygghet när utvecklingen går mot färre möjligheter och större krav på individen att leverera medans de bara ska ta och acceptera de låga villkoren som ges?

Genom att arbeta hårt med rätt inställning. Med erfarenhet och specialisering så blir det sedan resursen som kan ställa kraven gentemot arbetsgivaren och inte tvärtom. Problemet är att i dag så vill inte unga människor arbeta sig upp den hårda vägen utan i stället börja högst upp med en gång.

Det du beskriver är hur en individ KAN lyckas i ett sånt system. Det jag diskuterar är hur det systemet ser ut just nu, och en undran över planen för hur det då ska se ut för nästkommande generationer.. Alla kan inte samtidigt vara den mest eftertraktade resursen på hela arbetsmarknaden.. Och vägen dit måste kunna börja någonstans..
Redan idag kräver varje arbetsplats att man har jobbat med det förr..
Frågan är alltså vilka realistiska möjligheter och villkor som finns för en 19 åring idag för att ens kunna ta sig in...