Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Men kapitalisterna använder marxisterna för att skapa splittringen.
Foucault tog avstånd från marxismen senare, men först hann han med att skapa idén att könet är en social konstruktion som vänsterfeminismen bygger sina teorier på och att det finns överordnade och underordnade grupper inom samhället, inte bara kapitalister och proletärer. Det är det som woke baseras på. Genom att göra en "marxistisk maktanalys", kan man komma fram till att vita är överordnade färgade och för att skapa jämställdhet, måste man förtycka vita till deras nivå. Efter kommunismens fall var vänstern vilse i världen och tog till sig det. Mycket av det här lärs och har lärts ut som sanningar på de högre utbildningarna. Kvinnohotaren, rasisten och förra afa medlemmen Hübinette höll kurser inom s.k. vithetsstudier, innan han nu fick sparken då han blev dömd för olaga hot.
Det här tog kapitalisterna fasta på. Genom att understödja det, blev kampen för marxister, inte mellan kapitalister och proletärer utan mellan andra grupper. Det är du som verkar helt borta och inte förstått vad som hänt här. Det finns tre grupper inom woke, kulturmarxism eller vad du vill kalla det. Män mot kvinnor, vita mot färgade och HBQT mot hetero.
Så det värsta man kan vara är vit hetero man, enligt de teorierna. Man är förstås inte kloka, men det har vänstern aldrig varit. Hyllat Stalin, Mao, Pol Pot och alla andra diktatorer okritiskt, trots att allt har legat öppet och haft noll empati för de drabbade där.
Så inget jag säger är svammel. De få gammaldags marxister som finns kvar är pensionärer som läser flamman och drömmer fortfarande om att skapa en ny sovjetstat här.
FEL. Michel Foucault var filosof och historiker som fokuserade på makt, diskurser och institutionalisering (t.ex. mentalsjukhus och fängelser). Begreppet om könet som social konstruktion myntades framför allt av feministiska teoretiker som Simone de Beauvoir (Det andra könet, 1949: "Man föds inte till kvinna, man blir det") och utvecklades senare av Judith Butler på 1990-talet. Foucault var inte marxist och skapade inte genusteorin.
FEL. Begreppet "kulturmarxism" är en högerpopulistisk konspirationsteori utan vetenskaplig grund.
Marxism är en materiell klassanalys som handlar om ägande, kapital och produktionsmedel.
Postmodernism och identitetspolitik (det du kallar "woke") förkastar tvärtom marxismens universella klassanalys till förmån för individuella och kulturella identiteter. Detta är
hyperliberalism
Socialdemokratin har sedan 1917 varit svurna motståndare till sovjetkommunismen och diktatur.
Inom den utomparlamentariska vänstern kritiserades Stalin hårt av t.ex. trotskister och anarkister redan på 1930-talet.
Visserligen fanns det mindre maoistiska grupper (som SKP) på 1970-talet som försvarade Kina och i vissa fall Röda Khmererna, men att påstå att "vänstern" generellt gjort detta okritiskt stämmer inte.
Du hävdar först att "kapitalisterna styr vänstern", för att i nästa mening påstå att "vänstern vill skapa Sovjetstater". Om storkapitalet finansierar och styr identitetspolitiken (så kallad pinkwashing eller corporate DEI) gör de det för att neutralisera klasskampen och skydda sina vinster, inte för att främja marxism.
Genom att kalla all kulturkritik för "marxism" missar du helt att det är nyliberalismen och marknadskrafterna själva som gladeligen kommersialiserat identitetspolitik för att flytta fokus från klass, löner och ekonomisk ojämlikhet.
Citat:
Ursprungligen postat av
MrKyoto
Hade vår hjärna varit hårdkodad på det vis du påstår hade inte liberal kapitalism varit den vinnande globala ideologin. Ingen annan ideologi har givit människan så mycket frihet, möjligheter och framgångar som kapitalistisk liberalism. Din ideologi har däremot dödat hundratals miljoner pga att vår hjärna inte är kodad så som du påstår.
Låt mig gissa: Alla tidigare experiment var inte autentisk kommunism, men nästa gång då jvlar ska det bli ett arbetarnas paradis ... (och alla som tycker något annat ska mördas i miljontals precis som tidigare).
Singapores summerade fruktsamhetstal hör till världens lägsta. Det extremt konkurrenspräglade utbildningssystemet, orimliga bostadspriser och en arbetskultur utan gränser gör barnafödande till en ekonomisk och tidsmässig omöjlighet för majoriteten.
Samhället vilar på hundratusentals utländska industri- och hushållsarbetare som saknar medborgerliga rättigheter, lever under brutala förhållanden och kan utvisas på dagen om de blir sjuka eller gravida.
"Friheten" i Singapore är strikt begränsad till ekonomisk konsumtion. Yttrandefrihet, protesträtt och oberoende fackföreningar är i praktiken förbjudna. Det styrande partiet PAP har kontrollerat makten sedan 1959 genom riggade valsystem och rättsliga trakasserier av oppositionen.
Trots att staten äger marken via HDB (Housing & Development Board) har priserna spårat ur. Unga vuxna bor hemma hos sina föräldrar långt upp i 30-årsåldern eftersom privatboende är en lyxvara för eliten.
Rättigheter som den marknadsliberala eliten in i det sista bekämpade med argumentet att de skulle "ruinera ekonomin".
DEMOKRATISKA OCH CIVILA RÄTTIGHETER
Allmän och lika rösträtt (1919/1921): Högern och industriägarna motsatte sig länge allmän rösträtt, särskilt för kvinnor och fattiga, med argumentet att endast de med egendom var ansvarsfulla nog att styra landet.
Förenings- och strejkrätt (1906/1938): Rätten att organisera sig fackligt utan att bli svartlistad, sparkad eller vräkt från sin bostad av fabriksägaren.
Yttrandefrihet på arbetsplatsen: Skydd mot att godtyckligt avskedas för politiska eller fackliga åsikter.
ARBETSTID OCH ARBETSMILJÖ
8-timmars arbetsdag och 40-timmars arbetsvecka (1919 / 1970/1973): När kravet om 8 timmars arbetsdag restes hävdade högern att industrin skulle kollapsa och att arbetarna bara skulle dricka upp sin fritid.
Lagstadgad betald semester (1938: 2 veckor, utökad till 5 veckor 1977): Rätten till vila utan att förlora sin inkomst.
Förbud mot barnarbete (1881/1900/1931): Gradvis förbud mot att utnyttja barn i fabriker och sågverk, vilket industriägarna protesterade kraftigt emot på grund av förlorad billig arbetskraft.
Arbetsmiljölagen och skyddsombud (1977/1974): Rätten att stänga av en farlig arbetsplats (skyddsombudets stopprätt) och krav på att arbetsgivaren bär ansvaret för säkerheten.
ANSTÄLLNINGSSKYDD OCH MAKT PÅ ARBETSPLATSEN
LAS, Lagen om anställningsskydd (1974): Förbud mot godtyckliga uppsägningar och krav på saklig grund för avsked.
MBL, Medbestämmandelagen (1976): Skyldighet för arbetsgivaren att förhandla med facket innan större förändringar genomförs.
Sjuklönelagen (1991): Rätten till ersättning vid sjukdom, så att ingen tvingas arbeta sjuk.
GENERELL VÄLFÄRD OCH EKONOMISK TRYGGHET
Folkpensionen (1913/1937/1946): Rätten till en tryggad ålderdom utan att behöva leva på välgörenhet, fattigvård eller sina barns nåder.
Barnbidraget (1948): Generellt bidrag till alla familjer för att utjämna klyftor, vilket motverkades av dem som ville ha behovsprövad fattighjälp.
Allmän sjukförsäkring (1955): Rätten till vård efter behov, inte efter plånbok.
Föräldraförsäkringen (1974): Rätten för båda föräldrarna att vara hemma med spädbarn med behållen ersättning.
UTBILDNING OCH SOCIAL RÖRLIGHET
Enhetsskolan och Grundskolan (1962): Avskaffandet av det gamla parallellskolsystemet där eliten gick i läroverk och arbetarbarnen sorterades bort efter fjärde klass.
Avgiftsfri högre utbildning och CSN (1964): Rätten att läsa på universitet oavsett föräldrarnas plånbok.
Den ideologi som faktiskt vann kalla kriget och skapade västvärldens historiska välstånd var aldrig den råa, socialdarwinistiska marknadskapitalismen. Det som krossade sovjetmodellen och byggde det moderna väst var den reglerade välfärdsstaten och den sociala liberalismen som uttryckligen förkastade djungelns lag.
Under kalla kriget insåg västvärldens ledare något helt avgörande: om kapitalismen lämnas helt otyglad skapar den massarbetslöshet, misär och djupa kriser, vilket gör befolkningen benägen att söka sig till radikala alternativ. För att besegra kommunismen tvingades väst erbjuda någonting bättre än bara tomma löften om frihet på en papperslapp. Man svarade med keynesiansk ekonomisk politik, skattefinansierad sjukvård, gratis utbildning, starka pensioner och trygga anställningar. En arbetare i Västeuropa fick det materiellt bättre än en arbetare i öst precis på grund av den starka välfärdsmodellen, inte tack vare oreglerade marknadskrafter. USA exporterade sociala reformer och statligt understödd återuppbyggnad genom Marshallplanen.
Om västvärlden hade tillämpat en oreglerad, socialdarwinistisk kapitalism efter andra världskriget hade Europa kollapsat internt. Den sociala liberalismen förstår att formella rättigheter som yttrandefrihet blir helt värdelösa för en människa som svälter eller riskerar hemlöshet vid nästa konjunktursvängning. Genom att förkasta idén om att den starkaste ska utnyttja den svagaste skapade man en trygg och stark medelklass med hög köpkraft och stor tillit till det demokratiska systemet. Det var denna materiellt trygga medelklass som sänkte Sovjetunionen.
När Berlinmuren slutligen föll var det inte Ayn Rands eller Milton Friedmans extrema drömsamhälle som stod som segrare. Segraren var den demokratiska blandekonomin, ett balanserat system där marknadens krafter tvingades underkasta sig starka fackföreningar, skattefinansierad välfärd och statliga regleringar. Utan den sociala tryggheten och förkastandet av socialdarwinismen hade västvärlden spruckit inifrån för länge sedan.