Laila i Perstorp har inte råd med tandläkare

Om du föds fattig är det inte ditt fel. Om du dör fattig så är det ditt fel.

Som en gammal kursare sa en gång, om man misslyckas så grovt i livet att man lyckas bli hemlös i Sverige, då finns det nog ingenstans på jorden där det skulle ha gått bättre utan då är man faktiskt där man förtjänar.

Bra sliten för sin ålder. Nåja, 15000 kr efter hyran är betald ska alltså täcka, mat, kläder, el, internet, blöjor osv. Då rinner det iväg...

Men sen kan man såklart spara in på snus och annat. Men det är inte mycket pengar för en familj idag.

Men får hoppas att hon får tag i ett jobb då hon verkar lite sugen på det iaf. Roliga är att rent ekonomiskt så kommer det inte bli bättre av att jobba i ett storkök då inkomsten lär ligga på samma nivå plus extra utgifter för barnomsorg.

Nu är det en LO-tidning vi talar om. Särskilt riktad mot dem som arbetar med att administrera försörjning och vallning av sådana som Laila.

Målsättningen för tidningen Arbetet är att få en S-styrd regering, inte att vara objektiva.

15 000 är enligt uppgift efter hyran, inte samtliga räkningar.

Jag känner inte personen artikeln handlar om så mina tankar här handlar inte om henne som person utan om hur någon som befinner sig i den situationen skulle kunna ha hamnat där.

Man föds in i en familj där man inte får speciellt bra förutsättningar varken genetiskt eller miljömässigt att utvecklas och utbildas. Inget kapital, varken ekonomiskt, socialt eller kulturellt.

Man lyckas ändå skaffa sig ett hederligt arbete till exempel i storkök eller som undersköterska.

Man lider av diverse former av psykisk ohälsa. Och kanske lite ADHD eller liknande på det.

Man har svårt att få livet att fungera, att planera och genomföra och tänka långsiktigt.

Man träffar en man som är ungefär likadan och blir gravid.

Förhållande blir naturligtvis besvärligt och snart tar det slut och sedan träffar man en ny man och bli gravid igen.

Att skaffa barn på barn blir ett sätt att fly in i en viktig roll och att skaffa sig en identitet och en försörjning.

Många barn med olika karlar blir det.

Barnen har också diverse diagnoser förstås och man har ont om pengar.

Man har ingen energi till att ta hand om sin hälsa och de antidepressiva läkemedlen man äter ger en glupande aptit och muntorrheten gör att tänderna far illa

Man äter billiga kolhydrater och blir tjock, får diabetes och ännu sämre tänder.

I det här läget är det nästan omöjligt att orka ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Likaså att skaffa sig en stabil relation med en god familjeförsörjare och fadersfigur till alla barnen.

Personen och alla barnen blir en belastning för samhället.

Barnen kommer troligtvis få liknande livssituationer.

Det intressanta är frågan om vilket ansvar en person har för att inte hamna i denna livssituation och vilket ansvar en person har att ändra på sitt liv när situationen väl har blivit så här?

Och hur vill vi som samhälle att vi ska ta hand om människor i liknande livssituationer?

Hur ska samhället kunna hindra att barnen går vidare till ett liv i bidragsberoende, ohälsa och fattigdom?

Återigen vill jag betona att det jag skriver här inte handlar om personen i artikeln eftersom jag inte känner denna, utan det här är ett teoretiskt exempel på hur en sådan utveckling ibland kan se ut.

Att det ena ger det andra och till sist är det så många svårigheter att det är i stort sett omöjligt att ändra på sitt liv.

Vad tycker ni andra?

Stod i trådstarten efter socialen betalat räkningarna som jag då antar är hyra, el och möjligen vatten. Svårt att tro socialen låter en 4 barnfamilj bli utan el. Hyra och el är det basala. Resterande 15k hon har att röra sig med är väl aktivitetsersättning, barnbidrag och underhåll. Vilket låter fullt rimligt det landar däromkring.

Ärligt talat skulle hon troligen inte ha det bättre med en sosseregering. De är de som lagt grunden för dennsa situation, de gjorde inte ett dyft för de med extremt ansträngd ekonomi under aina åtta år innan 2022 och lär inte göra ett smack efter valet heller.

Hon är självklart fast i en ganska knepig sits ich det är troligen till stor del självförvållat öven om hon inte velat sluta såhär. Nu har hon varit idiot nog att skaffa fem barn-var är fäderna till dessa, var är underhållet? Eller är hon änka?

Hon verkar tillhöra den där typen av kvinna med ett socialt arv som gör att de aldrig ” blir” något annat än ensamstående mammor som har barn med olika karlar och tröstäter för att livet blivit så hopplöst. Som bäst kan de få jobb i hemtjänst eller skolbespisning men ofta blir de hemma på olika bidrag. De äter fel mat då de helt enkelt inte har vare sig kunskap eller ork att ta tag i att laga riktig bra billig mat.

Det tråkiga är att de ju för över samma miserabla sociala arv på sina barn. Vi vet alla att troligen kommer knappt någon av barnen läsa vidare och/ eller få ett välavlönat jobb. Flickorna kommer troligen även de få barn tidigt och så upprepas hela cirkusen igen. Ärligt talat, när man läser om människan tänker jag, inte för första gången, att det borde vara körkort på att få skaffa barn!

Sådana familjer kommer det tyvärr alltid att finnas. Ska man vara hårdhjärtad o strunta i dem-då går set så klart åt helsike för barnen. Eller ska man ösa med bidrag? Bäst vore kanske att kommunerna hade någon sorts hemkonsulent som lärde dessa föräldrar hur man vänder på slantarna och hur man lagar bra och billig mat. För dylika ” familjer” kommer tyvärr alltid att finnas.

Men arg blir jag på hennes offerkofta! Vi har fått rätta mun efter matsäck o lever på mindre ekonomi än vad hon gör ( per person) o utan något som helst bostadsbidrag dessutom! Morr!!!

Hur lyckas man förstöra tänderna så extremt?
Gurglat sirap två ggr om dagen eller vad.

Ja, då har hon ÄN mer att röra sig med än vad jag har före skatt! Ska jag räkna av bostadskostnaden från min inkomst finns där kanske 200 kronor kvar. Inget bostadsbidrag. Som tur var har maken pension men ej heller den , efter skatt, motsvarar vad den människan har kvar efter hyran är betald. Så hennes offerkofta är provocerande!

Det gör dock alla de andra partierna också.
Välfärdssamhället går dock mot sitt slut, det går inte att upprätthålla i längden om inget drastiskt händer.

Detta är ju bara rage bait vid det här laget.....

Det samhällssystem vi ingår i tar vi för givet. Vi har utan erfarenhet av andra system och sätt att leva på bestämt att det vi gör är det bästa för alla. Man ska leva och vara på ett visst sätt annars är man misslyckad och i värsta fall ett trash såsom Laila nu kallas. Vi intalas att vi är så lika och att systemet är uppbyggt för att gynna oss alla, vi erbjuder oss till och med att ta hand om de som inte lyckas, men då ska de vara tysta och tacksamma. Acceptera att bli kallade parasiter och andra tillmälen. De har ju inte valt systemet, men är tvingade att leva i det.

Varför är en kvinna som vill ha många barn och ta hand om dem själv, mer trashig och misslyckad än en kvinna som väljer bort barn framför karriär och materiella ting? Den mer jordade här är ju mamman.

Regeringen klagar på att det föds för få barn i Sverige. Ja, men gynna då de mammor/familjer som vill vara hemma med sina barn. Straffa dem inte.