Citat:
Mängdrabatten och asperationsprincipen finns för att straffen skall bli proportionerliga. Utan detta så hade t ex en inbrottsturné där det begås 18 inbrott, med ett straffvärde på 1 år/inbrott, renderat i ett lika långt straff som man får för ett mord. Det hade varken varit proportionerligt eller rimligt.
Först och främst skall sägas att det inte är något parti som föreslagit/infört "mängdrabatt", eller efterföljande asperationsprincip som sådan, eftersom ingenting av detta är reglerat i lag. Det enda som faktiskt är reglerat i lag är att en gemensam påföljd skall utdömas vid flera brott, samt när maxstraffet får överstigas - och isåfall med hur mycket (läs kap.26 och 30 i Brottsbalken). Själva asperationsprincipen är ju endast en modell som vuxit fram genom praxis och finns alltså inte reglerad i lag (mer om detta nedan).
När mängdrabatten "uppfanns" beror lite på vilken utgångspunkt man tar. Redan i 1864 års strafflag så behandlades flerfaldig brottslighet utifrån två modeller beroende på vilken form av flerfaldig brottslighet det rörde sig om. I den ena modellen skulle endast straffet för det svåraste straffet dömas ut och i den andra modellen skulle en kumulation göras. Detta system avskaffades sedan 1938 och en reform genomfördes som ledde till att ett gemensamt straff skulle dömas ut vid flerfaldig brottslighet. Så man kan väl säga att "nuvarande mängdrabatt" började se dagens ljus runt 1938. Denna ordning fortsatte fram till den stora påföljdsreformen 1989. Det är någon gång här man börjar prata i termer av en asperationsprincip vid flerfaldig brottslighet. Denna princip innebar att man vid straffmätning av flerfaldig brottslighet skulle lägga straffvärdet av det allvarligaste brottet till grund för det totala straffvärdet och sedan endast addera en del av straffvärdet för övriga brott. Efter detta började Högsta Domstolen komma med uttalanden och praxis i frågan.
Högsta Domstolens praxis i frågan finns främst i NJA 2008 s. 359 samt NJA 2009 s. 485. Tilläggas skall att det är i NJA 2009 s. 485 som Högsta Domstolen för första gången använder "asperation" som begrepp. Det är i detta avgörandet man klargör att asperationsprincipen är huvudregeln vid dömande av flerfaldig brottslighet.
/Jag hoppas jag uttryckt mig tydligt.
Först och främst skall sägas att det inte är något parti som föreslagit/infört "mängdrabatt", eller efterföljande asperationsprincip som sådan, eftersom ingenting av detta är reglerat i lag. Det enda som faktiskt är reglerat i lag är att en gemensam påföljd skall utdömas vid flera brott, samt när maxstraffet får överstigas - och isåfall med hur mycket (läs kap.26 och 30 i Brottsbalken). Själva asperationsprincipen är ju endast en modell som vuxit fram genom praxis och finns alltså inte reglerad i lag (mer om detta nedan).
När mängdrabatten "uppfanns" beror lite på vilken utgångspunkt man tar. Redan i 1864 års strafflag så behandlades flerfaldig brottslighet utifrån två modeller beroende på vilken form av flerfaldig brottslighet det rörde sig om. I den ena modellen skulle endast straffet för det svåraste straffet dömas ut och i den andra modellen skulle en kumulation göras. Detta system avskaffades sedan 1938 och en reform genomfördes som ledde till att ett gemensamt straff skulle dömas ut vid flerfaldig brottslighet. Så man kan väl säga att "nuvarande mängdrabatt" började se dagens ljus runt 1938. Denna ordning fortsatte fram till den stora påföljdsreformen 1989. Det är någon gång här man börjar prata i termer av en asperationsprincip vid flerfaldig brottslighet. Denna princip innebar att man vid straffmätning av flerfaldig brottslighet skulle lägga straffvärdet av det allvarligaste brottet till grund för det totala straffvärdet och sedan endast addera en del av straffvärdet för övriga brott. Efter detta började Högsta Domstolen komma med uttalanden och praxis i frågan.
Högsta Domstolens praxis i frågan finns främst i NJA 2008 s. 359 samt NJA 2009 s. 485. Tilläggas skall att det är i NJA 2009 s. 485 som Högsta Domstolen för första gången använder "asperation" som begrepp. Det är i detta avgörandet man klargör att asperationsprincipen är huvudregeln vid dömande av flerfaldig brottslighet.
/Jag hoppas jag uttryckt mig tydligt.
Varför inte? Varför ska 18 brott med straffvärde 1 år inte ge 18 år? Tror du inte folk som går på dessa brottstunréer hade tänkt anonrlunda om de visste att de skulle få 18 års fängelse för sina 18 inbrott?
Sen kan man diskutera om ett mord är värre än 18 inbrott, troligen är det så, men 18 inbrott är inte så lite grovt heller. Ska vi verkligen ge rabatter till kriminella bara för att de begår många brott? Hur mycket rabatt tycker du man ska belöna en inbrottssjuv med som gjort 18 inbrott? Du vill inte ge 18 år, men hur många år tycker du han ska få i rabatt för alla liv han förstört?