Citat:
Ursprungligen postat av
HugoStieglitz
Tack för vänligheten. Jag hade ställt några frågor.
Är du skoltrött eller orkar du ta några år till efter gymnasiet för en bättre karriär för resten av livet?
Hade du varit skoltrött så hade jag frågat om det handlar om att du tycker att det är jobbigt att gå i skolan. Om ja, då hade jag sagt att det är jobbigt att ställa klockan och gå till ett riktigt jobb 40 timmar i veckan också. Hade du då ändå sagt att du var skoltrött igen och kanske inte kände att du hade läshuvud, så hade jag börjat titta på yrkesutbildningar.
El, VVS, omvårdnad, fordon och liknande yrkesprogram ger möjlighet att jobba direkt efter gymnasiet och ger en bättre arbetsmarknad än rent flum. Industriteknik kan också vara bra lite beroende på förutsättningar på orten man bor. Ellinjen är dock ändå rätt så tung rent pluggmässigt, så för den riktigt skoltrötte så är det nog i övre lagret att klara av. Men känner man att man orkar kämpa med el de tre åren så lär det vara värt det sen.
Om du inte hade varit skoltrött så hade jag rekommenderat naturvetenskaplig eller teknisk linje - troligen inget annat. Ska du läsa vidare och inte inom dessa två så ska du ha en väldigt god orsak. Samhällslinjen hade jag möjligen kunnat acceptera om du ville bli jurist och verkligen tycker att det är värt det. Jurister måste ha ett ordentligt läshuvud och är väl en linje som mest passar de som är dåliga på matematik men har en enorm förmåga att memorera olika lagar och rättsfall etc.
Med allt detta sagt så är det väldigt tuffa tider just nu. Så här som det är nu med krig i Ukraina har det inte varit på länge och det påverkar förstås till att alla får kämpa hårdare. Att välja "rätt" är ingen garanti för jobb heller, men det ökar åtminstone chanserna.
Vissa SYV-konsulenter säger att man måste hitta någonting man brinner för, men jag är skeptisk till det. Brinner man för saker som har en kass arbetsmarknad som idrott eller konst så skulle jag säga att det får man göra på sin fritid, man ska inte göra gymnasieval på detta. Hade jag haft ett barn som valde någon mediautbildning så hade jag tagit det som ett personligt misslyckande som förälder.
Haha, så bra skrivet faktiskt. Vi ligger i linje.
Om min unge är skoltrött och svårt att hitta jobb hade jag nog försökt få hen motiverad till lumpen.
Mediautbildningar är tröttheten manifesterad och många ser det som en genväg. Nu känner jag flertalet verksamma inom just mediaindustrin, men det kräver en viss mentalitet och boende i storstad.