Citat:
Det här är helt enkelt inte korrekt. Jag gissar att inte heller du har läst boken. Den är inte helt enkel att ladda hem men jag har den på min hårddisk så om du vill ha den och läsa den kan jag se vad jag kan göra. Den är väl värd att läsas om man samtidigt kan ha med sig att Zurayk var en antisemitisk arab. Vissa stycken kan visserligen bli en aning långrandiga men Zurayk uppvisar emellanåt ett djup och ett försök till reflektion. Det du gör är att tillskriva Zurayk saker som han inte skrivit samt plocka ut en del av en mening han skrev utan att ge någon kontext till den eller ens försöka förstå vad han egentligen menade och ville säga.
Constantine Zurayk (eller Constantin Zureiq som han egentligen hette) var av syriskt ursprung dvs arab och han var tydlig med att han var antisemit. Hans uppfattning var att judarna kontrollerar världen. Han beskriver judar som en ren ondska. Något att ha med sig i bakhuvudet när man försöker analysera hans bok.
Boken är översatt och översättaren, R. Bayly Winder, skriver följande i sitt förord:
"The Meaning of the Disaster frankly calls attention to those aspects of Arab life which in the final analysis were the most important cause of the "disaster" and outlines both a short and a long range program for correcting them.".
För mig blir det övertydligt när även översättaren pekar på att boken beskriver Nakba som en intern, arabiskt orsakad katastrof snarare än orsakad av något externt.
Syftet med boken var att analysera anledningen till att de samlade arabiska styrkorna besegrades. Nakba, dvs katastrofen, var själva krigsnederlaget, alla misstag som araberna begick samt det moraliska och andliga förfallet inom den arabiska befolkningen; inte någon fördrivning eller någon förföljelse. I sin bok ser han misslyckandet som ett problem, som en katastrof, som behöver rättas till och lägger fram förslag på hur framtida konflikter kan vinnas så att judarna till slut kan fördrivas och förgöras. Fred var (och är) aldrig ett alternativ.
Redan i början av boken nämner Zurayk ordet katastrof för första gången i boken. Han gör det efter att ha räknat upp vad han ansåg var just katastrofalt.
- Det arabiska väsendet har aldrig tidigare upplevt en sådan splittring och sammanbrott som i detta slag
- Materialistisk kollaps
- Kollaps av arabiska värderingar
- Misstro mot arabiska regeringar och arabiska ledare
- Utbredd förtvivlan genom vägran att möta faran och genom att vika undan inför slagets väldighet
- Detta moraliska och andliga förfall är sannerligen viktigare än den materiella förlusten, hur stor denna än må vara
- Arabvärldens förlust av tilltro till sig självt
Zurayk konkluderar att detta, sammantaget, är en katastrof. Det är detta som är Nakba! Hans övergripande budskap är tydlig: Katastrofen, eller Nakba, var inte en berättelse om passiv offergörelse, den beskrev de arabiska arméernas fullständiga misslyckande med att besegra sionisterna. Eller som Zurayk uttrycker det: "Sju arabstater förklarar krig mot sionismen, stannar maktlösa inför den och vänder sedan om.". Det är detta som Zurayk beskriver som en katastrof.
Zurayks bok är en uppgörelse och kritik mot att araberna själva inte mäktade med att vinna kriget som följde på utropandet av den israeliska staten. Boken ska inte ses som kritik mot den judiska befolkningen. Eftersom boken är tillägnad den arabiska befolkningen vore det att slå in en öppen dörr. Boken kan mer ses som ett internt dokument. Det regelrätta kriget, som det arabiska kollektivet startade mot Israel efter utropandet av staten Israel, gick käpprätt åt hel*ete för de 7 anfallande arabiska länderna. Araberna åkte på toksmisk med en, enligt dem, förödmjukande fredsuppgörelse som följd. Zurayk försöker vara självkritisk och peka på de arabiska tillkortakommandena i kriget samt peka på vad man gjorde fel och vad man behöver rätta till. I en något udda och måhända märklig passage i boken försöker han gjuta mod och hopp hos hans medmänniskor (andra araber) genom att ställa den retoriska frågan:
"How many disasters have overtaken the Jews in their history". Han gör det för att sedan peka på att judarna alltid haft förmågan att komma tillbaka från alla deras katastrofer och att araberna då också kan komma tillbaka från sin katastrof.
En bit in i boken skriver han följande:
"The aim of Zionist imperialism, on the other and, is to exchange one country for another, and to annihilate one people so that another may be put in its place".
Jag förstår att du tar detta som bevis för att det var vad judarna gjorde 1948 men det är faktiskt inte det Zurayk påstår. Du startade hela den här tråden med en önskan om att ge vad du kallar kontext och att bara peka på en del av detta citat utan att sätta det i sin kontext blir ju lika fel som det du pekade på när du skapade den här tråden. Det han skriver är en bisats som inte på något sätt direkt kopplas till kriget och som inte på något sätt kopplas till det han beskriver som katastrofen. Zurayk försöker i det här kapitlet varna sina arabiska bröder att inte negligera Zionismen som han ser som ett problem.
"Det viktiga med denna inre uppmaning är att den klargör för det arabiska sinnet och den arabiska själen att den sionistiska faran utgör det största hotet mot arabernas existens.".
I den här passagen/kapitlet beskriver inte Zurayk vad som hände det här kapitlet handlar om vad det som hände har fått för konsekvenser och vad som behöver göras. Som en del av detta försöker han argumentera för att araber behöver steppa upp, stärkas och ett sätt att göra det är att peka ut judarna som arabernas största problem. Detta är inget nytt utan detta har araber gjort i många hundra år. Judarna är det sämsta som finns i hela universum. Typ. Han skriver själv helt tydligt att det handlar om att mobilisera känslor i opinionen.
Så. Det han skrev om detta handlade alltså inte om att beskriva vad som skedde 1947-1948 utan det är handlar om att uppvigla det egna folket och utmåla judarna till det stora hotet.
För att summera det hela...
Zurayk var den som myntade begreppet Nakba och han gjorde det 1956. Zurayk beskriver Nakba som den arabiska kollapsen i värderingar, som den ökande misstron mot sina ledare, som förlust av tilltro till sig själva och som ett arabiskt moraliskt och andligt förfall. Zurayk varken bekräftar eller dementerar att det skulle ha förekommit någon fördrivning före, under eller efter kriget. Detta är inte konstigt för syftet med boken är inte att beskriva kriget utan att fördjupa sig i de arabiska bristerna som gjorde att man förlorade kriget samt vad som behöver göras för att rätta till dessa brister för att vinna nästa krig.
Constantine Zurayk (eller Constantin Zureiq som han egentligen hette) var av syriskt ursprung dvs arab och han var tydlig med att han var antisemit. Hans uppfattning var att judarna kontrollerar världen. Han beskriver judar som en ren ondska. Något att ha med sig i bakhuvudet när man försöker analysera hans bok.
Boken är översatt och översättaren, R. Bayly Winder, skriver följande i sitt förord:
"The Meaning of the Disaster frankly calls attention to those aspects of Arab life which in the final analysis were the most important cause of the "disaster" and outlines both a short and a long range program for correcting them.".
För mig blir det övertydligt när även översättaren pekar på att boken beskriver Nakba som en intern, arabiskt orsakad katastrof snarare än orsakad av något externt.
Syftet med boken var att analysera anledningen till att de samlade arabiska styrkorna besegrades. Nakba, dvs katastrofen, var själva krigsnederlaget, alla misstag som araberna begick samt det moraliska och andliga förfallet inom den arabiska befolkningen; inte någon fördrivning eller någon förföljelse. I sin bok ser han misslyckandet som ett problem, som en katastrof, som behöver rättas till och lägger fram förslag på hur framtida konflikter kan vinnas så att judarna till slut kan fördrivas och förgöras. Fred var (och är) aldrig ett alternativ.
Redan i början av boken nämner Zurayk ordet katastrof för första gången i boken. Han gör det efter att ha räknat upp vad han ansåg var just katastrofalt.
- Det arabiska väsendet har aldrig tidigare upplevt en sådan splittring och sammanbrott som i detta slag
- Materialistisk kollaps
- Kollaps av arabiska värderingar
- Misstro mot arabiska regeringar och arabiska ledare
- Utbredd förtvivlan genom vägran att möta faran och genom att vika undan inför slagets väldighet
- Detta moraliska och andliga förfall är sannerligen viktigare än den materiella förlusten, hur stor denna än må vara
- Arabvärldens förlust av tilltro till sig självt
Zurayk konkluderar att detta, sammantaget, är en katastrof. Det är detta som är Nakba! Hans övergripande budskap är tydlig: Katastrofen, eller Nakba, var inte en berättelse om passiv offergörelse, den beskrev de arabiska arméernas fullständiga misslyckande med att besegra sionisterna. Eller som Zurayk uttrycker det: "Sju arabstater förklarar krig mot sionismen, stannar maktlösa inför den och vänder sedan om.". Det är detta som Zurayk beskriver som en katastrof.
Zurayks bok är en uppgörelse och kritik mot att araberna själva inte mäktade med att vinna kriget som följde på utropandet av den israeliska staten. Boken ska inte ses som kritik mot den judiska befolkningen. Eftersom boken är tillägnad den arabiska befolkningen vore det att slå in en öppen dörr. Boken kan mer ses som ett internt dokument. Det regelrätta kriget, som det arabiska kollektivet startade mot Israel efter utropandet av staten Israel, gick käpprätt åt hel*ete för de 7 anfallande arabiska länderna. Araberna åkte på toksmisk med en, enligt dem, förödmjukande fredsuppgörelse som följd. Zurayk försöker vara självkritisk och peka på de arabiska tillkortakommandena i kriget samt peka på vad man gjorde fel och vad man behöver rätta till. I en något udda och måhända märklig passage i boken försöker han gjuta mod och hopp hos hans medmänniskor (andra araber) genom att ställa den retoriska frågan:
"How many disasters have overtaken the Jews in their history". Han gör det för att sedan peka på att judarna alltid haft förmågan att komma tillbaka från alla deras katastrofer och att araberna då också kan komma tillbaka från sin katastrof.
En bit in i boken skriver han följande:
"The aim of Zionist imperialism, on the other and, is to exchange one country for another, and to annihilate one people so that another may be put in its place".
Jag förstår att du tar detta som bevis för att det var vad judarna gjorde 1948 men det är faktiskt inte det Zurayk påstår. Du startade hela den här tråden med en önskan om att ge vad du kallar kontext och att bara peka på en del av detta citat utan att sätta det i sin kontext blir ju lika fel som det du pekade på när du skapade den här tråden. Det han skriver är en bisats som inte på något sätt direkt kopplas till kriget och som inte på något sätt kopplas till det han beskriver som katastrofen. Zurayk försöker i det här kapitlet varna sina arabiska bröder att inte negligera Zionismen som han ser som ett problem.
"Det viktiga med denna inre uppmaning är att den klargör för det arabiska sinnet och den arabiska själen att den sionistiska faran utgör det största hotet mot arabernas existens.".
I den här passagen/kapitlet beskriver inte Zurayk vad som hände det här kapitlet handlar om vad det som hände har fått för konsekvenser och vad som behöver göras. Som en del av detta försöker han argumentera för att araber behöver steppa upp, stärkas och ett sätt att göra det är att peka ut judarna som arabernas största problem. Detta är inget nytt utan detta har araber gjort i många hundra år. Judarna är det sämsta som finns i hela universum. Typ. Han skriver själv helt tydligt att det handlar om att mobilisera känslor i opinionen.
Så. Det han skrev om detta handlade alltså inte om att beskriva vad som skedde 1947-1948 utan det är handlar om att uppvigla det egna folket och utmåla judarna till det stora hotet.
För att summera det hela...
Zurayk var den som myntade begreppet Nakba och han gjorde det 1956. Zurayk beskriver Nakba som den arabiska kollapsen i värderingar, som den ökande misstron mot sina ledare, som förlust av tilltro till sig själva och som ett arabiskt moraliskt och andligt förfall. Zurayk varken bekräftar eller dementerar att det skulle ha förekommit någon fördrivning före, under eller efter kriget. Detta är inte konstigt för syftet med boken är inte att beskriva kriget utan att fördjupa sig i de arabiska bristerna som gjorde att man förlorade kriget samt vad som behöver göras för att rätta till dessa brister för att vinna nästa krig.
Väl rutet måste jag säga! Riktigt sakligt och imponerande framfört. Det innebär att vi hädanefter kan utgå från att trådskaparen helt enkelt ljög för oss initialt och försökte sig på en scam likt det sovjet-arabiska "folkslaget babelstinerna".
