Berodde utflyttningen av nationens industrier på omogen personal?

Förstod inte cheferna att de skulle bli av med chefsjobben om hela verksamheten flyttade till Singapore eller dylikt? Självklart kan det vara en och annan som passar på att följa med utomlands, men det kan ju inte ha varit normen. Inte heller kan det ha kommit som en blixt från en klar himmel att man inte får vara chef om det inte finns någon avdelning att chefa över?


Det är ändå konstigt att arbetsledarna/förmännen inte gjorde något. De kanske var för mycket kompisar med arbetarna eller inte ville/vågade för att de delade lunchrum m.m.

Att industrier lämnat Sverige under ett antal decennier är nog ingen hemlighet för den som har lite koll på läget. Olika orter har drabbats olika hårt. Det finns också många olika bud kring de bakomliggande orsakerna till utflytten. Bland de förklaringar som lyfts är bl.a. högt skattetryck, dåliga regelverk för företagande, fackliga regler, högt löneläge, konkurrens från tigerekonomier i Asien mm.

En förklaring som man sällan hör är att många industriarbetare ofta beter sig som om de befann sig på ett vuxendagis. Jag har själv haft det tveksamma nöjet att arbeta på en industri tidigare, och tyvärr hade många av arbetarna en väldigt konstig attityd till jobbet. Vanligt var t.ex. att man sjukskrev sig regelbundet (s.k. måndagssjuka), fjantade runt och hittade på olika typer av practical jokes på arbetstid eller bara maskade i största allmänhet. Många av dem hade inställningen att "jag är fast anställd så jag kan skita i allt höhö", de visste att LAS och facket skulle skydda dem i nästan alla lägen samt att om arbetsgivaren ville bli av med dem så skulle det bli dyra utköp. Detta kopplar naturligtvis in i de fackliga reglerna som jag nämnde innan, men det är sällan någon har förklarat varför dessa är ett problem. Problemet är att man inte kan bli av med personal som är omotiverad och lågpresterande. Jag har t.ex. hört om vissa som jobbade jättehårt de första sex månaderna, sen när de fick fast anställning så började de sjukskriva sig och fjanta loss på arbetstid. Vissa kom berusade till jobbet, och deras enda höjdpunkt i livet var helgernas fyllor. Några rökte inomhus på platser i fabriken där det var rökförbud. Stoppknappar missbrukades, saker och ting gömdes undan som någon form av skämt eller så kastade folk småsaker på varandra (avkapade delar, skrot). Folk som var ambitiösa (läs jag och några andra) blev mobbade som "rövslickare/fjäskare" av maskarna som var "tuffa gänget" på jobbet. De betedde sig lite som de tuffa killarna i högstadiet och de fortsatte ofta att göra det eftersom chefer och förmän var maktlösa gentemot facket och LAS-reglerna, eller bara inte kunde få bort en så stor och ingrodd klick från en avdelning. Kanske var de även konflikträdda.

Jag har svårt att se hur asiatiska industriarbetare i tigerekonomierna beter sig så här ifall de har kunnat ta över så mycket av den produktionen som vi har i väst. Den värsta konkurrensen som svenska industrier har mot utlandet är att i utlandet så tror jag att folk beter sig som vuxna på jobbet medan i Sverige kan arbetare bete sig som småbarn fram till pensionen om de vill.

Mitt allmänna intryck är att dessa personer ofta var bittra över att de hade låga betyg och kände ett hat mot oss som hade läshuvud (mig och några till) eller hade ambitioner (chefer, specialister och förmän). Även om jag tyckte illa om deras omogna beteende så kan jag på ett sätt nästan tycka synd om dem eftersom de var så otroligt tragiska. Ni känner typen, lågutbildade LHS-män som går till ett jobb de hatar. Det är den typen av män som man ibland ser åka till Thailand för att hämta hem en fru. Många av dem hade dock svenska flickvänner (gissningsvis undersköterskor och liknande).

Alla var förstås inte dåliga. Det fanns vissa som verkligen gav allt och bar upp mycket. Hade alla betett sig som dem så tror jag att företagen hade gått bättre. Ett företag blir aldrig bättre än sin personal, och jag tror ärligt talat att många av de här stöddiga industriarbetarna hade varit betydligt mer ödmjuka om de hade kunnat få konsekvenser av att bete sig som de gjorde. Nu fick de inte det, så har det sett ut på företag efter företag. Industrin har blivit en slasktratt för en massa missanpassade sällar som inte passar in någon annan stans och det har varit en bidragande orsak till att det blir allt mindre attraktivt att bedriva industriverksamhet i Sverige.

Är jag något på spåren?
Vad är dina erfarenheter av att jobba inom industrin?
Borde arbetarna vara lite mer ödmjuka inför att det är företaget som försörjer dem?

Löneökningarna, lågkonjuktur samtidigt, varför delvaverades SEK i omgångar tror du? Ingen ville betala de löneökningarna som skedde på 70 talet. Ingen, men det fattade aldrig arbetaren.
Sedan klagade de när industrierna lades ner, då var det förstås arbetsgivarens fel, de förstod inte att högre lön dyrare vara, men den kopplingen tror jag till o med idag att människor har svårt att få ihop.

Mitt intryck är att arbetsgivarna är väldigt ödmjuka för de (relativt få) vettiga som jobbar inom industrin. Men självklart är det så.


Om det är sant att folk inte ser den kopplingen så är det inte konstigt att det går utför med Sverige.


Generellt sett har reallönerna ökat även om man tar hänsyn till inflation, det gäller även industriarbetare (Medlingsinstitutet, se s. 4). Det har varit ett par dåliga år med hög inflation men den har Riksbanken fått under kontroll nu.

En genomsnittlig svensk industriarbetare förväntar sig både villa och utlandssemester varje år. I många andra länder bor industriarbetare i lägenheter och utlandsresor är någonting som man unnar sig kanske vart femte år om det inte är något näraliggande grannland. Visst kan man unna sig mer om man är ett högpresterande land, men med det kostnadsläge som Sverige har känns det som om det bara blir väldigt automatiserade verksamheter med stort elbehov eller närhet till råvaror som det går att motiverar att man placerar här.

Det är liksom lite svårt att konkurrera mot japaner och koreaner med att det är svårt att bli av med personal som drar fötterna efter sig.

Uppenbarligen är du inte så insatt i hur ett modernt industribolag fungerar.
Högsta ledningen och styrelsen sitter ju kvar även pm stora delar av verksamheten flyttar.
Nu pratar vi inte om några mellachefer utan högsta ledningen.

Men hur kommer det sig att du med ditt läshuvud och dina ambitioner jobbade på en skitig industri ihop med idioter?
Är du en av idioterna kanske?

Nej utflyttningen beror på att företag vill inte betala ut löner utan enbart 3 skålar med ris/dag och det vill ingen svensk jobba för, då åker företagssvinen till fattiga länder där det fortfarande är ok att utnyttja människor i sitt skitföretag!

Kanske är det det som är anledningen till att industrin har svårt att hitta duktigt folk, ingen vill jobba för dom extremt låga lönerna som företagssvinen erbjuder?

Vad blir kvar om produktionen flyttar till Filippinerna? Något ledningskontor där det sitter 10 pers.? Nej jag är faktiskt inte så insatt i detta.

Jag jobbade där medan jag studerade, dvs. jag skulle inte stanna.

Hmm, jag undrar jag vilket land där folk jobbar för tre skålar ris om dagen. Hur ska dessa kunna ha råd med boende? Eller bor de i hemmagjorda plåtskjul?


Det finns ju a-kassa och en massa andra bidrag för de som inte vill jobba.

Vad blir kvar om produktionen flyttar till Filippinerna? Något ledningskontor där det sitter 10 pers.? Nej jag är faktiskt inte så insatt i detta.

Du jag måste få fråga igen, tror du att industrin har svårt att hitta duktiga och smarta medarbetare beroende på att dom erbjuder låga skitlöner?

Fanns inget industriföretag som fungerade så dåligt som du påstår.
Det fanns gott om chefer som höll ordning och de som inte fungerade blev omplacerade nere i källaren eller sparkade.

Då rycker jag du skall läsa på lite om du ärligt vill diskutera ett ämne.

På arbetarsidan (dvs. de lågutbildade som montörer o. dyl.) så tror jag att a-kassa samt möjlighet att sjukskriva sig regelbundet är den största "konkurrenten" om folks tid.

På specialistsidan (akademiker, yrkesarbetare) så är väl Sverige något av ett låglöneland pga. sammanpressad lönestruktur samt att det finns hög arbetslöshet bland akademiker och att det utbildas för många akademiker. I många andra länder anses det som självklart att den som har mer kunskap ska ha ett väsentligt löneavstånd till de lågutbildade. På finspråk kallas detta för utbildningspremie, dvs. den karriärmässiga belöning som individen får av att utbilda sig. Lägger man till höga marginalskatter, progressiv beskattning osv. så är det inte jättekonstigt att högpresterande personer flyttar till länder med plattare skatteskalor (behöver inte vara ren platt skatt men liknande).


Jo, eller fanns iaf. så sent som när jag jobbade där. Men det du skrev om källaren stämmer, vi hade ett par gubbar som var lite samhallnivå. De fick gå för sig själva i källaren eftersom de hade svårt att passa in ens bland de vanliga arbetarna.


Har du någon litteratur eller annat som du kan rekommendera?

Vet att leverantörer som flyttade till gamla östereuropa på 90 och 2000talet, lät utveckling och produktions stöd vara kvar i Sverige p.g.a löneläget.
Samma idag, är idag Senior specialist med tjänar mindre än mina juniora kollegor i Kina och Polen.