Varför hjälper inte gud alla?

På ett sätt, ja. I mötet med evig föränderlighet går det inte att hålla fast vid något som om det hade en evig och oföränderlig form, eftersom en sådan form inte kan existera i en verklighet där allt förändras.

Det som däremot fungerar är former som kan förändras och anpassa sig. De är inte permanenta, utan kan utvecklas i takt med att verkligheten förändras.

Cirkeln som evighets symbol pekar åt det Cykliska av evigheten, cykeln i sig är oföränderlig och cirkeln är dess symboliska form.

Att Gud alls hjälper någon enda är en stor nåd och ett stort mirakel.

Det är inte fel, men ett mer precist sätt att formulera det är föränderlighet är oföränderlig.

Att föränderlighet är oföränderlig innebär, med andra ord, att föränderligheten i sig inte kan förändras. Föränderlighet utgör således en ontologisk grundegenskap, vilket innebär att förändring som sådan inte själv är föremål för förändring.

Varför hjälper inte Kalle Anka alla?

Alla varelser, såväl fiktiva som inte, är begränsade i sitt medlidande, även Gud, oavsett om Gud är fiktiv eller inte.

Det är omöjligt att hjälpa alla.

Medlidandets begränsningar ligger emellertid inte i hjärtat, utan i det som begränsar hjärtats medlidande.

Klokt att veta dessa begränsningar.

Gud hjälper alla.

Matteus 5
[45] Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Inte för att han vill hjälpa onda och orättfärdiga, men hur skulle någon överleva om han förstörde allt?

Romarbrevet 9
[20] Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? [21] Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? [22] Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? [23] Och kanske ville han göra hela sin härlighet känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet?

Sannerligen måste detta göra Gud antingen opartisk mellan godhet och ondska, eller så omfamnar Gud båda aspekterna och förstår att godhet inte kan existera utan ondska.

Eftersom ont får gott att definieras så gör ont gott, således är allt(et) gott.

Man kan också vända på det.

Om det är det goda som definierar det onda, då är också det goda en förutsättning för det onda. I den meningen gör det goda ont. Och om allt ytterst definieras genom sin motsats, då bär allting redan på sitt eget mörker.

Klassiskt uttryck: vägen till helvetet är stenlagd med goda intentioner.

Ja tog jag för givet att man förstod.

Vidare-
Och hur man än vänder och vrider detta landar det i gott….för friktionen de båda emellan är essentiell för livets fortgång och utveckling….men friktionen behöver inte vara enorm….båda sidorna är två ändar av samma linje….linjen som håller en absolut mittpunkt….där de båda eventuellt blir ett och behöver inte definiera varandra men verkar i ultimat enhetlighet… däri ligger Gud.. och därur sprang de båda till definitioner att bära livet i skapelsen

Det blir inte gott för att man vänder och vrider på det, utan blir det när man vänder och vrider på det till det. Stor skillnad.