Citat:
Ursprungligen postat av
bakelsernassmak
Existens = medvetande
Medvetande = gud
Gud = existens
En perfekt cirkel, ingen motsägelse. Du antar att existens skapar medvetande, men det är tvärt om, de är samma sak. Om existensen inte har ett medvetande får du bygga en ny cirkel, för då har du sönder min fina cirkel som jag byggt och det gör du inte utan en egen.
Det är inget annat än ett uttryck för människans djupa bundenhet vid existensen, en existentiell lojalitet eller identifikation.
Vi projicerar vår egen starka nödvändighet att existera över på medvetandet självt. Utan medvetande föreställer vi oss nämligen icke-existens, och icke-existens kan per definition inte existera.
Därför klamrar vi oss fast vid tanken att medvetande måste vara bundet till existens.
Men sanningen är den omvända: Existens förutsätter inte medvetande. Medvetande förutsätter däremot existens.
Det är antagligen också därför vi har så stora svårigheter att möta döden, när vi möter döden möter vi omedvetandet.
Men det existerar en antagligen en oändlig mängd omedvetenhet bortom medvetandet, saker vi inte ser, inte hör, inte kan lukta, inte smakar, inte känner och framförallt... inte förstår.
En hel verklighet som ligger utanför vårt medvetandes räckvidd, men ack befäster oss så starkt vid.