Citat:
Det är bekvämt att försöka begrava moderna folkrättsbrott under dimridåer om "tusenåriga eldstormar" och bibliska historier, men det förändrar inte den faktiska tidslinjen. Dagens konflikt är inte ett forntida religiöst krig - det är en modern politisk och kolonial konflikt som skapades under slutet av 1800-talet av sekulära europeiska nationalister.
Låt oss titta på de historiska fakta du väljer att förvränga eller helt utelämna:
För det första: Argumentet om att araber redan fått "78 procent av mandatet" genom Jordanien är en klassisk myt. Det brittiska mandatet för Palestina och emiratet Transjordanien administrerades som två helt separata enheter av Storbritannien. Det område som FN:s delningsplan (resolution 181) gällde 1947 var uteslutande marken väster om Jordanfloden. Att påstå att det var rimligt att ge bort 55 procent av denna mark till en judisk minoritet - som vid tillfället bara ägde runt 7 procent av jorden - är absurt. Ingen befolkningsgrupp i världen hade accepterat ett sådant kolonialt diktat ovanifrån.
För det andra: Att kalla den etniska rensningen (Nakba) för en "myt" är ett direkt historierevisionistiskt haveri. Fördrivningen av över 700 000 civila var inte en slumpmässig bieffekt av ett inbördeskrig, utan resultatet av en medveten och systematisk militär strategi under ledning av polacken David Gruen (Ben-Gurion).
Det var Gruen som i mars 1948 officiellt godkände Plan Dalet (Plan D). Detta var en explicit militär masterplan för den judiska milisen Haganah. Planen gav tydliga order om att:
- Systematiskt blockera och rensa strategiska arabiska byar.
- Fördríva civilbefolkningen permanent bortom den framtida statens gränser.
- Jämna byar med marken eller minminera ruinerna så att de fördrivna aldrig skulle kunna återvända.
Massakern i Deir Yassin den 9 april utfördes av miliserna Irgun och Lehi som en direkt del av denna övergripande Plan Dalet-offensiv, långt innan några arabiska arméer ens hade gått över gränsen i maj 1948. Det var en medveten terrorstrategi för att sätta skräck i befolkningen och tömma landet vilket bekräftades av Irguns egen ledare Menachem Begin när han senare skrev att Deir Yassin banade väg för den arabiska massflykten.
Att du försöker jämställa Hebron 1929 - som var ett tragiskt men civilt upplopp - med Deir Yassin 1948 visar att du missar poängen. Hebron var ett brottsligt upplopp som fördömdes lokalt; Deir Yassin var en statsunderstödd militär operation för att etniskt rensa ett område.
Att kalla detta för "konstruktivt och uppbyggligt" är ett hån mot internationell rätt. Denna fördrivningspolitik har pågått oavbrutet sedan 1948 och det är exakt samma strategi vi ser i dag när ockupationen expanderar och [dödstalen i Gaza har passerat 73 200 civila](https://www.unrwa.org/resources/reports/unrwa-situation-report-230-humanitarian-crisis-gaza-strip-and-occupied-west-bank). För att tvinga fram en lösning måste omvärlden sluta acceptera dessa historiska lögner och agera konkret, exempelvis genom att [strypa oljetillförseln till den israeliska militärmaskinen](https://bdsmovement.net/news/Covert-Oil-Shipments-Flowing-Though-Turkiye).
Låt oss titta på de historiska fakta du väljer att förvränga eller helt utelämna:
För det första: Argumentet om att araber redan fått "78 procent av mandatet" genom Jordanien är en klassisk myt. Det brittiska mandatet för Palestina och emiratet Transjordanien administrerades som två helt separata enheter av Storbritannien. Det område som FN:s delningsplan (resolution 181) gällde 1947 var uteslutande marken väster om Jordanfloden. Att påstå att det var rimligt att ge bort 55 procent av denna mark till en judisk minoritet - som vid tillfället bara ägde runt 7 procent av jorden - är absurt. Ingen befolkningsgrupp i världen hade accepterat ett sådant kolonialt diktat ovanifrån.
För det andra: Att kalla den etniska rensningen (Nakba) för en "myt" är ett direkt historierevisionistiskt haveri. Fördrivningen av över 700 000 civila var inte en slumpmässig bieffekt av ett inbördeskrig, utan resultatet av en medveten och systematisk militär strategi under ledning av polacken David Gruen (Ben-Gurion).
Det var Gruen som i mars 1948 officiellt godkände Plan Dalet (Plan D). Detta var en explicit militär masterplan för den judiska milisen Haganah. Planen gav tydliga order om att:
- Systematiskt blockera och rensa strategiska arabiska byar.
- Fördríva civilbefolkningen permanent bortom den framtida statens gränser.
- Jämna byar med marken eller minminera ruinerna så att de fördrivna aldrig skulle kunna återvända.
Massakern i Deir Yassin den 9 april utfördes av miliserna Irgun och Lehi som en direkt del av denna övergripande Plan Dalet-offensiv, långt innan några arabiska arméer ens hade gått över gränsen i maj 1948. Det var en medveten terrorstrategi för att sätta skräck i befolkningen och tömma landet vilket bekräftades av Irguns egen ledare Menachem Begin när han senare skrev att Deir Yassin banade väg för den arabiska massflykten.
Att du försöker jämställa Hebron 1929 - som var ett tragiskt men civilt upplopp - med Deir Yassin 1948 visar att du missar poängen. Hebron var ett brottsligt upplopp som fördömdes lokalt; Deir Yassin var en statsunderstödd militär operation för att etniskt rensa ett område.
Att kalla detta för "konstruktivt och uppbyggligt" är ett hån mot internationell rätt. Denna fördrivningspolitik har pågått oavbrutet sedan 1948 och det är exakt samma strategi vi ser i dag när ockupationen expanderar och [dödstalen i Gaza har passerat 73 200 civila](https://www.unrwa.org/resources/reports/unrwa-situation-report-230-humanitarian-crisis-gaza-strip-and-occupied-west-bank). För att tvinga fram en lösning måste omvärlden sluta acceptera dessa historiska lögner och agera konkret, exempelvis genom att [strypa oljetillförseln till den israeliska militärmaskinen](https://bdsmovement.net/news/Covert-Oil-Shipments-Flowing-Though-Turkiye).
lol. Plan delat var ju dock , som du själv konstaterar, en plan i sissta sekund, som byggde på dels att arabfrbundet redan deklarerat att israel skull utrotas i massakrar likt ghanghis khans erövringar, att libaneser och syrier redan verkade (och hade korsat gränsen in i mandatet för att slakta judar dec-jan 47-48, är ju helt avgörande för behovet att försvara det judiska hemlandet.
Att man nu vill "gråta en skvätt" över att tex "husseni-klanen" minnsan flydde ,efter att de aktivit slaktat judar, araber och druzer i 20års tid i mandatet... och det minnsan är "katastrofen" är ju såväl äkligt som osmakligt.
nakhban du beskriver kan ju sättas parrelt med vad FNs medlemsländer bedrev i tyskland öster om oder-nissen linjen under samma period. (ca 3miljoner tyskar etniskt rensades från tyskland) totalt rörde det sig om ca 10miljoner varav ca en halv miljon "dog" i processen.
ni inavlade historevinister är tragiska, det finns ju endock förstahandskällor , från den som beskrev och myntade vad "katastrofen" var, iNte vad du "känner i mammamagen" att den borde vara.
https://www.scribd.com/document/690995820/Zurayk-Constantine-K-The-Meaning-of-the-Disaster-Khayat-1956