S: JA till att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år (juli 2026)

Nej, du har inte svarat. Frågan var: Hur stora straffhöjningar- och för vilka brott? För det räcker ju uppenbarligen inte med de 70 straffhöjningar den föregående regeringen gjorde och heller inte med de straffhöjningar som Tidö håller på med nu...Ta en grov våldtäkt som exempel; Om inte maxstraffet 12 års fängelse duger, vad ska straffet vara då? Eller synnerligen grovt vapenbrott med straffskalan 6-10 år, hur högt straff skall detta brottet ge?

Så för att diskutera detta: Alla barn är lika värda, ja tills den dag de inte är det. Alla sätter vi värde på folk medvetet eller omedvetet. Så även på barn. Nu har jag inga barn själv, men om jag hade haft det så hade så klart mitt barn varit mycket mer värt än ditt barn i min ögon och samma sak omvänt.

Men för att sätta det i ett möjligt scenario och du bor i ett flerbostadshus som brinner där båda våra familjer bor, tiden är knapp, du hinner bara rädda ditt eget barn eller mitt barn (eller någon annans barn i huset för den delen så tar du självklart ditt eget barn först för det är mest värt för dig.

Jag tycker också att värdet sjunker på folk beroende på hur de beter sig. Kan jag rädda både mitt eget barn plus en annan grannes barn från elden och en gängkriminell unge som jag vet misshandlar folk och säljer droger är en av dom så kommer ju inte han räddas, skulle vara förvånad om du tänkte annorlunda. Bättre då att rädda den skötsamme ungen som sköter skola, inte bråkar eller gör brott.

Med andra ord, vi sätter olika värde på folk. Även om det inte riktigt ser samma ut i lagens mening så är jag övertygad om att en advokat, åklagare eller domare skulle göra exakt samma sak som jag beskriver om det alltså inte hade med deras jobb att göra utan på fritiden i deras hem.

Alla har samma rättigheter säger du vidare, ja visst, men alla har också samma skyldigheter inför lagen.

Vidare, barnets bästa? Ja det kan ju diskuteras. Självklart mår vilket barn som helst bäst av att vara fria och inte inlåsta, men så fungerar det ju inte ens idag, barn låses in vid behov.

Det är så klart inte möjligt att låta ett barn gå fritt om det om och om igen mördar folk. Det vore en defintion av galenskap från politiskt håll i så fall.

Gällande liv, överlevnad och utveckling/framtid så de har ett liv även inlåsta, bara inte det kriminella liv de hade önskat sig, men om de verkligen vill ändra på sig så är fängelse en bra plats att reflektera över sina val i livet och ändra på sitt liv. Finns också möjligheter till utbildning.

Där finns det något att diskutera. Om du i Sverige gör 50 olika brott där det grövsta brottet ger 4 års fängelse, många andra av de 50 kanske också ger 4 års fängelse, men några ger 2 år, något 1 år och kanske vissa bara några månader så får man som jag förstår det 4 års fängelse. Det är ju helt vansinnigt.

I USA läggs det på hög istället vilket är mer rimligt. Man kan ju faktiskt få t.ex 150 års fängelse i USA om man gjort tillräckligt många grova brott.

Säg att en våldtäkt ger 2 års fängelse (säkert mer i USA, men vi säger det) Om samma person då blir dömd för 10 våldtäkter och de har exakt samma strafflängd så blir det som jag förstår det 20 års fängelse. Det är mycket rimligare än 2 års fängelse. Det innebär ju i praktiken i Sverige att har man begått något grovt brott och man känner på sig att man högst troligt kommer åka dit, då är det fritt fram att göra hur mycket andra brott som helst och det får man inga extra straff för.

Här kan säkert Haaaaag rätta mig om jag har lite fel, men i grunden är det säkert något i stil med det.

Diskussionen om allas lika värde eller värdighet är både uttjatad och feltolkad. Att du och jag sätter (olika) värde på människor har ingenting att göra med detta eftersom att såväl Barnkonventionen, som EKMR, utgår ifrån statens behandling av den enskilde. Med andra ord: Du och jag kan värdera människor (eller "våra barn") precis som vi vill, men staten kan/skall inte det.

Som en fortsättning på ovan nämnda så är det ju så att både Barnkonventionen och de flestas sunda förnuft och moral, omöjliggör att man offrar "vissa barn". För alla barn är ju barn, med rättigheter och behov av stöttning och omvårdnad av såväl vuxenvärlden, som samhället i övrigt. Om du lyfter blicken lite så tror jag att du förstår att man inte blir "mindre barn" för att man gör något dumt eller begår brott. Det vore ju väldigt märkligt om vi hade ett system och synsätt där bara de barnen som sköter sig, får anses vara barn.

Att dessa (straffmyndiga) barn har skyldigheter råder det inget tvivel om. Det har dom ju fått smaka på genom att såväl häktas, som straffas/frihetsberövas, som att betala skadestånd. Så den diskussionen kan vi släppa. Att sedan barn generellt, och i synnerhet icke straffmyndiga barn, inte har så mycket skyldigheter - utan faktiskt mer rättigheter (eller se det som att det är staten/samhället som har skyldigheter gentemot barnet) är ju bara så det är. Det är bara att acceptera det.

Slutligen: Intressant att du helt valde att helt bortse från artikel 37 i Barnkonventionen som liksom utgör grunden för hur ett barn får frihetsberövas...

Nej, så är det inte...

1. Den modell som används för att beräkna det samlade straffvärdet vid flerfaldig brottslighet är den s.k asperationsprincipen. Denna modell utgår ifrån att man först tar det allvarligaste brottet som utgångspunkt för straffet och dömer ut det fulla straffvärdet. Därefter dömer man ut 50% av straffvärdet för det näst allvarligaste brottet, därefter 1/4del av straffvärdet för det tredje allvarligaste brottet, därefter 1/6del för det fjärde allvarligaste brottet osv.

2. Vill också tillägga att vid allvarlig brottslighet som erhåller ett synnerligen högt straffvärde så kan övrig brottslighet konsumeras i detta straffet. Men då pratar vi om väldigt höga straffvärden, så det skall inte blandas ihop med ovan nämnda.

3. Att USA:s kumulativa princip skulle vara "rimligare" håller jag absolut inte med om. Främst för att det ändå inte blir någon skillnad i praktiken om personen döms till 100 eller 150 års fängelse, eftersom personen inte kommer leva straffet ut ändå. Det är ju dessutom ett system som helt saknar proportionalitet och förutsebarhet.

4. Att en ihopräkning till (exempelvis) 20 års fängelse inte är möjlig beror främst på att det högsta tidsbestämda straff som finns i Sverige är 18 års fängelse, vilket gör att man inte kan dömas till mer än just 18 års fängelse. Dessutom skulle ett system med ihopräkning till 20, 30, 40 års fängelse kollidera med systemet för icke tidsbestämda straff (dvs livstidsstraff). För om man ser till att en livstidsdömd person har rätt att ansöka om tidsbestämt straff efter 12 år (och vid avslag har rätt att göra en sådan ansökan varje efterföljande år) samt att det genomsnittliga livstidsstraffet ligger på 25 år, så hade ju ett tidsbestämt straff upp emot 40 år varit helt sneddrivet. Det hade ju betytt att vi hade TIDSBESTÄMDA straff som är längre än många av LIVSTIDSSTRAFFEN.

Jag börjar i slutet, nej jag såg det du skrev om artikel 37, men tyckte det var ganska meningslöst, i alla fall de första orden.



Tortyr handlar det inte om, inte heller grym behandling, men bestraffning däremot. Det finns redan på kartan idag, så det behöver inte ens diskuteras. Livstidsstraff, Ja det kan vi väl skippa bara för att de är barn, men säg 18 år är ju inte livstid så.



Man "offrar" inget barn för att det sätts bakom lås och bom. Man skyddar samhället från de farliga barnen så att inte fler kan skadas eller dödas. Statens huvuduppgift är att skydda sina medborgare så det går i så fall mot barnkonventionen i dessa fall.

Stöttning och omvårdnad kan man få bakom lås och bom också.

1. Ok jag var lite fel ute, men ändå inte helt. Det visar ju ändå på att om man gjort många brott redan och är misstänkt för flera brott, men kanske inte är gripen eller har blivit gripen, men sedan släppts fram till rättegång, ja då är det bara att fortsätta, de har ju inte så mycket att förlora. Man får ju kraftig mängdrabatt som uppmuntrar att göra så många brott som möjligt. Det måste du väl ändå se ett fel i? Även om du inte gillar hur det fungerar i USA, så kan du inte gilla hur det fungerar i Sverige heller?

3. och vidare på USA. Nej självklart spelar det ingen roll om personen får 100 år eller 150.
Däremot spelar det roll om någon får 4 år eller 40. Det är den principen jag tycker är bättre i USA, att många brott ska inte löna sig, men det gör det ju så klart om man får mängdrabatt som blir bättre ju fler brott man begått.

Först och främst: I artikel 37 ingick ju även att frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och endast får användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid.

Sedan vill jag vara tydlig med att skillnaden mellan tortyr och frihetsberövande kan vara hårfin - även i Sverige och andra fungerande länder. Exempelvis säger Europarådets särskilda kommitté mot tortyrs direktiv att det skall anses som tortyr om en intagen understiger 2 timmar utan mänsklig kontakt/dag. Jag vill påstå att OERHÖRT FÅ restriktionshäktade intagna på landets häkten kommer upp i 2 timmar med mänsklig kontakt varje dag. Det finns ju även många exempel, både från anstalt och häkten, där intagna varit sjuka eller haft ont och fått vänta oerhört länge med att få sjukvård eller medicinering - och i vissa fall inte ens fått den sjukvård och omvårdnad som dom behövt. Även detta är givetvis att anse som tortyr. Det finns hur många exempel som helst på detta. Det är därför NPM och OPCAT finns!

När jag pratar om att "offra barn" så menar jag att man aldrig kan/skall bortse något barn från Barnkonventionen. Det var en replik på dina resonemang kring "Alla barn är lika värda, ja tills den dag de inte är det" och "Jag tycker också att värdet sjunker på folk beroende på hur de beter sig".

Saker du nämner om att inte få tillräcklig mänsklig kontakt och inte vård i tid osv, det är ju saker som går att lösa. Säg att det på vissa ställen bara innebär 1,5 timme mänsklig kontakt, ja men då får man lösa de problemen och stifta nya lagar som håller anstalter skyldiga för brott om de inte lever upp till det. Vi snackar inte rocket science här. Det finns betydligt större problem som är svårare att lösa i landet än en sån liten sak.

Njae, det vet jag inte. Mina erfarenheter är: 1.) Kriminella vill inte åka dit för något brott alls. 2.) Många kriminella tror i sin naivitet "att dom alltid ska komma undan". 3.) Många kriminella (liksom gemene Flashback-skribent) har noll koll på juridiken, straffskalor och mängdreduktioner. Så dom gör ju knappast några expertkalkyler inför sin brottslighet. 4.) Dom få kriminella som har koll på detta vet ju ändå inte om, och isåfall vilka, brott dom kommer dömas för eller inte dömas för. Det är därför väldigt svårt att veta när/om man kan begå några brott "gratis". /Du verkar också glömma att oaktat vad det samlade straffvärdet/längden landar på så kommer man ju fortfarande dömas för alla gärningar - vilket innebär att man hamnar i belastningsregistret, är skadeståndsskyldig osv. Det lär ju inte locka någon...

Jag ser gärna en revidering av den nuvarande mängdrabatten/asperationsprincipen. Den är långt ifrån bra. Därför skall det bli intressant att se hur den nya modellen med skrotad mängdrabatt kommer bli, även om det fortfarande kommer att vara en slags mängdrabatt (läs (FB) S: JA till att sänka straffmyndighetsåldern till 14 år (juli 2026) ). Jag själv har förespråkat ett system med särskilda straffskalor för flerfaldig brottslighet. Dock tror jag att den nya påföljden säkerhetsförvaring kan bli ett bra komplement till detta.

Ja, alltså alla faktorer som kan leda till tortyr eller annan omänsklig behandling kan ju (och SKALL ju) åtgärdas. Om det råder inget tvivel. Dock ser det inte alltid ut så i praktiken. Därav anledningen till att jag flaggade för att tortyr och frihetsberövande kan gå hand i hand, även när det gäller barn - dock tror/vet jag att Sverige skulle göra allt i sin makt för att inget barn skulle utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling.

Jag tror inte de kriminella bryr sig så mycket om skadestånd. De har väl inga riktiga inkomster som det kan tas pengar från, men visst, kronofogden kan säkert ta värden i beslag, men då stjäl de nya saker bara eller utför nya kriminella handlingar för att få in mer cash att köpa saker för.