Italiens ekonomiska och sociala kollaps från efterkrigstidens underverk till dagens förfall med smuts, förfallna hus, maffiakontrollerad infrastruktur och ekonomisk stagnation inleddes under 1980-talet genom
nyliberala reformer, högerpolitik och ren korruption.
De nyliberala reformerna ströp effektivt statens ekonomiska handlingsutrymme och tvingade in landet i en permanent svältkur underkastad internationell marknadsdisciplin. Startskottet gick 1981 med den så kallade skilsmässan mellan centralbanken och staten, då centralbanken slutade köpa statens obligationer. Detta tvingade staten att låna från privata marknader till ockerräntor på mellan 15 och 20 procent, vilket fick statsskulden att explodera genom ränte-på-ränta-effekter. Under 1990-talet följde kontinentala Europas största massprivatiseringar då statliga industrier och konglomerat som IRI och ENI såldes ut, vilket raderade ut långsiktiga statliga investeringar, forskning och stabila jobb. Eurointrädet 1999 låste sedan valutan och tog bort verktyget att devalvera, vilket fick de italienska småföretagen att förlora sin konkurrenskraft mot Tyskland med sänkta löner och strypt inhemsk köpkraft som följd. Det hela cementerades av EU:s åtstramningspolitik, vars krav på ständiga budgetöverskott har gjort att kommunernas pengar går till att betala gamla räntor istället för till renhållning, vägunderhåll och välfärd.
Parallellt med detta fördes en cynisk högerpolitik under särskilt 1980-talet av Kristdemokraterna och Socialisterna, där partiledaren Bettino Craxi i praktiken förvandlade sitt parti till att skydda kapitalägare. Denna politiska elit använde statens kassa för att säkra egen makt genom utbredd klientelism och röstköp. Detta tog sig formen av ohållbara privilegier, såsom "baby-pensioner" till friska 35-åringar och hundratals tusen hittepåjobb inom den offentliga sektorn i södra Italien. Samtidigt fungerade utbredd skatteflykt som en tyst policy där staten lät den rika eliten och företagarna i norr skattefuska i gigantisk skala. Istället för att beskatta kapitalägarna finansierades de offentliga utgifterna och röstköpen med de nya, dyra lånen.
Slutligen kollapsade den samhälleliga ordningen under tyngden av ren korruption när staten drog sig tillbaka och högerpolitikerna fyllde sina egna fickor. Under 1980-talet kulminerade mutsystemet Tangentopoli, där alla offentliga byggprojekt som vägar och sjukhus överfakturerades med 10 till 20 procent för att finansiera politikernas lyxliv och partikassor. Staten lånade alltså miljarder till skyhöga räntor rakt in i ren stöld. När den privatiserade staten sedan övergav sina kärnuppgifter under 1990-talet klev maffiasyndikat, som Camorran i Neapel, in och tog över kritiska sektorer. Maffians kontroll över sophanteringen och byggbranschen är den direkta orsaken till det synliga skräpet, de trasiga vägarna och det illegala giftavfallet på gatorna idag.
(FB) Nyliberalismen - ideologin/teorin som förstörde västvärlden
(FB) Den globala kapitalismen orsakar mänsklighetens demografiska kollaps