Varför är f.d. barnskådespelare så enormt överbelastade inom kriminalitet?

Barnskådespelare blir i oerhört mycket högre grad än gemene man kriminella. Vad beror det på?

Listan kan göras lång över f.d. barnskådisar som vill bli "gangstaz". Exempel:

- Sebastian Stakset.
- Evy Makuena.
- Julius Jimenez Hugosson.
- Oliver Loftéen.
- Jonna Sohlmér.
- Sanna Bråding.

Det är så mycket vanligare med kriminalitet inom den gruppen att jag nästan börjar tycka att föräldrar i allmänhet inte bör tillåta sina barn att medverka i filmer. Så åter till frågan, varför går det så illa för våra små kändisar? Storhetsvansinne?

Det är en rätt onormal situation som är svår för barn att växa ur. Dessutom har de ofta ner tillgång till pengar och droger än gemene man, och i kombination med dålig impulskontroll kan det ju gå illa. Sen är det väl svårt att inte ha en normal uppväxt med normala vänner och normala referenser, då är det svårt att ha kontakt med folk efteråt.

I ingressen dvs sammanfattningen av den här översiktartikeln om barnskådisars problem från 2011 nämns "...actors may have a weaker self-concept". Första länken ger inte artikeln, men andra gör det (samma, och nedladdningsbar). Nån kanske orkar läsa.

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21987069/
https://www.researchgate.net/publication/51706663_Myself_or_Someone_Like_Me_A_Review_of_the _Literature_on_the_Psychological_Well-being_of_Chi ld_Actors

Hejsan mrs.greddelin

Som nämnts ovan får barnet ett överdriven uppmärksamhet och den sociala kontrollen som trycker ned oss andra som barn, finns inte här. Man får en lika överdriven uppfattning om sin egen betydelse i kombination med att omgivningen bekräftar det.

Förstås spelar också behovet av kickar en roll och behovet av att varva ned snabbt (droger) samt att när barnskådisen vuxit upp så ersätts den att ett nytt och yngre barn. Barnet är en förbrukningsvara. Då krävs det att det nu vuxna barnet måste återta sin känsla av betydelse och gör det genom väld (kriminalitet).

Jag funderar om det är samma sak med ensambarn som växer upp beskyddade av sina föräldrar och får en överdriven uppfattning om din egen betydelse. De kanske inte blir kriminella men de är knepiga att ha att göra med?

En fråga: Borde riksdagen förbjuda barnskådisar och barnstjärnor då de uppenbarligen kan bli farliga för omgivningen och de drivs in i misär? En nolltolerans mot barn som scen- och TV-apor och 18-årsgräns för barn på scen och film?

Borde filmbolagen får bekosta de skador en barnskådis åstadkommer som vuxen? Eller ska filmbolagen teckna en "barn.som-blir-gangster-försäkring", och blir barnet en gangster ska försäkringsbolaget ersätta brottsoffret? Eftersom det tydligen är så vanligt som du skriver.

Det där stickspåret skulle förtjäna en egen tråd (om inte det redan finns). Ett tag sade man att kineserna - pga ettbarnspolitiken - växte upp som prinsessor. Där hela tjocka släkten larvade sig för dem, oproportionerligt mycket uppmärksamhet. Idag är kineser kända för att bete sig buffligt (tex (FB) Kinesiska turister kunde inte uppföra sig - skapar diplomatisk kris med Sverige, från 2018). Ett motargument kan vara att de alltid (tex beskrivet av japaner) varit så. Annars kunde det vara just en förklaringsmodell.

Håller med dig om att det är en onormal situation. Men vad gäller pengar så har ju föräldrarna ganska mycket att säga till om i egenskap av vårdnadshavare för barnet, så den biten köper jag inte riktigt. Det finns ju många rikemansungdomar i samhället som har tillgång till pengar, men de blir inte kriminella i samma grad som barnskådisarna.


Intressant! Det här fenomenet är alltså känt sedan länge.


Jag är beredd att dela din uppfattning, överdriven och onormal uppmärksamhet kan vara oerhört skadligt för barn, och jag gillar även din liknelse med ensambarn (min erfarenhet är att de har en väldigt skev bild av sin egen betydelse).

Haha, det vore ju något "barn-som-blir-gangster-försäkring". Tror inte Trygg-Hansa mfl. är så glada i det

Du kanske har svaret där med föräldrar borde inte tillåta. Normala föräldrar kommer sätta stopp. Så det är ju föräldrar som antingen inte bryr sig alls eller bryr sig om att själva bli rika/kända på ungens bekostnad.

Då blir det som detta ofta.

Är det verkligen så att det är just barnskådespeleri som är den avgörande faktorn för brottslighet, eller spelar andra faktorer in mer - tex familjens socioekonomiska bakgrund, våld eller trasiga familjeförhållanden eller annat?

Dessutom uppstår problemet med
- Anekdotisk bevisföring (existerar det verkligen en överrepresentation eller handlar det snarare om att TS har fallit offer för den illusoriska sanningseffekten?)
- Korrelation vs kausalitet (övriga faktorer)

Jag skulle vilja se statistik på att barnskådespelare är mer kriminella än andra. Droganvändning, visst, men kriminalitet? Jag är skeptisk tills jag ser statistiken som bevisar det.

Borde inte tillåta? Så vi ska inte kolla på en enda film med ett barn i? Hur hade det sett ut i Hollywood hade du tänkt utan barnskådisar?

Finns ju AI numera så kanske inte behövs riktiga med så mycket längre Men tycker inte det vore en så stor förlust. Med barnskådisar stör man ju allt som oftast hur usla skådisar de är.

Poängen är väl dock detta med överrepresenterade. Klart det kommer finnas bra föräldrar där med som då håller bra koll på sin unge (och de omkring ungen).

Håller med, men det tror jag räddar dem - de som får problem är nog de som blir ihjälkramade.

En som faktiskt var rätt bra var Brad Renfro i Klienten. Men han kom trån Trailer park och dog ung som han förmodligen skulle gjort även om han inte blev känd som barn. Tufft liv från början.
https://en.wikipedia.org/wiki/Brad_Renfro