Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Som om barnlösa sitter på soffan och äter chips och tittar i väggen.

Det är helt otroligt. Det kommer en ny sån här tråd på samma tema varje månad (var är moderatorerna?) med samma gnälliga resonemang. Vore ni till freds med era barnfyllda liv skulle ni inte hålla på så här. Men ni är som en sekt som inte kan låta bli utan prompt måste "frälsa" andra.

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

Nej, tvärtom. Det är ren konsumerism, flygande, shoppande, strandbilder i sociala medier, hummer.
Ett tomt, materialistiskt liv som blir bittrare med åldern (och mer alkoholiserat...)

Nej, tvärtom. Det är ren konsumerism, flygande, shoppande, strandbilder i sociala medier, hummer.
Ett tomt, materialistiskt liv som blir bittrare med åldern (och mer alkoholiserat...)

Tror det är en reaktion på motsatsen. Det är andra gången någonsin jag ser det. Det vanliga är att barnlösa startar trådar om hur lyckliga de är eller frågar om föräldrar inte ångrar sig.
Hade de inte gjort det jämt hade man ju glömt bort dem.
Ts är sann dock. Det är extremt stor skillnad i mognad och livserfarenhet mellan människor som har och inte har barn, märks ännu mer i 50-årsåldern.

Barnlösa är ensamma, inget att se framåt
Segar sig genom dagen, månader, året.

Nu skriker några ”vi gör mycket på fritiden ”
Vänta ni snart sitter du där själv i ensam dina vänner har gått vidare med familjelivet

Kan få komma in som 5 hjulet i bland,
När era släktingar dör, så sitter du på julen själv eller snyltat in dig hos en kompis du inte har sett på 15år.

Vilka är det som får ta övertiden när föräldrarna ljuger om att de måste hämta på dagis?
Vilka är det som får ta sämre semesterveckor för att de med barn trumfar med sina föräldrardagar?
Vilka är det som får jobba julafton och alla andra storhelger?
Vilka får täcka upp för att andra tar ut VAB?
Och så vidare

Bullshit att att det är enstaka tillfällen som barnlösa får täcka upp på arbetet för att barnföräldrar inte kan jobba en viss dag, det sker hela tiden.

Sen är era ungar inte något specifikt utan för de flesta så är de hyfsad ointressanta att höra talas om. Även om ni tror det så är det inget unikt ni gjort utan det är något som sker ett antal hundratusen gånger per dag över hela planeten.

Sen förstår jag att man har andra fokus när man har barn men sätt er inte på någon piedestal för det är inget unikt ni gjort.

Som om barnlösa sitter på soffan och äter chips och tittar i väggen.