40 år och aldrig behövt vård

Blev tillsagd att ta blodprov inför undersökningen, frågade både läkaren och senare sköterskan som tog proverna. -Inga leverprover tack! Beror väl både på läkare och sjuksköterska kanske? Men de hade inte tagit några leverprover på mig. Nu dricker jag inte direkt jättemycket men skulle ALDRIG riskera körkortet! Då hade jag skitit i proverna och hoppats på det bästa. Skulle inte kunna bo kvar här om jag tappade körkortet, plus att i princip all livskvalité skulle tas ifrån mig.

Nja, efter ha fått granatsplitter bortopererat så är jag ganska nöjd med att jag fick den vården och friskare blev jag.

Men det finns olika sorters vård, den som helar och den som vill proppa i folket SSRI-preparat så de blir gråa zombies.

Bra inställning!
Bara tråkigt att man ska behöva tänka så, att behöva prioritera körkortet framför sin hälsa. 🤷 Men men.

Nu är det så. Jag är också försiktig då jag blev av med körkortet pga lite lob:ar.
Dom har varit extrema med spärrtider och inte velat kommunicera alls tidigare.

Men jag ska prova lyckan när min tid kommer.
Fortsätt med din inställning, det låter klokt. 😌

Finns rätt mycket genetiska sjukdomar. Vi har två i min släkt som är dominanta, får du genen får du sjukdomen. Har en av två. Dessa sjukdomar är dock inget man dör av eller så. Men är de uttalade kan de göra livet jobbigt. Det finns alltså inget man kan göra om man fått genen.

Har även en kompis som tror att man kan äta sig till allting. Visst att maten är viktig, men just nu försöker han äta sig till att ta bort ett troligt magmunsbråck. Lycka till med det. Eller något.

Man ska minnas att folk förr alltid hade massa småsjukdomar men de hade så jobbigt liv att andra saker övervägde.

Det är väl generellt alltid bra att hen kontroller. En polare till mig var som du men gjorde kontroll och då hittade man förhöjda värden. Visade sig vara prostata cancer i tidigt stadium

Vet inte riktigt vart du vill komma med din kommentar, men det ser ut som att du försöker vara sarkastisk. Som om mina råd vore korkade.

Det är ok. Fullt förståeligt, tom, men du ska veta att jag inte bryr mig för fem öre.

Tandläkaren går jag bara till vid behov, ja det är korrekt. Däremot går jag till tandhygienisten flera gånger per år, vilket räcker gott för mig.

Cancer vet jag inte varför du blandar in här, men ja absolut. Jag kör samma princip där, och min position är knappast dragen ur röven om du nu trodde det.

Därför att jag har gott om cancer i släkten, och jag är själv gammal gubbe, så jag har haft tid att fundera och reflektera. Och har även påbörjat min förebyggande egenvård på just den punkten.

För, sedan ca 6-7 år tillbaka, har jag drastiskt lagt om min kost och min livsstil, bla för att förebygga just cancer.

Och skulle oturen ändå drabba mig, så blir det varken cellgifter eller strålning, eller stympning. Istället skulle jag trappa upp min egenvård och komplettera med andra behandlingsmetoder.

För såna finns det gott om serru gubbe lilla. Men jag är å andra sidan både en hälso- och informationsnörd, och har haft egenvård som intresse i decennier. Så jag säger inte att mina metoder skulle passa alla.

Och i ditt fall är det nog bäst att lita på farbror doktorn. Även om överlevnaden efter 10 år är rätt bedrövlig för de flesta av vårdens cancerbehandlingar. Som du egentligen borde vara medveten om, om du betraktar dig själv som välinformerad.

Ok, men ärligt talat, känner du många som blir friska av pillren från doktorn?

Jag tycker nämligen att de allra flesta som börjar med "mediciner" inte verkar må bättre efter nåt år?!

Det enda som långtidsmedicinering verkar leda till, med stor säkerhet, är att man förr eller senare kommer att få ytterligare tabletter av doktorn. Antingen för att behandla biverkningar, eller för att de första pillrena inte hjälper som man hade hoppats på.

Personligen har jag iallafall bara blivit sjukare, ju fler tabletter och preparat jag har ätit. Och jag har blivit väldigt mycket friskare sedan jag slutade helt. Nu har jag visserligen aldrig ätit mediciner för några akut livshotande tillstånd, så det skall väl sägas i sammanhanget.

Däremot så var jag en av alla som gick på alla myter om både antidepressiva och ADHD-medicin, och tyvärr så körde jag min hälsa grovt i botten när jag åt dem.

För att jag lyssnade på läkaren och försökte leva som vanligt. När jag i själva verket hade blivit sjuk pga stress, överansträngning, alkohol och skräpmat. Vilket jag såklart var medveten om, innerst inne. Men blundade för, in i det sista.

Idag så tar jag inga piller förutom D/K-vitamin, och jag ser istället mat och sömn som mina mediciner. Äter däremot, sedan flera år tillbaka, en extremt ren diet (med regelbunden fasta) istället. Och för mig så har resultaten varit påtagligt mycket bättre på egen hand, än med vårdens hjälp.

Så - därför tänker jag fortsätta och ansvara för min egenvård, och bara koppla in vården i nödfall.

Grattis men det kanske skulle vara bra med en vanlig hälsoundersökning på valfri vårdcentral för att undvika framtida problem med hälsan!

Besynnerligt resonemang.

Cellgifter och strålning är det enda som dödar cancerceller. Och du vill inte ens ta bort en tumör med kirurgi?

Varför vill du leva med cancer, tills cancern oundvikligen tar ditt liv?

Farmor levde i 40 år efter att hennes bröstcancer opererades bort. Hon hade inte ens levt 5 år annars.

Farsan hade dött av sin lymfom för länge sen, om han inte hade behandlat bort den med cellgifter. Han lever än, och är vid god hälsa.

Grattis till din pappas och farmors lyckade behandlingar. Men min släkt har inte samma erfarenhet, visserligen andra cancerformer dock.

Nu har ju ts jinxat sin 40 åriga friskhet genom att skriva ner detta.

Lycka till med dina första antibiotikakurer och dina brutna ben.

Självklart kan man inte bara sluta med mediciner som ersätter något som kroppen slutat producera, som sköldkörtelhormon eller insulin. Sådana behandlingar är livslånga. Det finns inte heller mediciner som en gång för alla fixar migrän eller högt blodtryck. Vissa mediciner kan man sluta med om det är en avgränsad sjukdom som går att bli frisk från. Tycker man måste göra rätt kraftiga distinktioner här.

Har själv sett medicin när de är som bäst, som kunde hålla tillbaka en cancer till personen dog av "ålder" och en som fick ork tillbaka som bara kunde sitta och ligga, med hjärtsviktsmediciner. De botar inte men de ger livskvalitet och förlänger livet.