Ända fram till min far dog har jag haft problem med honom. Han har haft åsikter om allt mellan himmel och jord mot mig och min bror trots vi var vuxna.
Det skapade ett stark fientlighet mellan oss och pappa.
Men efter hans död har det visat sig att hans aggressiva beteende mot oss, uppläxningar om vanliga saker som inte förtjänade någon negativ reaktion var ett verk av den spelade goda mamman som aldrig tog någon konflikt.
Mamma styrde pappa att skälla ut oss. Det var mer ofta än sällan och relationen till pappa var riktigt dålig då jag inte förstod vart han ville komma med att när jag skulle gå upp för ett stort berg på andra sidan sjön i sommarstugan. Min bror skjutsade över mig med båt och min vandring började. Jag var 35 år och jag kom inte så långt då varken konditionen va den bästa och det var mer tung än jag kunde föreställa mig. Jag vänder tillbaka till sjön å bror kommer och hämtar mig.
Väl vid sommarstugan kommer en utskällning som var förbannat arg över vad jag gjort. Man kunde inte annat är bara stå å fundera vad är det som händer med pappa.
Men det var inte hans åsikt. Troligtvis hade han inte kommenterat det överhuvudtaget om inte mamma arg hade läxat upp honom och ifrågasatt vad vi höll på med. Hon sa inte ett ord om saken, men synen på pappa blev än mer galnare.
Min undran är om detta fenomen är vanligt, finns det fler som upplevt samma sak.
Men det jag undrar mest över är var mamma ville komma med detta. Jag börjar fundera på om hon fick nån bra känsla i sin kropp när vi började hata vår pappa till slut pga alla dessa arga tillrättavisanden.
Det skapade ett stark fientlighet mellan oss och pappa.
Men efter hans död har det visat sig att hans aggressiva beteende mot oss, uppläxningar om vanliga saker som inte förtjänade någon negativ reaktion var ett verk av den spelade goda mamman som aldrig tog någon konflikt.
Mamma styrde pappa att skälla ut oss. Det var mer ofta än sällan och relationen till pappa var riktigt dålig då jag inte förstod vart han ville komma med att när jag skulle gå upp för ett stort berg på andra sidan sjön i sommarstugan. Min bror skjutsade över mig med båt och min vandring började. Jag var 35 år och jag kom inte så långt då varken konditionen va den bästa och det var mer tung än jag kunde föreställa mig. Jag vänder tillbaka till sjön å bror kommer och hämtar mig.
Väl vid sommarstugan kommer en utskällning som var förbannat arg över vad jag gjort. Man kunde inte annat är bara stå å fundera vad är det som händer med pappa.
Men det var inte hans åsikt. Troligtvis hade han inte kommenterat det överhuvudtaget om inte mamma arg hade läxat upp honom och ifrågasatt vad vi höll på med. Hon sa inte ett ord om saken, men synen på pappa blev än mer galnare.
Min undran är om detta fenomen är vanligt, finns det fler som upplevt samma sak.
Men det jag undrar mest över är var mamma ville komma med detta. Jag börjar fundera på om hon fick nån bra känsla i sin kropp när vi började hata vår pappa till slut pga alla dessa arga tillrättavisanden.
Morfar var genomsnäll och hade aldrig kunnat slå ett barn, men han var också ständigt hunsad av sin fru så han fick hitta på en massa tricks för att komma runt henne.