Ateister vs kristna debatt

Precis, eller så grämer jag mig åt att folk inte citerade för tio år sedan.

Ingen av länkarna du gav gick till någon vetenskaplig studie. Och skulle verkligen någon tro på att man kunde få fram mänsklig hjärnvävnad av en bit oblat så skulle forskarna rusa dit.

Du blandar gång på gång ihop tro med vetenskap. Om du slutade med det så skulle du inte längre behöva irritera dig på de som säger att det saknas vettiga vetenskapliga belägg för en Gud.

Då skulle du bara säga, "Jag vet, men han finns i mitt hjärta."

Varför är dom flesta ateister som dig?

Det kanske inte finns så stora behov av religiös tro i dag? Eller så är folk mer upplysta?

Jag menar den där uppkäftiga snobbattityden. Den utmärker onlineateister så bra.

Nu är du bara fånig. Jag har absolut inte varit snobbig.

Antar att du mest tycker det är jobbigt att hela tiden bli motbevisad.

Men visst är jag annorlunda online än irl. Skulle du komma fram och berätta för mig, på busshållsplatsen, eller kanske på krogen, om dina vetenskapliga bevis för guds existens, så skulle jag nog bara skaka på huvudet och gå därifrån. Möjligen ringa 112 eller kalla på vakt om du inte gav dig.

Du kallar dig vetenskaplig, men blir så rädd för bevis att du skulle ringa polis. Vem ska du ringa när gud knackar på dörren?

Varifrån får du att jag är rädd för bevis? Skulle kanske ringa polis då personen troligen rymt från något.

Jag skulle verkligen vilja se vettiga evidens för spöken, för Gud, för flygande tefat...

Att jag inte anser att det du presenterar är bevis är inte detsamma som att jag är rädd för några. Du blandar ihop saker.

Tror mer att du är rädd för att inse att det saknas bevis. Så lyd mitt råd, se att det är en tro som du har, det gör inte saken sämre för dig.

Jag är klar. Inga mer svar nu.

Återkom gärna när du har några vettiga evidens för att Gud finns.

Men anklaga mig aldrig, aldrig mer för att inte vilja se bevis eller för att vara arrogant eller snobbig.

Jo, så blir det alltid.
Du säger dig presentera "bevis", men kommer bara med indicier och oklarheter och säger att det är bevis för vad du påstår att det bevisar, men presenterar aldrig beviskedjan, alltså hur det du hävdar är ett bevis för något faktiskt visar att det var just det som orsakade det och absolut inte kunde ha varit något annat.

På något sätt så känns det som att presentera gudsbevis för envisa ateister är som att förklara transistormekanismer för en grottmänniska.

Att försöka hålla god ton med personer som argumenterar i dålig tro som en tävling är oerhört frustrerande och jag personlighen får känslan av att vara en psykolog som går till fängelsets vårdsavdelning för att försöka övertala fångarna till att rehabilitera sig och lämna sina destruktiva mönster bakom sig men bara blir utskrattad som svar.

Det går liksom inte att resonera med någon som redan på förhand bestämt sig för att den vet allt och att resonemang är för töntar. Man spelar olika spel, båda vinner på sitt sätt enligt vad de försöker uppnå, men det leder ingenstans i längden.

Av någon anledning ser jag oerhört allvarligt på det här med att argumentera i god tro, att hålla debatten saklig och fokuserad på sanning och gemensam respekt. När ena parten saknar samma prioritet så devolverar diskussionen till en clownfest.

Men allt detta diskuterande med ateister har lärt mig en del också, så som att ha lugnet och visdomen att sluta försöka behålla kontrollen och gå iväg när det blir uppenbart att någon inte utvärderar argument utan endast försvarar sin stam. Det gäller att inte bli arg, inte slösa energi på att försöka vinna någonting som är omöjligt, att inse att det inte är personligt och att det inte finns någonting att göra utan personen själv måste ta beslutet att förändras.

Tycker du på fullaste allvar att vi ska använda oss av annat än vetenskapliga metoder när det gäller bevis för vissa saker, men inte för andra? Är det du ska ska välja när vi använder det ena eller det andra?

Vet du, lite så känner faktiskt jag också.

Om det är någon som har bestämt sig så är det du. Vi andra försöker hålla en skaplig vetenskaplig standard.

Det där förstod jag inte alls.

Grejen är att du med vetenskap inte ska försvara något, du ska istället välkomna falsifieringar, det är så vi kommer framåt.

Med vetenskap lär vi oss hela tiden mer, och det är möjligt att det i någon framtid kommer tillräckliga evidens för att en Gud finns, men i dag så finns de inte.

Acceptera att det du anser du vet är en tro. Det skulle antagligen göra det lättare för dig.