Socialtjänsthaveriet 2025/2026 - vad fan pågår?

Nej men denna konstiga idé om att man alltid måste tala sanning på Flashback är ju bara löjlig man vore en idiot om man berättade allt om sig själv på ett forum som detta. Självklart skyddar man sina personuppgifter!

Så jag kommer fortsätta att beskriva mig själv som socionom, kurator, gymnasielärare och författare. Det är nära nog tycker jag!

Du har rätt i att de flesta socionomutbildningar numera har lagt till små kurser i utredningsmetodik. Detta kom efter mina påtryckningar, och efter många stora skandaler.

De flesta som jobbar inom soc utbildades långt innan dess. Alltså saknar de kunskapen.

Kompetent och har god insyn. Fortsätt stå på dig.

Är du socionom själv? Du verkar begåvad och arg.

Rättssäker handläggning inom socialtjänsten? Jo tjena.

Det som en socionom lär sig på utbildningen och den verklighet som många sedan möter ute i kommunerna är ofta två helt olika saker. Kulturen de formas av på arbetsplatsen kan skilja sig markant från de rättssäkerhetsprinciper som lärs ut.

Det finns inga direkta personliga konsekvenser om lagar och regler inte följs. Ingen legitimation att förlora. Inga tydliga incitament att hålla en hög rättssäkerhetsnivå. Och när allvarliga fel uppstår granskar verksamheten i praktiken ofta sig själv genom Lex Sarah-systemet. Slutsatsen blir inte sällan att bristerna beror på "organisatoriska problem". Ingen enskild hålls ansvarig och därför kan samma mönster fortsätta år efter år.

Socionomer är inte oersättliga. När det gäller myndighetsutövning mot barn, och särskilt LVU, borde betydligt högre krav ställas på kompetens, rättssäkerhet och personligt ansvar.

Vi pratar om utredningar där uppgifter har manipulerats, citat skrivs om, diagnoser tillskrivs utan tydligt stöd och andra-, tredje- och till och med fjärdehandsuppgifter presenteras som om de vore fastställda fakta. Listan kan göras lång.

Och detta ligger till grund för statens mest ingripande åtgärd mot en familj.

Är det rimligt?

I en rättsstat borde svaret vara självklart.

Svaret är att nej i ett rättssystem där vi normalt räknar med att saker korrigeras vid felaktigheter är detta fullständigt oacceptabelt.

Det stämmer. LVU är sannolikt den sista resten av vår smutsiga socialhistoria som dessvärre fortfarande lever kvar. Ett system som borde ha reformerats för länge sedan, men som överlever därför att alldeles för få politiker vågar sätta sig emot tjänstemännen (förlåt, kvinnorna) på soc.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Om hundra år kommer människor att titta tillbaka på den här tiden och undra vad fan vi egentligen höll på med.

Ett system med så svag rättssäkerhet kring statens mest ingripande åtgärd är fullständigt oacceptabelt. Och det gäller även när föräldrar faktiskt har brustit i sitt föräldraskap. Rättssäkerhet är inte till för de "perfekta" föräldrarna. Den är till för alla. Annars är den inte värd namnet.

Dessutom är det väldigt sällan bra för ett barn att i praktiken isoleras från både sina föräldrar och sina syskon under många år. Jag har fortfarande inte sett någon forskning som visar att det i genomsnitt är en bra idé. Snarare verkar forskningen peka åt motsatt håll: att fungerande relationer till den biologiska familjen, när de kan upprätthållas på ett säkert sätt, ofta har stor betydelse för barnets identitet och långsiktiga välmående.

Jag kan lova dig att exakt samma problematik genomsyrar all myndighetsutövning och ofta även vården i Sverige. Speciellt synliga är problemen även inom äldreomsorgen, överförmyndarverksamheten och psykiatrin. Och nyligen avslöjades hur Transportstyrelsen under flera år dragit in körkort baserat på blodprov gällande nykterhet som saknar vetenskaplig evidens. Och så vidare. Listan över maktövergrepp från myndigheter och vården kan göras lång.

Att svepande kalla detta ”systemfel” gör att fokus flyttas från själva grundfelet till ett abstrakt system och sedan förloras diskussionen i olika åsikter om detta ”system”.

Grundfelet är, åtminstone enligt min erfarenhet, avsaknaden av fungerande kontrollmekanism. Inget system kan fungera utan övervakning och återkoppling och i Sverige är det tillsynsmyndigheten IVO som har det uppdraget. IVO och dess föregångare har aldrig fungerat och därför saknar systemet övervakning och återkoppling.

Det spelar ingen roll vilket system man har om systemet inte har de kontrollmekanismer som behövs för att säkra systemets funktion.

Du beskrev nyss vad systemfel är.

Det jag beskrev är individfel – inte systemfel.

Nej. Systemet har ingen väg att för den utsatte att hävda sin rätt över indvidfelen.

Alla dessa manipulerade utredningar och du kan inte ställa ansvariga inför domstol.

Det är systemfel.

Du beskrev vad systemfel är tidigare.

Jag orkar faktiskt inte med dig. Du är både okunnig och oresonlig. Sådana som du försvårar för alla som vill få en seriös debatt om problemen.

Tala för dig själv.

Du är helt ute och cyklar när du säger att lösningen har med ombuden att göra.