Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Det är inte att han rört sig in i gränden som är det osannolika. Det är att det skett så tidigt som han påstår samtidigt som han tappar bort poliserna. Det går helt enkelt inte ihop, förutom för de mest blåögda.
SE verkar helt enkelt inte ha koll på att piketpoliserna stannade i uppemot tio sekunder på Luntmakargatan. Annars hade han aldrig dragit en så idiotisk historia.
Om poliserna inte hade stannat där hade hans historia nästan kunnat gå ihop om man tänjde på förloppet lite. Men i och med att de stannar är det i praktiken uteslutet.
Bra, den förnuftiga Knattarna är tillbaka. Den lilla tidsluckan har en förklaring (i förhöret den 25 april).
Stig Engström började inte springa när han såg Djurfeldt och Hermansson försvinna (vid manskapsbodarnas östra ände vid Luntmakargatan).
Då slog det honom att han borde ha ropat att Lisbeth nämnde en mörkblå täckjacka. Han blev
"lite förtretad" på sig själv. Hur länge Stig var
"lite förtretad" på sig själv framgår inte. Att den försiktige Stig var
"lite förtretad" på sig själv i 15 - 20 sekunder innan han började springa är inte bara rimligt, det är sannolikt.
Citat:
Är du blind? Jag skrev att uppgiften var obskyr, inte att den inte existerade.
SE ska alltså ha råkat pricka en specifik artikel i en viss tidning från 1988 – två år efter mordet. Det är ingenting man bara kan anta.
Fast du är ju ”bra” på grundlösa antaganden.
Stig höll sig väl informerad (liksom många i allmänheten gjorde) och var i kontakt med många journalister.
Att Stig visste 1992 att Djurfeldt tog rulltrappan (som Djurfeldt berättade i intervjun 1988) är inte grundlöst, det är sannolikt.
Citat:
Du får gärna lista vilka ”feltolkningar och felciteringar” jag anser att man kan sluta sig till från materialet. Jag är inte lika vidlyftig som dig på den punkten.
Du däremot har väl gjort dig skyldig till ett dussintal. Minst.
Jag har inte nämnt många felciteringar. De jag har nämnt har jag motiverat.