Varför förväntar sig människor en belöning för att ha levt sitt liv?

Hela TS är ju helt efterbliven eftersom att Denom antar att det inte finns några seriösa argument till att tro; utan att tron i helhet går ut på att man vill bara tjäna något inre känslomässigt begär som inte är grundat i rationellt tänkande.

Der är inte så att de saknar medmänsklighet och moral, utan det är just att de saknar något objektivt att peka till som säger detta är fel: PUNKT! (Genom alla tider och universellt). Det är just därför samhället/overtonfönstret går mer mot det progressiva, eftersom det finns ingen tydlig gräns för när saker egentligen gått för långt.

Finns det någon som tänker så? Jag förväntar mig ingen belöning, snarare expresshissen rakt ner i helvetet. Jag lever här och nu, imorgon är en annan dag.

Att vänligt få till en seriös diskussion med rabiata religiösa är väl typ omöjligt.

Känner att det inte längre är kul att vara snäll mott idioterna. Vi jag har mina gränser.

Du får tro vad fan du vill, men påstå för helvete att det finns evidens för en Gud. Och tro är något du har i din skalle. Att du inte accepter vetenskap är bara helgalet.

Instinktivs har vi nog alltid känt till att vår kropp och den energi den håller när den dör [och förmultnar] transformeras till andra liv och ting, t.e.x. du kanske blir en mask, dina benknotor kanske fossiliserar ihop med berggrunden och i framtiden hamnar på ett museum där betraktarna pekar och skrattar åt dig - ”titta vad konstig den såg ut”..kanske det är du efter många om och men som är betraktaren som pekar och skrattar åt dina forna benknotor.
Så människan hoppas på något ”bättre” än så i nästalivet.

Klart att ”lyx” också kan vara hos den som inte gapar efter det.

Jag tror inte att religion är så transaktionell.
"Jag gör det här, så får jag det här"
Det är ju en grej det är tänkt att må bra av medan man lever.

Det finns intelligenta människor som är religiösa. Jag har alltid funderat hur det kan komma sig då en intelligent person snabbt ser igenom religionen för vad den är.

Det jag kommit fram till är att dom helt enkelt lärt sig att spela med. Kanske växt upp i en troende omgivning och märkt att det gynnat dom att framstå som troende och smälta in bland övriga. Jag tror inte för en sekund på att människor som Newton och Einstein var troende på riktigt.

Har du då någonsin funderat på ifall kristendom faktiskt kan vara sant? Är det bara en fullständig analys där du redan från början utgår från att det är falskt och sen drar du alla följande resonemang baserat på det?

Intelligenta personer ser väl istället värdet i att inte börja med overifierade antaganden utan istället analysera vad som är sant och inte. Kanske är det så att intelligenta personer som är troende inte ser igenom tron eftersom det inte finns någonting att se igenom, den är vattentät.

Det är snarare ateister som inte accepterar vetenskap skulle jag vilja säga. Lite roligt att de som konstant repterar 'vetenskap' i varje diskussion med religiösa är de mest ovetenskapliga. För många ateister är hånet och översittandet det som dom brinner för, och när kristna svarar med vetenskap blir de arga för de vill inte ha med vetenskap att göra de vill skippa det så att de kan gå tillbaka till att håna istället.

Känslor. Der handlar om känslor. Sedan vet du inte hur såpass smarta tänker. De kan mycket väl se vad du inte kan.

Men dina exempel är sannolikt bara uppvuxna med religion.

Kristendom är en bevisbaserad religion, kristendom påstår att den kan bevisas. Tror mest att många aldrig fått höra vad kristendom är eller hur den fungerar, de tar en snabb titt om att någon återuppstod typ och tänker "äh det låter dumt" utan att ha någonsin gått djupare än så.

I sekulära europa får vi aldrig höra den andra sidan om man inte söker upp den själv, anledningen till att smarta personer tror är för att de gått igenom bevisen och avgjort att de håller.

Reflekterade över det många gånger som ung. Kom fram till att den inte är det.