Citat:
Jag har för mig att jag tittade på videon på testningen av den skalenliga modellen, som ändå inte
var skalenlig. Det fanns inga riktiga titandomer på den modellen. Dessutom var kolfibern lindad på modellen med ungefärligen rätt vinkel mot cylinderns rotationsaxel. Cirka 45-55 grader.
Och det framgick att testet på modellen gjordes vid ett datum då ubåtens Titans kolfiberrulle redan var färdigbyggd
"Modellen" verkar vara en design av en allmän trycktank av något slag. Dvs en behållare som är avsedd att behålla ett högt tryck invändigt.
Hela idén med att använda kolfiber i en sådan design som i ubåten Titan är helt uppåt väggarna fel.
Den skyddar inget alls mot tryck utifrån.
Det är ett fundamentalt fel i designen från början.
Kolfibrerna kan bara uppta draglaster men inte några trycklaster (*)
Däremot fungerar kolfiber fint vid tryck inifrån och här finns tex SCUBA-tankar som klarar
hela 4500 psi, dvs 310 bar. Dvs drygt 100 bar mera än standardtrycket
som man laddar en SCUBA-tank av stål eller aluminium, dvs 200 bar.
https://eagleraydiving.com/blogs/news/carbon-fiber-scuba-tank-review
Dessa kolfibertankar verkar ha ett innerhölje av stål eller aluminium, som har lindats med kolfiber, och som har härdats i en autoklav.
Autoklaveringen är en mycket viktig process som måste göras helt enligt protokollet för att
tanken ska behålla sin designade styrka.
Om tex temperaturen blir för hög inne i autoklaven så börjar epoxihartset att sönderdelas och falla sönder. Det "koksar" på samma sätt som att man värmer en plastbit för hårt.
Eller om man värmer en träbit, så blir den som en bit kol ungefär, träkol alltså.
Då sjunker hållfastheten fort.
Innerhöljet verkar bara behövas för att kunna säkra ventilfästet.
Men det utgör också formen för lindningen av kolfibertråden.
Man kan normalt inte dra en vanlig gänga i kolfiber, så därför behöver ventilfästet vara
gjort i någon metall av något slag.
Dykarna verkar vara jättenöjda med dessa kolfibertankar.
(*) Ett exempel är tex en trädstam. Där står cellulosan för att kunna ta upp draglasterna. Men det är ligninet som är den övriga stödstrukturen, och som kan ta upp trycklaster mycket bra. På detta sätt så liknar kofliberkompositen faktiskt vanliga trädstammar. Men trädstammarna är mycket mera intrikat byggda även inne på den mikroskopiska strukturen. Den första plasten var egentligen celluloiden, men den som kom efter det var bakeliten. Bakeliten som är en så kallat fenoplast har stora likheter molekylärt sett med ligninet i en trädstam.
var skalenlig. Det fanns inga riktiga titandomer på den modellen. Dessutom var kolfibern lindad på modellen med ungefärligen rätt vinkel mot cylinderns rotationsaxel. Cirka 45-55 grader.
Och det framgick att testet på modellen gjordes vid ett datum då ubåtens Titans kolfiberrulle redan var färdigbyggd
"Modellen" verkar vara en design av en allmän trycktank av något slag. Dvs en behållare som är avsedd att behålla ett högt tryck invändigt.
Hela idén med att använda kolfiber i en sådan design som i ubåten Titan är helt uppåt väggarna fel.
Den skyddar inget alls mot tryck utifrån.
Det är ett fundamentalt fel i designen från början.
Kolfibrerna kan bara uppta draglaster men inte några trycklaster (*)
Däremot fungerar kolfiber fint vid tryck inifrån och här finns tex SCUBA-tankar som klarar
hela 4500 psi, dvs 310 bar. Dvs drygt 100 bar mera än standardtrycket
som man laddar en SCUBA-tank av stål eller aluminium, dvs 200 bar.
https://eagleraydiving.com/blogs/news/carbon-fiber-scuba-tank-review
Dessa kolfibertankar verkar ha ett innerhölje av stål eller aluminium, som har lindats med kolfiber, och som har härdats i en autoklav.
Autoklaveringen är en mycket viktig process som måste göras helt enligt protokollet för att
tanken ska behålla sin designade styrka.
Om tex temperaturen blir för hög inne i autoklaven så börjar epoxihartset att sönderdelas och falla sönder. Det "koksar" på samma sätt som att man värmer en plastbit för hårt.
Eller om man värmer en träbit, så blir den som en bit kol ungefär, träkol alltså.
Då sjunker hållfastheten fort.
Innerhöljet verkar bara behövas för att kunna säkra ventilfästet.
Men det utgör också formen för lindningen av kolfibertråden.
Man kan normalt inte dra en vanlig gänga i kolfiber, så därför behöver ventilfästet vara
gjort i någon metall av något slag.
Dykarna verkar vara jättenöjda med dessa kolfibertankar.
(*) Ett exempel är tex en trädstam. Där står cellulosan för att kunna ta upp draglasterna. Men det är ligninet som är den övriga stödstrukturen, och som kan ta upp trycklaster mycket bra. På detta sätt så liknar kofliberkompositen faktiskt vanliga trädstammar. Men trädstammarna är mycket mera intrikat byggda även inne på den mikroskopiska strukturen. Den första plasten var egentligen celluloiden, men den som kom efter det var bakeliten. Bakeliten som är en så kallat fenoplast har stora likheter molekylärt sett med ligninet i en trädstam.
Hur håller övre hjul A-armen på en F1 bil då? Varför håller översidan på en flygplansvinge? Båda dessa exempel tar trycklaster.
