Turistubåt på väg mot Titanic försvunnen (2023-06-19) Vrakdelar funna, inga överlevande (2023-06-22)

Begåvningen behöver det inte vara något fel på. Personer med svag självkänsla kan lätt bli som den där Stockton Rush. Han kanske hade väldigt höga krav på sig under uppväxten, och kände därför att han måste lyckas med allt han företog sig.

Jag känner en del folk som har den där typen av personlighet, ofta anhöriga till mycket framgångsrika personer. De tror verkligen att just deras sätt att hantera saker är det enda rätta, och kan inte ta till sig kritik på ett konstruktivt vis. De fastnar då lätt i ett bekräftelsebias.

Jag har för mig att jag tittade på videon på testningen av den skalenliga modellen, som ändå inte
var skalenlig. Det fanns inga riktiga titandomer på den modellen. Dessutom var kolfibern lindad på modellen med ungefärligen rätt vinkel mot cylinderns rotationsaxel. Cirka 45-55 grader.
Och det framgick att testet på modellen gjordes vid ett datum då ubåtens Titans kolfiberrulle redan var färdigbyggd

"Modellen" verkar vara en design av en allmän trycktank av något slag. Dvs en behållare som är avsedd att behålla ett högt tryck invändigt.

Hela idén med att använda kolfiber i en sådan design som i ubåten Titan är helt uppåt väggarna fel.
Den skyddar inget alls mot tryck utifrån.
Det är ett fundamentalt fel i designen från början.

Kolfibrerna kan bara uppta draglaster men inte några trycklaster (*)

Däremot fungerar kolfiber fint vid tryck inifrån och här finns tex SCUBA-tankar som klarar
hela 4500 psi, dvs 310 bar. Dvs drygt 100 bar mera än standardtrycket
som man laddar en SCUBA-tank av stål eller aluminium, dvs 200 bar.

https://eagleraydiving.com/blogs/news/carbon-fiber-scuba-tank-review

Dessa kolfibertankar verkar ha ett innerhölje av stål eller aluminium, som har lindats med kolfiber, och som har härdats i en autoklav.

Autoklaveringen är en mycket viktig process som måste göras helt enligt protokollet för att
tanken ska behålla sin designade styrka.
Om tex temperaturen blir för hög inne i autoklaven så börjar epoxihartset att sönderdelas och falla sönder. Det "koksar" på samma sätt som att man värmer en plastbit för hårt.
Eller om man värmer en träbit, så blir den som en bit kol ungefär, träkol alltså.
Då sjunker hållfastheten fort.

Innerhöljet verkar bara behövas för att kunna säkra ventilfästet.
Men det utgör också formen för lindningen av kolfibertråden.

Man kan normalt inte dra en vanlig gänga i kolfiber, så därför behöver ventilfästet vara
gjort i någon metall av något slag.

Dykarna verkar vara jättenöjda med dessa kolfibertankar.

(*) Ett exempel är tex en trädstam. Där står cellulosan för att kunna ta upp draglasterna. Men det är ligninet som är den övriga stödstrukturen, och som kan ta upp trycklaster mycket bra. På detta sätt så liknar kofliberkompositen faktiskt vanliga trädstammar. Men trädstammarna är mycket mera intrikat byggda även inne på den mikroskopiska strukturen. Den första plasten var egentligen celluloiden, men den som kom efter det var bakeliten. Bakeliten som är en så kallat fenoplast har stora likheter molekylärt sett med ligninet i en trädstam.

Det har säkert blivit så att den enda erfarenheten av hållfasthetstänkande som Stockton hade var att sitta vid datorskärmen. Annars hade han vetat att man kan inte välja detta material annat än vid enbart draglaster.
Stockton hade nog inte öppnat en enda bok i ämnet ?

Helt klart måste de ha haft en viss begåvning av att de kunde programmera handkontrollen att styra thrusters-motorerna så att det gick att navigera hjälpligt.

Det kan nog stämma att de inte hade plats för ett riktigt system för tröghetsnavigering.
Eftersom det är en rätt så klumpig pryl. Och därför så fick
de gissa sig fram vart vraket av Titanic låg.

Tycker att MSM har missat att platsen där Titanic ligger är verkligen dels riktigt långt från närmaste land, men också att vädret och sjögången brukar vara hård där.
De har inte många dagar per år som det är spegelblankt vatten där. Första tillfället brukar vara i april-maj och sedan i september-oktober.

Alltså en ganska vansklig situation med att boka in resor och sedan måste ställa in dem pga för hård sjögång, mm. Plus att charteravgiften för supportfartyget var i storleksordningen 100 - 200 000 dollar eller hur det nu var ?

Marknaden för att sälja "turistresor" på det här sättet är nog helt borta idag. Dels så har vi denna olycka, sedan den tokige dansken Peter Madsen och sedan nu rätt nyligen olyckan i Röda Havet.
I och för sig med en licensierad ubåt. Men med klumpigt handhavande så sjönk den också som en gråsten.

Att allting var svart kan bero på bottendyn som sitter fast på alla småsakerna. Bottendyn känns nästan som bläck eller tusch och har en enastående förmåga att klibba fast vid alla föremål som ramlat ner på bottnen.

Så detta kanske såg annorlunda ut när det hade tvättats av när det hade tvättats med rent vatten ?

Tror ni mig inte så testa med att leta upp en insjö och plocka upp lite dy från bottnen så ser ni att den har en enastående klibbförmåga. Och att den brukar vara djupsvart.

Det är verkligen anmärkningsvärt att de lyckades hitta vraket. Detta med tanke på att ubåten Titan imploderade drygt 1000 meter ovanför bottnen.
Därmed hann delarna spridas ut ganska mycket på havsbottnen över en stor yta.

Men visst undrar man om säkerhetstänkandet där. Möjligen så att Stockton visste att den var livsfarlig redan tidigt i bygget ?

Den intressanta frågan är egentligen att ubåten Titan kunde hålla för så många dyk ändå ?
Trots att hållfasthetsläran dissar en sådan konstruktion redan på planeringsstadiet.

Någon undrar om certifieringen av sådana här farkoster ?
Men det finns ju inte ens något protokoll för detta.
Hur man skulle göra det alltså ?

Plus att man måste bygga en testkammare som man kan provtrycka till fullt tryck,
och en sådan blir ju asdyr.
I och för sig finns det en i Sankt Petersburg, men det ligger ju i Ryssland.
Enligt obekräftade uppgifter ska den vara bygd i Europas största stålverk, dvs det
som låg i Marieupol. Som nu är sönderbombat.

Och de vill säkert inte släppa in amatörer att leka med deras grejer ?
Säkert inte så roligt om allting blir kladdigt invändigt av någon gegga,
som amerikanarna önskat att testa ?

För övrigt är det förvånande att USA inte har byggt fler sådana
djuphavsubåtar som tex Alvin ?
Jag tror inte enbart det skulle röra sig om en kostnadsfråga utan det är många fler
faktorer som kanske bidrager ?

Skulle det tex hända en olycka och några amerikaner blir instängda på havsbottnen så får
US NAVY otroligt mycket negativ publicitet.
Som med den ryska ubåten Kursk som exploderade helt apropå. Den kritiken träffade tydligen Putin personligen.
Typ rakt i nyllet eller i magen.

Djuphavsubåten Alvins sjösättning är tydligen väldigt klumpig med en stor kran där ubåten svänger helt okontrollerat. Inte så trevligt för vanliga turister, typ ?
Så något slags vettigt tänkande fanns det hos Stockton som sjösatte sin ubåt från en pråm istället.

Idén med att sjösätta från en pråm som ligger i vattnet verkar dock komma från fransmannen Jacques-Yves Cousteau. Som knappast kan ignoreras från historien att ha öppnat upp havsdjupen för expeditioner dit.

Det fanns ju ingen riktig telemetri för en dedikerad datakanal mellan ubåten Titan och moderfartyget. Utan bara de textmeddelanden som de skrev själva. Kanske att de tänkte sig att hårddiskarna inne i farkosten skulle spara på sådana data.

Modemet var ett så kallat ultraljudsmodem som bara körde frekvensen 33,6 kHz. Dvs samma som de flesta enkla ekolod. Denna frekvens är den mest optimala i vatten eftersom den har lägst dämpning av alla. Ändå så sjönk bitraten rätt betänkligt när de började komma ner på större djup.

Det är samma frekvens som används mellan vanliga sportdykare att de kan prata med varandra
under vattnet i vattentäta headsets. Taljjudet översätt nämligt till motsvarande ultraljud som skickas som modemsignal till mottagren. De dykarna bildar ett litet WiFi-nätverk i vattnet så länge systemen är igång. Man kan till och med ge varje dykare en egen kanal.

För närvarande finns det ingen bot mot denna låga bitrate utom att förstora sändar- och mottagar-antennerna. Eller splitta den på många kanaler samtidigt.

Förr så när ekolodtekniken var ny, mitten av 1940-talet. Så då byggde man hos de flesta militära marina enheter under stor hemlighetsmakerier, flera meter stora sådana antenner som hade ultraljudstransducers som behövde flera 100 Watt, kanske till och med kiloWatt ?

Men på den tiden fanns inte transistortekniken, utan man använde då elektronrör, dvs radiorör.
Förstärkarna, mottagarna och sändarna var säkert knepiga att konstruera för marina miljöer.

De fick visst bygga många olika propotyper för ändamålet.

Lustigt nog så upptäckte man att akrylplasten, dvs plexiglas har nästan de perfekta akustiska egenskaperna för detta ultraljud.

Tittar ni nästa gång när ni är på sjukan och den handhållna sensorn som stryks på buken, kroppsdelen, brukar vara gjord av sådan akrylplast. Eller plast som är snarlik


Om intresse och pengar finns så skulle de nästan behöva bygga en exakt replika av ubåten Titan och testdyka den under kontrollerade former.
För det som är riktigt mystiskt är att den faktiskt höll för så många dyk, eller hur ?

Så kanske finns det en möjlig förklaring (teori) i att kolfiberkompositen var bättre på att ta upp
trycklaster än vad alla äldre och även nyare böcker om hållfasthet som säger detta, men som har dissat dessa material.

Nä båda domerna föll med strömlinjeformen som skålar mot botten ,den domen där det svarta pusslet var den utan fönster o tömdes ur på däck

Jag tror fortfarande att kompositens matrismaterial hade hållit bättre utan kolfibern.

Det hade dessutom kunnat bli rätt spektakulärt med ett stort genomskinligt epoxy- eller akryl-rör att sitta i.

Nej det är helt fel. Epoxihartset är inte så värst starkt. Vanlig betong är starkare. Men ta och räkna på en sådan ubåt som har ett betongskal istället som tryckbehållare ???
Det blir inte så särskilt praktiskt, eller hur ?

Orsaken till att man valt epoxiharts är dess goda och förutsägbara härdningsegenskaper. Men också framförallt att hartsen har en god vidhäftning till både glasfibrernas och kolfibrernas yta.

Kolfibrer tillverkas från vanliga textiltrådar som bakas i en ugn, ofta i vakuum där en så kallad pyrolysprocess inträffar. Pyrolys innebär på ett kolhaltigt material att alla lättare molekyler avdunstar inne i ugnen. Det som blir kvar är bara kolatomerna. Kolet är ett mycket speciellt grundämne genom att det kan bilda starka kemiska bindningar på så många olika sätt. På så vis att den resulterande tråden, kolfibern kan bli mycket stark i förhållande till sin vikt.

En av de första kommersiella kolfibrerna var förkolnade bambustickor. De kröktes på ett speciellt sätt innan de torkades och hettades upp i en ugn i vakuum.

Det teoretiskt bästa materialet att bygga ubåtar av vore vissa sorters specialglas. De flesta glastyper blir allt starkare ju hårdare tryckspänning man applicerar. Ubåten tål alltså trycket bättre och bättre ju djupare man dyker.
Men i och med att glas saknar elasticitet så innebär även en liten spricka katastrof, så det funkar inte.

Även om den skulle vara gjord helt i glas, så är sikten ett stort problem. Den blir inte mera än några meter åt varje håll. Vill man har mera sikt än så så måste man hissa ner en stor ramp med många lampor på som kan ge en jämnare belysning.
Men det blir klumpigt och ömtåligt alltihopa.

Stockton tänkte sig nog en mycket större ubåt som han kunnat packa in många passagerare i samtidigt. Plus kanske denna ljusramp. Men då hade man nog fått ge upp många viktbegränsningar och bygga ett eget supportfartyg som klarade av sjösättningen smidigare.

Jag menade inte att det skulle bli särskilt starkt, bara att det skulle vara bättre än ett dåligt gjort laminat

Laminat är skiktlimmade strukturer. Till exempel Plywood är ett sådant laminat.
Ett annat exceptionellt laminat är den så kallade Perstorps-Plattan.

Tekniskt sett så var Titan inte en laminatkonstruktion, alltså där kolfibret skulle ha vävts i mattor som limmats mot varandra.
Även om man hade byggt den så med kolfibermattor, så kommer man inte ifrån att hela designen är
generalfel redan från början.

Nej, om det ska hålla så måste det vara starkt, det är ett tryck på 400 bar därnere på
Titanics djup. Alltså 400 kg per kvadratcentimeter.
Per kvadratmeter så blir det 400 x 100 x 100 = 4000 000 kg = 4000 ton
4000 ton svarar mot 100 järnvägsvagnar, godsvagnar som ställs på högkant på en yta av en kvadratmeter.

Alltså så är det mycket extrema förhållanden som råder därnere i havsdjupen,
alltså i vissa avseenden betydligt värre än ute i Rymden.

Nej det verkar som att epoxiplast eller epoxiharts inte kan bli så värst mycket
starkare än vad det redan är. Molekylärt och kemiskt strukturellt finns det just nu
inte så mycket mera man kan göra där.

Glasfiberlaminat och Kolfiberlaminat används också i vindkraftverkens propellerblad, men även
där är det glasfibrernas och kolfibrernas draghållfasthet som är den viktigaste strukturella
parametern där. Epoxihartsens uppgift är bara att hålla ihop fiberbuntarna. Därför är dessa epoxihartser bara designade för sin starka vidhäftningsförmåga mot fibrerna, och inte för sin tryck- eller drag-hållfasthet.

Vad man nu är ganska mycket på jakt efter är ännu starkare fibrer, till exempel olika varianter av spindelsilke.
Eller som det också har snackats mycket om under lång tid, ett epoxiharts som också kan fästa
riktigt hårt mot metallytor. Till exempel att man då kan väva in ståltrådar in vindkraftverkens propellerblad.

Det underliga är att ubåten Titan kunde hålla för så många dykningar, fastän designen är helt käpprätt och åt h-e j-vla felaktigt tänkt från början.
Så det vore intressant med en teoretisk förklaring varför ubåten klarade så många dyk ändå ?

Något inom teoribildningen inom hållfasthetsläran verkar det troligen saknas här ?

Gissningsvis borde man bygga replikor av Titan och provtrycka dem i en riktigt stor tryckkammare,
och försöka utröna hur, när och varför materialet brister ?

Den starkaste ubåten man skulle kunna tillverka vore annars i så fall en ubåt tillverkad från en enda riktigt stor diamant förstås. Eller näst bäst vore då från en enkristallin äkta safir.

Varför har man aldrig hittat några människoben i anslutning till Titanic när man däremot ofta hittar valben på det djupet.

Sök på Bone Eating Worms(Osedax) , det är därför man hittar tomma kläder kompletta med skor på botten

Man pratar om kortare tidsrymd så dina några hundratals år är skitsnack ditt mongo