Hur avvisar man barn på ett snyggt sätt?

Säg "nej" men jag spelar gärna fotboll med dig någon dag, så får ungen ett alternativ till att invadera

Jag har ett jobb där jag ofta kommer i kontakt med unga barn. Men det gäller även privat då jag har en del barn omkring mig. Typ grannar, bekanta osv.

Jag är medelålders man, singel och vill verkligen inte ha barn själv, men jag gillar dom ändå, ungar kan vara för jävla roliga i lagoma doser. Barn har också en förmåga att ty sig till mig. Jag vet inte vad det beror på men rätt ofta tycker jag det blir jobbigt och jag har svårt att veta vad jag ska säga åt dom när de börjar fråga om saker som att de vill komma in till mig och liknande.

Jag är en sån människa som vill vara snäll mot alla och jag gillar inte att avvisa folk.

Vad säger man till ett barn som vill komma hem till mig samtidigt som mamma eller pappa står bredvid och tittar på?? 🫤

Avledningsmanöver. Bra tanke. Det låter så enkelt när man snckar om det så här online. När man har tid att tänka och fundera. Men i stundens hetta så blir jag oftast helt ställd. Tycker det är skitjobbigt. Kommer aldrig på såna här smarta grejor när de frågar.

Med vuxna är det aldrig något problem, men barnen har ju inte de filter som vi har. De bara kör på - vilket jag förvisso tycker är så jäkla charmigt.

Jag gillar ungar som tusan, men jag gillar inte när de vill invadera mitt privatliv. Ha ha

Jag har ett jobb där jag ofta kommer i kontakt med unga barn.

Mitt jobb är säkerhetsklassat så åtminstone polismyndigheten anser mig vara betrodd.

Tror du en suspekt pedofil får jobba med barn?

Det låter så enkelt när man snckar om det så här online. När man har tid att tänka och fundera. Men i stundens hetta så blir jag oftast helt ställd. Tycker det är skitjobbigt. Kommer aldrig på såna här smarta grejor när de frågar.

Du säger ifrån med en klämkäck stämma att det går inte eftersom du är upptagen.

Du ska inte säga ifrån på ett sätt som inbjuder till förhandling till varför du säger ifrån.

Kom ihåg att ett nej är en hel mening och slutet på en förhandling.

”Mitt hem är faktiskt ett barnförbjudet hem *blink*” Blinken får du anpassa till barna då.
Kan funka beroende på ålder och föräldrarna hör dig om dom är med.

Jag hade inte haft några problem att släppa in andras ungar i mitt hem. Hade tom kunnat tänka mig att låna andras barn till att baka och pyssla. Helst på en bestämd tid men skulle släppa in någon nyfiken. Som du säger så svårt att säga nej. Extra svårt om det är busiga och roliga barn. Men helst att deras föräldrar är med då så man inte riskerar att bli peddostämplad.

Säkerhetsklassat? Barn? Kan du utveckla utan att outa? Menar inte att snoka, men det finns väl inga säkerhetsklassade arbeten med barn förutom Kungahuset?

Efter Kapten Klänning så kan man nog lugnt säga att fältet ligger vidöppet. De flesta länder har sina misstänkta när det kommer till Epstein men av någon egendomlig anledning är det locket på när det kommer till Sverige, trots att vi hade bordell-mamman Barbro på Handelshögskolan.



Säkerhetsklassad och kan inte lösa en enkel situation? Det väcker frågor.


Barn förgyller mest hela tiden tycker jag. Men det är klart att om man redan har egna så blir man väl ”mätt”.
Deras föräldrar bör vara med tycker jag. Om det senare leder till att man faktiskt lärt känna dom och ska passa dom en stund eller ett dygn så är det en annan sak.


Haha, det där tar jag rygg på. Klockrent!!











Jag gillade själv att prata med barn förr i tiden innan jag fick egna. Idag kan jag tycka att det är trevligt i korta doser, men jag vill inte ha dem nära mig och jag skulle 100% aldrig släppa in dem i mitt hus eller vistas ensam med andras barn, närmaste familjen undantagen. Risken för att saker ska explodera i ansiktet är för alla del minimal men konsekvensen om det händer är katastrofal. Som vit, heterosexuell, kristen man är du helt rättslös i Sverige.

Barn förgyller mest hela tiden tycker jag. Men det är klart att om man redan har egna så blir man väl ”mätt”.
Deras föräldrar bör vara med tycker jag. Om det senare leder till att man faktiskt lärt känna dom och ska passa dom en stund eller ett dygn så är det en annan sak.

Om du verkligen inte vill ha barn hemma hos dig på besök, låt dem inte komma en gång ens och inte heller om deras föräldrar följer med. Barn kan vara rätt oförutsägbara och överraska med att de tycker att det visst är spännande att komma hem till dig. Släpper du in barn på besök finns risken att de vill komma igen och igen för att de vet att de får komma och för att de tycker det är roligt att komma hem till någon annan. Vet att det kan vara så, har sett det själv med barn som gärna kommer hem till andra människor, oavsett om det finns barn i huset eller ej. Även hem till äldre människor där inget roligt finns att göra. Och tro mig, barnen vill tillbaka ändå hur tråkigt det än må vara. För barnen är det inte tråkigt. Det är ändå ett litet äventyr för barnen.