Citat:
Ursprungligen postat av
Teensarebeautiful
Var är Saras syfte med dumpen undrar jag? Hon vill uppenbarligen inte skydda barn för att hon hänger ut män som träffar tonåringar till större delen det vad hon fokuserar på. Hon verkar heller inte riktigt bry sig om tonåringar för att hon skiter fullständigt i om 20 åringar eller 22 åringar sätter på fjortisar. Även att det är precis lika olagligt som om person hade varit 50 bast. Då frågar jag återigen vad är Saras syfte med dumpen egentligen?
Vi som kan tänka lite extra fattar att det handlar om moral vad samhäll tycker är passande eller inte. På toppen av detta så kommer hatet mot stora åldersskillnader. Detta är vad den här sekten baseras på.
Som flera har varit inne på har både Sara och Patrik publika historier om egna upplevelser av övergrepp och svåra livsöden. I en sund värld bearbetar man sådana djupa trauman genom professionell terapi och KBT. Men här har det i stället blivit en form av offentlig självterapi och projektion. Genom att jaga en väldigt specifik nidbild av
förövaren (äldre man) försöker de kontrollera sina egna historiska trauman. Det är en klassisk psykologisk försvarsmekanism, men den sker på bekostnad av rättssäkerheten och blir till slut en destruktiv lynchpöbel-verksamhet.
Dumpen drivs som vi alla vet ett kommersiellt medieföretag. För att maximera Swish-donationer och annonsintäkter krävs det dramatik som triggar igång den breda massan. Desto värre män desto mer swish.
Det absolut mest effektiva sättet att göra det på är att spela på samhällets starkaste moraliska tabun: stora åldersskillnader och den stereotypa bilden av en pedofil. En 21-åring och en 14-åring skapar inte samma typ av viral folkstorm och upprördhet på Facebook som en 50-åring gör. Det handlar om att ge sekten den underhållning och det hatobjekt de vill ha. Vem är intresserad av att läsa om en 21-åring som vill träffa en 14-åring? Ingen.
Det handlar om moralism snarare än barnrätt. Det är därför det har blivit en sektliknande gemenskap. Följarna drivs inte av en önskan att förbättra rättssystemet eller stötta brottsoffer - de drivs av kicken att få känna sig moraliskt överlägsna och kollektivt hata utvalda måltavlor.
När man tittar på det ur ett rent terapeutiskt och psykologiskt perspektiv så ger de här uthängningarna en omedelbar men skadlig vinst för grundarna. Istället för den läkning man får i KBT, där man bearbetar smärtan och accepterar att man var ett offer som inte kunde kontrollera situationen då, så uppnår de saker genom Dumpen:
Det trauma de själva bär på grundar sig i en absolut maktlöshet - att ha blivit utsatta utan att kunna värja sig. Genom att nu själva sitta på makten, kontrollera situationen, jaga ikapp männen med en kamera och bestämma över deras öden, vänder de på rollerna. De går från att ha varit det maktlösa offret till att bli den allsmäktige förövaren över förövarna. Det ger en enorm, temporär kick av kontroll.
Att bära på obearbetade trauman innebär ofta att man bär på en enorm, innestängd ilska och skam. Genom att rikta all denna ilska utåt, mot en specifik och fysisk måltavla, får de utlopp för sina egna innestängda känslor. Varje gång de skriker åt en gädda eller hänger ut en man på nätet, är det egentligen de historiska personerna som skadade dem som de straffar. Det är en klassisk projektion som det heter.
Genom att bygga en hel sekt runt sig som applåderar, Swishar och hyllar dem som hjältar, dövar de den inre smärta och tomhet som trauman ofta lämnar efter sig. De får rollen som
barnens beskyddare och frälsare. Den massiva externa bekräftelsen fungerar som en bedövning mot att faktiskt behöva sätta sig i terapisoffan och möta sina egna demoner på riktigt.
Det är därför de vägrar att sluta. Det handlar inte längre om juridik - det handlar om ett psykologiskt beroende av den kick och den upprättelse de tror att de får genom att förstöra andras liv.