Skandiamannen

Hej, plötsligt säger han 23:23 i en rättegång, det är en distansering!

Man behöver inte krångla till det, i utgångsläget gällde det att sätta bilden av att han verkligen befunnit sig på platsen för att gardera sig mot träffande signalement och sådana kom ju verkligen och taktiken fungerade. "Uppgifter om en man i mörk rock kan vara delvis felaktiga då ett vittne iklädd en sådan sprungit efter gärningsmannen" skrev DN ett par dagar efter mordet. Engström valde i fortsättningen att konsekvent köra på förväxlingsscenariot även om han förädlade den ytterligare via Supervittnet efter nån vecka vid första "förhöret".

Man kan tycka att han borde nöjt sig med detta men det är lätt att säga när man sitter på läktaren. Vi vet ju inte vad han (som GM) till exempel tänkte när han inte blev kallad till rekonstruktion och därför valde att ha en egen "rekonstruktion" med Folke Rydén och Expressen. Reportaget måste vara bland det märkligaste som visats på SVT över huvud taget, speciellt demonstrationen av den misslyckade rushen in i gränden. Det var bara en i raden av SE-misslyckanden under kvällen, han missade mordet på grund av intensivt klocktittande, han lyckades inte springa ikapp polisen, han blev avvisad av polisen på mordplatsen etc.

Margareta på Åland menade att TV-demonstrationen och andra medieframträdanden var för att "bränna sitt utseende" och göra sitt signalement oanvändbart, jag tror KP också var inne på det, så här säger AI:

Att "bränna sitt utseende" innebär i fallet med Skandiamannen (Stig Engström) att en gärningsman avsiktligt gör sitt eget signalement oanvändbart för polisen genom att själv kliva fram i medier och polisförhör som ett nyckelvittne

För du har bestämt att väktarna ljuger?

Stig Engström stämplade ut 23.20.



Stig Engström har inte uppgett att han gjorde mun-mot-mun-metoden.

Stig Engström uppgav den 25 april 1986 att han försökte att lägga brottsoffret i framstupa sidoläge. Ingen frågade hur detta försök gick till. Om han förklarade för omgivningen att brottsoffret borde ligga i framstupa sidoläge (som vittnet Karin Johansson uppgav att någon gjorde) eller om han drog i benen på brottsoffret (som vittnet Anna Hage uppgav att någon gjorde).

Gällande mun-mot-mun, så är det ingen uppgift som kommer direkt från Stig, utan den är synnerligen indirekt. Den emanerar förmodligen från bildtexten i SvD där Stig blandas ihop med Glantz och i vilken det felaktigt påstås att han gjorde mun-mot-mun på Palme.

Så då var det inget som SE har sagt själv.

Som GM verkar det orimligt stolligt att påstå att han gjorde mun mot mon på OP. Den lögnen skulle ju spricka vid första fråga till andra vittnen på mordplatsen.

Det verkar finnas vittnen på Bohemia som läst bildtexten i SvD också.

Tittar man på "utsagorna" så verkar de "utfyllda" med sånt som omöjligen kan vara "utsagor" från SE.

Menar du att tredjehandsuppgifter från kontorsskvallret på Skandia "bevisar" att SE var mördaren?

Är det rimligt att dra den slutsatsen?

Utsaga 1

Till vakterna i Sveavägen 44:s entré (Anna-Lisa Gahn och Henry Olofsson) berättade Engström följande klockan 23:45 dvs 20 minuter efter mordet.

- "Då jag började gå mot Tunnelgatan hörde jag en knall när jag befann mig vid Götabankens kontor.

Därefter såg jag en man ligga på trottoaren. Några människor höll på att vända på honom.

Någon sade att det var Olof Palme som blivit skjuten men han såg så liten ut att det var svårt att tro. Däremot liknade den där tanten bredvid honom Lisbeth Palme.


Vakterna Gahn o Olofsson (Securitas, tel 53 94 53) beskrev Engström som chockad och föreslog honom att ta en taxi hem.

Engström avböjde och ringde hem till hustrun och berättade vad som hade hänt och att han blev försenad.

Vakterna uppfattade det som om Engström skulle ta nattbussen från Odenplan.

När Engström lämnade Sveavägen 44, andra gången cirka 23:55 vek han av till höger mot Odengatan.

Utsaga 2

På förmiddagen 1986-03-01 11:00 ringde Stig Engström till Ingmar Börjesson, Skandia.

Börjesson hänvisade Engström till Roland Bergström (säkerhetsansvarig för inpasseringen på Skandia Sveavägen 44).

Till Roland Bergström uppgav Engström följande.

Engström påstod att han hade blivit uppmanad av polisen att ta reda på exakt när han stämplade ut på fredagskvällen.

Engström insisterade på att Bergström skulle bege sig till Skandia och läsa av datalistorna och lämna besked till Engström.

Till Bergström berättade Engström.

"Jag jobbade över i går kväll till cirka 20 minuter över elva. Då jag kom ut på gatan, Sveavägen 44, hörde jag en knall men förstod inte att det var ett skott.
Jag var en av de första framme hos Palme, som jag inte kände igen. Han såg så liten ut. Vi vände honom i framstupa-sido-läge.
En av flickorna sade "såg du vem det var?" Vad den tanten var lik Lisbeth!"
På fråga från Bergström om han hade stannat och pratat med vakterna i Sveavägen 44 svarade Engström att han inte hade dröjt sig kvar i receptionen.
Engström hade missat tåget hem och hade därför återvänt till Sveavägen 44-entrén för att ringa efter taxi.
Engström hade svårt att hinna packa inför fjällresan till Idre under söndagen.
Om kvinnan som liknat Lisbeth sade Engström att hon hade sprungit ut i gatan för att stoppa bilar flera gånger.
Bergström begav sig till Skandia på lördagen och kontrollerade Engströms kort och tidstämplingar.

Det fastställdes att Engström hade använt sitt kort två gånger under fredagen.

Engström stämplade in på Skandia 1986-02-28 08:10 .

Engström stämplade ut från Skandia 1986-02-28 23:19 .

Engström hade inte använt kortet under perioden för att komma ut eller in, eller att passera dörrar, vilket var något förvånande.

Utsaga 3

Till kollegor på Skandia har Engström berättat att han var först av alla framme vid Palme, vände honom i framstupa-sidoläge och gjorde mun-mot-munmetoden.

Eftersom han insåg att läget var kritiskt sprang han från Tunnelgatan till Kungsgatan för att hitta polis eller ambulans. När han misslyckades återvände han till Tunnelgatan.

Då polismännen kom till platsen ville han hjälpa dessa. De poliser som kommenderades efter gärningsmannen hade ej fått gärningsmannens signalement av ÖK.

Själv hade Engström hört Lisbeth säga "blå täckjacka" varför han sprang efter de efterföljande polismännen för att informera dessa.

Han hann emellertid icke upp poliserna utan återvände till mordplatsen.

Då han kom tillbaka efter språngmarschen hörde han hur, en äldre man, ett vittne, gav hans eget signalement till en av poliserna. Engström försökte rätta till detta missförstånd men ingen tog notis om honom.

Engström hade endast hört ett skott. Han hade då befunnit sig vid entrén Sveavägen 44.

Vad är SEs utsaga i utsaga 1?

- "Då jag började gå mot Tunnelgatan hörde jag en knall när jag befann mig vid Götabankens kontor.

Därefter såg jag en man ligga på trottoaren. Några människor höll på att vända på honom.

Någon sade att det var Olof Palme som blivit skjuten men han såg så liten ut att det var svårt att tro. Däremot liknade den där tanten bredvid honom Lisbeth Palme.

Vad är SEs utsaga i utsaga 2?

Engström påstod att han hade blivit uppmanad av polisen att ta reda på exakt när han stämplade ut på fredagskvällen.

Engström insisterade på att Bergström skulle bege sig till Skandia och läsa av datalistorna och lämna besked till Engström.

"Jag jobbade över i går kväll till cirka 20 minuter över elva. Då jag kom ut på gatan, Sveavägen 44, hörde jag en knall men förstod inte att det var ett skott. Jag var en av de första framme hos Palme, som jag inte kände igen. Han såg så liten ut. Vi vände honom i framstupa-sido-läge. En av flickorna sade "såg du vem det var?" Vad den tanten var lik Lisbeth!" På fråga från Bergström om han hade stannat och pratat med vakterna i Sveavägen 44 svarade Engström att han inte hade dröjt sig kvar i receptionen.
Engström hade missat tåget hem och hade därför återvänt till Sveavägen 44-entrén för att ringa efter taxi.
Engström hade svårt att hinna packa inför fjällresan till Idre under söndagen.
Om kvinnan som liknat Lisbeth sade Engström att hon hade sprungit ut i gatan för att stoppa bilar flera gånger.

Vad är SEs utsaga i utsaga 3?

Till kollegor på Skandia har Engström berättat att han var först av alla framme vid Palme, vände honom i framstupa-sidoläge och gjorde mun-mot-munmetoden.

Eftersom han insåg att läget var kritiskt sprang han från Tunnelgatan till Kungsgatan för att hitta polis eller ambulans. När han misslyckades återvände han till Tunnelgatan.

Då polismännen kom till platsen ville han hjälpa dessa. De poliser som kommenderades efter gärningsmannen hade ej fått gärningsmannens signalement av ÖK.

Själv hade Engström hört Lisbeth säga "blå täckjacka" varför han sprang efter de efterföljande polismännen för att informera dessa.

Han hann emellertid icke upp poliserna utan återvände till mordplatsen.

Då han kom tillbaka efter språngmarschen hörde han hur, en äldre man, ett vittne, gav hans eget signalement till en av poliserna. Engström försökte rätta till detta missförstånd men ingen tog notis om honom.

Engström hade endast hört ett skott. Han hade då befunnit sig vid entrén Sveavägen 44.

Om vi ska tro skvallret på Skandia har SE sprungit till Kungsgatan för att leta efter en ambulans samtidigt som han gjorde mun mot mu på OP.

Jag vet inte om dessa motsägelsr är missförstånd och kontorsskvaller, men några tecken på att SE mördare OP hittar jag inte i dessa uttalanden.

Rättelse, här
https://magasinetfilter.se/wp-content/uploads/2018/05/SE-vittnesf%C3%B6rh%C3%B6r-860425.pdf
s2 säger han springer.

Ja, bildtexten i SvD skänker tyngd åt Bohemia-hypotesen.

Den kan skådas här i lite olika versioner: https://imgur.com/a/svd-860302-olika-editioner-bTWblkM

Det är svårt att veta vad som stämmer och inte och vad som är missförstånd och inte gällande uppgifter om sådant han ska ha berättat efter mordet. Det finns dock tillräcklig grund för att påstå att han i sin sociala omgivning tar sig större friheter gällande att framhäva sig själv i samband med händelsen än han gör vid kontakter med exempelvis polis och media.

Man hamnar ofrånkomligen i att GM, på grund av fåfänga, överdriver det han förekommande och listigt uppgett för att skydda sig på ett sådant vis att detta fullständigt undermineras. Alternativet är ett lite stolligt vittne som fläskar på lite extra i informella sammanhang.

Krånglet inträder snarast när det ska produceras GM-förklaringar till beteenden som i alla avseenden framstår som det stollige vittnets.

Allt en GM som råkade befinna sig på platsen och tänker ut en förväxlingsstrategi behöver göra är att ringa polisen en gång och meddela detta. Så var den saken klar.

En GM som är helt okänd för allmänheten har givetvis och uppenbarligen inget att vinna på att upprepat och kampanjmässigt visa upp sig och tjata om att han befann sig intill skotten. Det enda som återstår är att GM var tokig, dessutom fåfäng, och det i kombination med ett extrem beräkning och list.

Bränna utseendet är en orimlig konstruktion och dessutom verkställd och klar efter framträdandet i SvD. Det är långt senare han drar igång sin kampanj. Man kan även notera att de aber det innebär för en utredning att foton på intressanta personer publiceras blir en sak i det allmänna medvetandet först senare. GM tror givetvis heller inte att om jag visar upp mig i media och tio mordplatsvittnen av det skälet pekar ut mig som attentatsmannen, så är jag straffrättsligt immun i kraft av publiceringen av bilden. Det enda GM riskerar, och i allra högsta grad så, är att uppmärksammas och har samtidigt noll att vinna.

Jo, vi vet tämligen väl vad han tänkte när han inte fick vara med vid rekonstruktionen. Han kände sig förbisedd, misstrodd och uppfattade att hans uppgifter inte togs på allvar. Därför driver han kampanj i vilken han försöker bevisa att han faktiskt var ett avgörande vittne som faktiskt befann sig mycket nära mordplatsen i skottögonblicket. Och det med hjälp av olika påhitt.

Man kan påminna om att han springer i gränden flera minuter efter att GM gjorde det och att han senarelägger tiden varefter när han senare utverkar hämnd mot polisen för upplevelsen av att ha ignorerats.


Hej hej,

Nej, han distanserar sig inte en millimeter, utan placerar sig i hovrätten på samma sätt som i alla andra sammanhang alldeles intill händelsen.

Att han uppger en stämplad tid som omöjliggör detta utan istället innebär att han samtidigt som han befinner sig vid händelsen också uppehåller sig inne i Skandiahuset kan inte tas till intäkt för något annat än att han snurrar till det. Hade han försökt använda hittepå-tider till något, så hade saken varit en annan.

Det gör han aldrig någonsin, dock. Stämpeltidsgrejen kan lämnas utan avseende.

Jag vet att du har ofta skrivit i denna tråd på hur du ser på SEs agerande efter mordet !

Men har du förklarat varför Engström påstår sig blivit förväxlad med GM och hur den faktiskt ändras lite med tiden..

Från början är det ju bara för han vill plocka bort ett ev felaktigt signalement..

Men ändras lite till att han blivit troligen sedd pga sin språngmarsch och detta supervittne i gränden som han då överhör !

Vad är din förklaring till detta som vittne ?

Måste han ha med förväxlingen enligt dig för att bli mer intressant ?

Det där stämmer inte, en .357 Magnum Metal Piercing skjuten på 10 centimeters avstånd går utan tvekan igenom en skyddsväst, i alla fall den typen av skyddsvästar OP realistiskt sett skulle kunna ha haft. Tänk på att kroppsskydd/skyddsvästar är betydligt bättre idag än 1986. USA bannade "Cop killer" ammunition av just den anledningen, just 1986 f.ö.

Jag har också noterat att Expressen felaktigt skriver i en ingress dagen efter SEs framträdande i Rapport att SE säger att han sprungit upp för trapporna på Tunnelgatan. Det är mycket lätt att konstatera att SE inte säger detta i Rapportinslaget.

SE verkar varit lite av en palmemordskändis på Skandia och TP snappade upp att det gick rykten inne på Skandia att han sagt att han sprang uppför trapporna, vilket går att visa att var en tidningsanka i Expressen.

Det verkar som om människor läste tidningarna noga på 80-talet och tog det som stod där på allvar. Därför tycker jag din slutledning att biltexten i SvD om att SE hjälpt till med livräddningen kan ha fått genomslag i det skvaller "skvallerbyttan Bing-Bong" PH slickade i sig från "alla skålar" på Skandia.

Jag förstår att dessa felaktiga rykten kan missuppfattas som sanningar av de som bara vill se SE som iskall impulsmördare och inte så mycket som reumatisk grafiker och efterspelsvittne. Ett stolligt efterspelsvittne som du skriver helt enkelt.

En nervös GM i sammanhanget hade snarare sökt dölja sitt utseende så mycket det bara går i syfte att hålla låg-profil. GM kunde dagarna efter mordet inte ha den överblick vi på Flashback 40 år senare har över exakt vad vittnena såg och i vilken vinkel. Strategin att exponera sig hade snarare kunna slå tillbaka på ett fasligt sätt, exempelvis efter att Engströms språngmarsch i SVT hade fått klockorna att ringa hos ett vittne som sedan gör kopplingen till Polisen. Därefter är det klippt.