Skandiamannen

Gott så, tack!

SE uppger att han småspringer/ går fort. Säg 30 sek S44 till T.Gatan.
Han checkar ut 23:19.00 till 23:19.59.
Han har gott om tid till 23:21.30.

5 km/h (Trafikverkets norm) är ganska fort. Om Stig Engström verkligen "halvsprang" kunde han kanske komma ner i 35 sekunder.

Den registrerade tiden var och förblev 23.19 och den var en minut fel.

Stig Engström stämplade ut 23.20.

Engström pratade med väktarna i "ett par minuter" och "ganska mycket" efter utstämplingen.

Nej, han kom absolut inte till mordplatsen efter mordet. Han stod inte och konverserade med väktarna i två minuter och han har inte befunnit sig vid mordplatsen efter mordet.

SE, han säger sig själv småsprungit.
23:19 Läser du tidigare sänt pdf s4 och 5, inser du att du har fel.
I samtal med RB på lördagen har han inte stannat och pratat. Detta reagerade RB på.

Han lägger klockan fel 23:21 när han inser sig vara för nära mordet.
Han lägger till samtalet och ... hela tiden små detaljer.

Osv... Han försöker hävda att han gjorde mun mot mun på Olof.

Att GM-SE säger att han gjort mun mot mun på OP är mycket misstänkt.

Hur kan GM-SE både småspringa, titta på klockan och göra mun mot mun på OP samtidigt?

Har du någon länk till i vilket sammanhang GM-SE säger att han gjort mun mot mun på OP?

Hej!

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:EA9982-00-B

Skrolla ner till "Utsaga 3".

Vilken lirare GM-SE är.

Enligt utsagan gör GM-SE både mun mot mun och springer samtidigt till Kungsgatan för att hitta en ambulans. Det sämsta som någon som gör mun mot mun och inser att det är ett kritiskt läge borde vara att avbryta mun mot mun och istället springa till nästa kvarter för att leta en ambulans.

Förstahandskällorna verkar minst sagt förnämliga på Skandia!

Mordammunitionen skjuter garanterat inte igenom några motorblock, man får nog vara nöjd om den förmådde panga igenom den tidens bilplåt.

Knappast heller skyddsvästar. Om GM av någon stollig anledning var ute efter genomslagskraft istället för att tillfoga skada, så fanns för det ändamålet sedan länge betydligt mer potenta produkter på marknaden.

Det är förvisso riktigt att ammunitionen var en i första hand polisiär produkt.

Vapentypen är inte särskilt informativ, men ammunitionen är vid tiden utdaterad och för syftet icke ändamålsenlig. Den är utvecklad med ett syfte rakt motsatt att oskadliggöra/tillfoga skada, nämligen att så opåverkad som möjligt passera igenom det den träffar.

Kompetenta attentatsmän skjuter flera skott och det på en rimlig plats som är känd på förhand och i förhållanden där de kontrollerar omständigheterna.

Den enda tänkbara förklaringen till valet av ammunition är att GM tog det han råkade ha tillgång till. Skälet till att Stig Engström skulle råka inneha denna udda och mycket ovanliga ammunition som vid tiden inte längre tillverkades är som så mycket annat i detta uppslag svårt att begripa.

Det är ovidkommande vad Stig uppger gällande olika minuttal osv, när det som är det centrala temat och det han konsekvent uppger från början till slut (med undantag för första samtalet till PU) är att han befann sig alldeles intill mordplatsen i skottögonblicket. Ett förhållande han vrider på tillvaron för att försöka "bevisa" var fallet.

Att Stig trodde att han stämplat ut kl. 23.20 och att mordtid på samma sätt var 23.20 är otvetydigt och det han förhåller sig till.

Gällande mun-mot-mun, så är det ingen uppgift som kommer direkt från Stig, utan den är synnerligen indirekt. Den emanerar förmodligen från bildtexten i SvD där Stig blandas ihop med Glantz och i vilken det felaktigt påstås att han gjorde mun-mot-mun på Palme.

Men om Stig nu gått runt på arbetsplatsen och överdrivit sin insats på sådant vis, så får väl var och en själv bedöma om det verkar handla om ett lite stolligt och fåfängt vittne som överdriver sina prestationer, eller om en GM som dessutom är lite stollig och fåfäng och som överdriver sin från början proaktivt påhittade insats.

Det som med största sannolikhet stämmer i SE:s utsagor är att han var mycket nära mordplatsen när skotten small. Som GM höll hann sin berättelse enligt instruktionsboken, alltså mycket nära sanningen. Det vill säga att han verkligen var på Sveavägen då det small och att någon därför kan ha misstagit honom för GM, han kompletterade det med rushen in i gränden samma väg som GM sprungit.

Allt handlade alltså om förväxlingen redan vid första kontakten dagen efter mordet med jobbet (RB) och polisen då han antydde möjlig förväxling på grund av den mörka rocken och kepsen. Nån vecka senare byggdes berättelsen ut med Supervittnets exakta beskrivning av honom själv, det enda "mordplatsvittne" för övrigt som nämnt stålbågade glasögon. Supervittnet beskrev alltså Engströms klädsel in i minsta detalj, det vill säga säga det som Engström påstod att han haft på sig. (Vi vet ju inte vad Engström verkligen hade på sig).

Det viktiga för Engström var att sätta bilden av att han befunnit sig på platsen, inte som GM men däremot som något slags vittne som inte sett något av värde. Det höll tack vare att polisen aldrig brydde sig om att på allvar syna hans berättelse, han borde fått genomgå samma omilda behandling som stackars Jepsson. I början av 1987 var det på väg att bli en riktig genomlysning men då ställde sig Ströms misstag i vägen och det rann ut i sanden.

Ja!
Och inne på Skandia finns en utredare som inser att SE ger TRE olika utsagor!

Det anas inte minsta paradox i det att gärningsmannen, när han uppenbarligen känner sig misstrodd av polisen gällande att så faktiskt var fallet, bedriver veritabel kampanj om att han faktiskt befann sig alldeles oerhört nära mordplatsen i skottögonblicket?

Och dessutom, lika uppenbart, tänjer på sanningen i sin iver att bevisa detta?