"We are back to bombing Iran during the ceasefire for the Iran war that is not a war because Iran bombed a vessel for crossing the Strait of Hormuz that they don’t control yet apparently control.
Not sure how they bombed the vessel because we have totally and completely obliterated their military and beat them in the war that is not a war like 40 times now.
I’m so glad that Trump ran for president to end forever foreign wars otherwise I might start thinking this war that is not a war that we won like 40 times is starting to turn into another forever foreign war in the Middle East.
Good thing Pete Hegseth, Secretary of the Department of Defense, I mean War, is headed to Israel to take orders from, I mean ask for advice, on how to totally wipe out Iran, I mean bring peace.
I’m totally sure no one in the executive branch or donors will do any sort of insider trading based on super duper secret military decisions.
You know the kind based on intelligence that Congress is going to fuse with Israel’s military after they all vote to pass the National Defense (war) Authorization Act.
Because this is exactly what we all voted for when we said Make America Great Again."
MTG försöker sig på att beskriva vad miljoner amerikaner tycker, för en stund sedan på X.
- - -
Den egentliga orsaken till nattens nya krigshandlingar är Hormuz. Närmare bestämt hur sjöfarten genom Hormuz ska fungera långt in i framtiden.
Iran har i månader hävdat att de kommer att kontrollera Hormuz framöver, nåt som USA motsätter sig. Den vanliga rutten "mitt genom" sundet är fortsättningsvis stängd och Iran har med den motiveringen öppnat en ny säker rutt som går närmare Iran. Det är via den rutten som fartyg nu fått passera fritt (så länge man anmäler sin passage till Iran).
USA har öppnat en "egen" alternativ rutt, som går närmare Oman, och säger att de skyddar fartyg som kör den rutten också fast de inte anmäler sig till Iran. Målet är förstås att hindra en 100%-ig iransk kontroll över sundet i framtiden, eftersom kontrollen över Hormuz visat sig vara ett så starkt strategiskt kort.
Iran skjuter därför på fartyg som väljer att köra den "amerikanska" rutten utan att anmäla sig till Iran, USA bombar därför Iran igen, och Iran angriper därför igen amerikanska baser i arabländerna.
Båda länderna anklagar varandra för att bryta mot MoU:n, vilket förvisso är sant. Sen blir det en tolkningsfråga om vem som gör vad eller inte gör vad först. MoU:n är ju ett avtal om riktlinjer för hur man ska förhandla fram ett slutligt fredsavtal, och därmed förstås helt värdelös ifall nåndera parten inte ens vill genomföra den eller inte vill ha fred. I så fall landar den i papperskorgen, och just nu är det dit den är på väg (om den inte redan är bortslängd).
Det finns två stora "utmaningar" med MoU:n. Den första är att den grundläggande synen på avtalet är radikalt olika, USA ser det som ett "riktgivande dokument" där uttolkningen av detaljerna fortsättningsvis är förhandlingsbara medan Iran ser det som ett "bindande" avtal där varje kommatecken ska följas till punkt och pricka. Den andra är förtroendet att motståndaren faktiskt håller det man kommit överens om. Och de avvikande tolkningarna av vad man "lovat" gör nu att förtroendet raseras mer än det byggs upp. Och då är själva fredsprocessen i praktiken död, bara inte ännu officiellt begraven.
Det kraftigt sjunkande oljepriset hänger inte på den dagliga fartygstrafiken genom Hormuz, utan på marknadens tilltro till att båda sidor faktiskt vill ha fred och att MoU:n (som i nuläget är den enda process som finns) kan leverera en sådan stabilitet. Oljeförråden i hela världen är ansträngda och det kommer att ta månader innan de fyllts på igen, nåt som ser ut att gå snabbare än många trott till följd av en ökad produktion och av att man i många länder fattat diverse beslut att minska och på sikt frigöra sig från "oljeberoendet". Men allt hänger också där på förtroende, i det fallet att Hormuz inte stängs igen. Om marknaden skulle börja tro att Hormuz kommer att stängas igen så kommer oljepriset att stiga till samma nivåer som för en månad sedan.
Om allt fortsätter som hittills så kommer Iran att stänga Hormuz igen. Iran ansåg sig ha förhandlat fram ett bra avtal, men nu håller USA inte det avtalet. Man behöver bara se vad länderna lovade i MoU:ns första artikel för att inse att "ingenting funkar":
- ett löfte om ett omedelbart och permanent slut på alla militära operationer på alla fronter, inklusive Libanon
- ett löfte om att inte initiera krig eller krigshandlingar mot varandra
- ett löfte om att avstå från att hota varandra (med våldshandlingar)
- ett löfte om att säkra Libanons territoriella integritet och självbestämmande
Slutsatsen blir otvetydigt att Iran i nuläget har spelat ut sitt absolut bästa kort ("fri passage genom Hormuz"), men inte har fått nånting för det. Det kommer förstås Iran inte att acceptera. Om Iran kommer till slutsatsen att USA aldrig ens menade allvar med att fullfölja det de har lovat i MoU:n så är dessutom hela förhandlingsprocessen i praktiken över. Det första, enklaste och "bästa" iranska draget är givetvis att stänga Hormuz igen, i kombination med hotet att om USA angriper så går de lös på Mellanösterns oljeproduktion. Den kombinationen är vad som bet på Trump/USA (och resten av världen) redan tidigare, men skillnaden den här gången är att Iran behöver visa att man faktiskt menar allvar. Om USA (eller arabländerna och omvärlden) skulle tro att det bara är ett tomt hot så är det ju, per definition, värdelöst ur avskräckningssynvinkel.
Not sure how they bombed the vessel because we have totally and completely obliterated their military and beat them in the war that is not a war like 40 times now.
I’m so glad that Trump ran for president to end forever foreign wars otherwise I might start thinking this war that is not a war that we won like 40 times is starting to turn into another forever foreign war in the Middle East.
Good thing Pete Hegseth, Secretary of the Department of Defense, I mean War, is headed to Israel to take orders from, I mean ask for advice, on how to totally wipe out Iran, I mean bring peace.
I’m totally sure no one in the executive branch or donors will do any sort of insider trading based on super duper secret military decisions.
You know the kind based on intelligence that Congress is going to fuse with Israel’s military after they all vote to pass the National Defense (war) Authorization Act.
Because this is exactly what we all voted for when we said Make America Great Again."
MTG försöker sig på att beskriva vad miljoner amerikaner tycker, för en stund sedan på X.
- - -
Den egentliga orsaken till nattens nya krigshandlingar är Hormuz. Närmare bestämt hur sjöfarten genom Hormuz ska fungera långt in i framtiden.
Iran har i månader hävdat att de kommer att kontrollera Hormuz framöver, nåt som USA motsätter sig. Den vanliga rutten "mitt genom" sundet är fortsättningsvis stängd och Iran har med den motiveringen öppnat en ny säker rutt som går närmare Iran. Det är via den rutten som fartyg nu fått passera fritt (så länge man anmäler sin passage till Iran).
USA har öppnat en "egen" alternativ rutt, som går närmare Oman, och säger att de skyddar fartyg som kör den rutten också fast de inte anmäler sig till Iran. Målet är förstås att hindra en 100%-ig iransk kontroll över sundet i framtiden, eftersom kontrollen över Hormuz visat sig vara ett så starkt strategiskt kort.
Iran skjuter därför på fartyg som väljer att köra den "amerikanska" rutten utan att anmäla sig till Iran, USA bombar därför Iran igen, och Iran angriper därför igen amerikanska baser i arabländerna.
Båda länderna anklagar varandra för att bryta mot MoU:n, vilket förvisso är sant. Sen blir det en tolkningsfråga om vem som gör vad eller inte gör vad först. MoU:n är ju ett avtal om riktlinjer för hur man ska förhandla fram ett slutligt fredsavtal, och därmed förstås helt värdelös ifall nåndera parten inte ens vill genomföra den eller inte vill ha fred. I så fall landar den i papperskorgen, och just nu är det dit den är på väg (om den inte redan är bortslängd).
Det finns två stora "utmaningar" med MoU:n. Den första är att den grundläggande synen på avtalet är radikalt olika, USA ser det som ett "riktgivande dokument" där uttolkningen av detaljerna fortsättningsvis är förhandlingsbara medan Iran ser det som ett "bindande" avtal där varje kommatecken ska följas till punkt och pricka. Den andra är förtroendet att motståndaren faktiskt håller det man kommit överens om. Och de avvikande tolkningarna av vad man "lovat" gör nu att förtroendet raseras mer än det byggs upp. Och då är själva fredsprocessen i praktiken död, bara inte ännu officiellt begraven.
Det kraftigt sjunkande oljepriset hänger inte på den dagliga fartygstrafiken genom Hormuz, utan på marknadens tilltro till att båda sidor faktiskt vill ha fred och att MoU:n (som i nuläget är den enda process som finns) kan leverera en sådan stabilitet. Oljeförråden i hela världen är ansträngda och det kommer att ta månader innan de fyllts på igen, nåt som ser ut att gå snabbare än många trott till följd av en ökad produktion och av att man i många länder fattat diverse beslut att minska och på sikt frigöra sig från "oljeberoendet". Men allt hänger också där på förtroende, i det fallet att Hormuz inte stängs igen. Om marknaden skulle börja tro att Hormuz kommer att stängas igen så kommer oljepriset att stiga till samma nivåer som för en månad sedan.
Om allt fortsätter som hittills så kommer Iran att stänga Hormuz igen. Iran ansåg sig ha förhandlat fram ett bra avtal, men nu håller USA inte det avtalet. Man behöver bara se vad länderna lovade i MoU:ns första artikel för att inse att "ingenting funkar":
- ett löfte om ett omedelbart och permanent slut på alla militära operationer på alla fronter, inklusive Libanon
- ett löfte om att inte initiera krig eller krigshandlingar mot varandra
- ett löfte om att avstå från att hota varandra (med våldshandlingar)
- ett löfte om att säkra Libanons territoriella integritet och självbestämmande
Citat:
Article 1.
The United States of America and the Islamic Republic of Iran and their allies in the current war are signing this MOU to declare the immediate and permanent termination of military operations on all fronts, including in Lebanon, and undertake from now on not to initiate any war or any military operation against each other, and to refrain from the threat or use of force against each other, and ensuring the territorial integrity and sovereignty of Lebanon. The final deal will confirm the permanent termination of the war on all fronts, including in Lebanon and other provisions of this paragraph.
The United States of America and the Islamic Republic of Iran and their allies in the current war are signing this MOU to declare the immediate and permanent termination of military operations on all fronts, including in Lebanon, and undertake from now on not to initiate any war or any military operation against each other, and to refrain from the threat or use of force against each other, and ensuring the territorial integrity and sovereignty of Lebanon. The final deal will confirm the permanent termination of the war on all fronts, including in Lebanon and other provisions of this paragraph.
Slutsatsen blir otvetydigt att Iran i nuläget har spelat ut sitt absolut bästa kort ("fri passage genom Hormuz"), men inte har fått nånting för det. Det kommer förstås Iran inte att acceptera. Om Iran kommer till slutsatsen att USA aldrig ens menade allvar med att fullfölja det de har lovat i MoU:n så är dessutom hela förhandlingsprocessen i praktiken över. Det första, enklaste och "bästa" iranska draget är givetvis att stänga Hormuz igen, i kombination med hotet att om USA angriper så går de lös på Mellanösterns oljeproduktion. Den kombinationen är vad som bet på Trump/USA (och resten av världen) redan tidigare, men skillnaden den här gången är att Iran behöver visa att man faktiskt menar allvar. Om USA (eller arabländerna och omvärlden) skulle tro att det bara är ett tomt hot så är det ju, per definition, värdelöst ur avskräckningssynvinkel.
