Vilken typ av män var det som inte fick göra lumpen under 60-70-80 och 90-talet?

Minns en stjärna som skulle stjäla hem patroner då jag var i militären. Efter övning så skulle man alltid tömma magasinet men han lyckades att undvika det, det var dock lösa skott.

När vi kom tillbaka till lägret med lastbil så var denna stjärna redan där. Han tänkte då leka rambo och hoppade ut framför bilen och pepprade men glömde bort att han hade magasinet fullt av lösa skott. Honom skickade dom hem med "hörselskada". Egentligen handlade det såklart om att dom bedömde honom för instabil för att bära vapen

Har det någonsin varit som den gamla skrönan säger, att man slapp om man var plattfot? Varför isåfall, de kunde göra annat med plattfot så varför inte bli soldat?

Jag mönstrade 87, blev placerad på K3, skulle rycka in i september 90....I Januari 90 fick jag brev att jag var omplacerad till Halmstad som kasernvakt.....på sommaren 90 fick jag brev att jag inte skulle göra lumpen alls, detta hände ca 50% av polarna....misstänker att det var då dom började montera ner försvaret på allvar.

Det beror på att det var vid mönstringen man noterade sådant. På 60-70-80-talet hade man inte mönstringsblankett och individuell kallelse till "fysisk mönstring". Man behövde en förtänksam läkare som intygade den fysiska oförmågan i god tid innan kallelsen, och var det pappersarbetet inte genomfört (det kanske inte var det man tänkte på först, som 16-åring) kunde man helt klart kallas till mönstring.

På den generella frågan, "vilka slapp", så handlade det (som vanligt) om en bedömning vid mönstringen. Få personer sorterades undan direkt, och man sökte helst efter medicinska skäl, typ "hösnuva". Då slapp man skäl av typen "totalt omoget galen", "kommunist" och annat som visserligen var relevant just då, men som (det vet alla) botas över tid och i dåvarande samhällsklimat skulle straffa den ratade hårt. Läkarna och psykologen jobbade hårt på att hitta en plats där man kunde tjänstgöra. Handräckningsvärnpliktig ("malaj") var ofta lösningen.

Principen var att, så långt det gick, "alla skall med".

Ryckte in på k3 på tidigt 90 tal, men det var en nedbantning av förbandet och mer slit och släp än vettiga övningar så du missade inget

Nej, man slapp inte för att man var plattfot.

Kan tänka mig att det gällde på 18hundra talet inte senare.
Jag är bl.a plattfot men framför allt hade jag ett krossat knä som aldrig blev bra, så enligt min läkare har jag 25% permanent funktionsnedsättning i det knät.
nu slapp jag inte lumpen, men med mitt läkarintyg så fick jag en specialtjänst(Menig E) inom signal i stället för en KB tjänst på livkompaniet. Som var det första förlaget som mönstringsförrättaren satte mig på innan jag påtalat mitt läkarintyg. Men min plattfot kom aldrig på tal.

Undrar varför man tyckte att plattfot var så handikappande förr i tiden (om det skedde)? Kanske var skorna sämre?

Skorna var sämre samt att i princip all transport genomfördes via apostlahästarna.
Så då var plattfot ett handikapp, idag så marscherar man mindre och har bra uppbyggda skor: Så det ses nog inte som ett handikapp idag, eller senaste 80 åren.

Mönstra 80 talet och vad man sa så var det bara bögar och psykiskt sjuka som fick frisedel vilket kanske var en sanning med modifikation då givetvis div funktionsnedsättningar även räknades in. Den tiden så ”gjorde alla” lumpen. Hade man inte gjort lumpen utan hade frisedel så reagerade en arbetsgivare med skepsis när man sökte arbete, något som inte är en indikator idag.

Över medel på iq testen så fick man förmånen göra telegrafist prov dvs de körde morse och man skulle försöka hinna höra vad fan det var för bokstav eller bokstav kombination de sände, hjälpmedel en mall med morse alfabetet.

Själv var man extremt vältränad och tävlade på hög nivå inom min sport, fick även göra telegrafist prov så det vart specialist tjänstgöring mestadels i den svenska vackra fjäll naturen med mycket stärkande promenader och friluftsliv, men det en annan historia.

Jag mönstrade -99. Hamnade i utbildningsreserven då jag sovit så dåligt inför testerna och gav ett, troligtvis, rätt risigt intryck. 90% av mina jämngamla kompisar gjorde dock värnplikten senare.

Minns att stigmat av att inte göra lumpen fanns kvar runt denna tiden. Bl.a. flera tjejer i min bekantskapskrets sa att de "aldrig skulle vara ihop med en kille som inte gjort lumpen" osv. samt att det frågades om detta på anställningsintervjuer.

Ville man inte så kunde man lätt ordna frisedel genom att ljuga, göra till sig på mönstringen eller bara skriva ett rakt och ärligt brev att man inte är motiverad att försvara landet. Man kunde va övertygad pacifist, jehovas vittne, hare Krishna eller vad fan som helst. Utge sig för att va homosexuell räckte oftast också.

Begreppet "född i fel kropp" existerade inte då, och kunde inte användas utan att hamna på dårhuset istället.

Själv var jag lite sugen på lumpen och mönstrade på 80-talet och gjorde sen lumpen. Idag hade jag fejkat psykisk ohälsa istället. Hade aldrig accepterat auktoriteterna idag.