Hjälp mig att bedöma min novell

Tack för dina synpunkter.
Du har helt rätt när du kommenterar meningsbyggnaden. Den kan man ha olika åsikter om. Minimalism kan skrivas på detta sätt, men också med mer variation i meningsbyggnaden. Det beror på vilken känsla författaren vill förmedla. Jag säger inte att jag lyckats.

Ditt andra stycke. Du sätter fingret på det jag själv brottas med: är novellen angelägen?
Temat; otrohet mellan två jobbkollegor har tagits upp i litteraturen hundratals gånger.
Skriver jag om det på något nytt sätt, med någon ny infallsvinkel? Jag är själv osäker på om jag gör det.
Möjligen är det ”nya” med min novell att storyn flyter fram i lugnt tempo, utan att de avgörande situationerna i storyn framhävs utan att de beskrivs lugnt och nedtonat. Nej, det finns ingen dramatik, i alla fall inte uttalad. Möjligen finns dramatiken i personernas inre, att det som de upplever är dramatiskt för dem.

Novellens budskap? Ja, där är du också spot on. Det tycker jag själv är en av de svagaste sakerna med den. Vad är budskapet till läsaren? Jag kan nog krysta fram ett, men det känns inte bra om det inte känns rätt med hur läsaren uppfattar och tolkar.

Ge mig gärna tips på hur jag kommer förbi de nackdelar du tar upp.

Ja det brottas nog alla med här som försökt hjälpa till. Det var därför jag tänkte på nyss nämnde författare och att ordväggen lika gärna kunnat kortats till "De hade en företagspresentation. Efter att de knullat gick han". För nån poäng, något spännande eller tänkvärt finns inte. Inte heller porrigt, stilistiskt eller som får en att vilja läsa vidare. Inte heller att karaktärerna är intressanta och man vill veta mer. Har ni lärt er nåt annat på kursen om hur man hanterar det?

Jag har inte gått någon skrivarkurs.
Det kanske jag borde göra.

Får jag fråga dig:
Förklarar novellen VARFÖR de kommer i säng med varandra?

Hm, du kanske borde utnyttja det - tex göra hela upplägget som en återblick, där vi alla undrar just det, då blir det en liten morot för läsaren (fast jag vet inte, det kanske inte blir nån skillnad).

Ja varför inte, vända på det. Korta ner själva handlingen. Fokusera på när de efteråt pratar om varför det blev som det blev.
Låta dem analysera sig själva så att säga.
Tack för tipset! Verkligen värt att fundera på.
Jag tror du har ett bra upplägg här.

Du skriver att novellens tema är otrohet mellan två kollegor, och det framgick med all önskvärd tydlighet, så på den punkten har du lyckats! Men vad är berättelsens kärna? Vad handlar historien om egentligen?

Handlar det om sexet? Nej, inte själva akten. Det är ingen sexnovell. Men det är däremot en berättelse om sexualitet. Sexet är målet. Resan - dvs novellen - är förspelet och alla dess tusen tankar och känslor. Där har du dramatiken.

Karaktärerna är inte bara otrogna, de är det för första gången! Vad som pågår är en inre psykologisk kamp - samvete vs köttets lustar! Både Markus och Elena är som brunstiga, trevande tonåringar på nytt.

I synnerhet Markus är ju kåt som ett djur här. Han har trånat efter Elena hela dagen och redan bestämt sig för att ikväll får det bära eller brista. Med ljus och lykta söker han en väg in. Varje fråga har en baktanke. Kanske påminner han Elena om ett bråk hon haft med maken?

Men Elena tvivlar. Hon och maken har barn tillsammans. Hus och lån. Hon kanske måste skilja sig om hon kysser Markus? Är det värt det? Tänk om Markus bara vill ligga? Kan de fortfarande jobba ihop då?

Markus närmande avvisas. Det blir pinsam stämning. Skärmen till den bärbara datorn slocknar. Det luktar försats. Ja, du hajar?

Om du upplever Markus kåt som ett djur, ja då har jag verkligen misslyckats.

Uppenbarligen är jag dålig på att gestalta två människor som närmar sig varandra tvekande och försiktigt.

Nej, den här novellen måste göras om eller skrotas.

En del kommentarer är bara taskiga här.
Lätt att få goda råd som du märker

Om du anser att du har en poäng med berättelsen tycker jag inte du ska skrota den.
Jag ska bara ge ett råd: dialogen! Den måste du göra mindre generisk för den ska blir trovärdig och intressant. "våra konkurrenter" - för allmänt. "du är vältalig och professionell" Kolleger som jobbat nära varann en är alltid mer konkreta.

Nej, Markus upplevs inte som kåt, vilket är min poäng. Han borde däremot va kåt som en djur, eller hur? Varför ska han och Elena annars ha sex? Vad är som driver dessa två människor i famnen på varandra, om inte en attraktion för övermäktig att motstå?

Att de är kåta behöver dock inte betyda att de sliter av sig kläderna och knullar som kaniner. De kan fortfarande närma sig varandra tvekande och försiktigt. Men var är spänningen? Just nu är det en berättelse som två kollegor som snackar jobb och sen har sex. Det finns ingen hook, ingen accelerator, inga konflikter som driver handlingen framåt och lockar oss att läsa vidare.

Otrohet är ett tungt ämne och nåt som av många upplevs som oförlåtligt. Att ta det klivet, speciellt för Elena som har barn, är ingen enkel sak. Det föregås av tusen tankar och känslor och tvivel. Spänningen och förväntningarna i rummet bör va så tjock att man knappt kan andas. Det är den känslan jag saknar, och att kanalisera den känslomässiga bördan är mitt tips på hur du kan blåsa liv i berättelsen.

Jag trodde att du var parterapeut eller nåt åt det hållet? Psykologin som genomsyrar den här historien är ju i så fall din hemarena. Write what you know, god damnit

Jag fick ju ett råd om att börja i andra änden.
Och det försöker jag här.
Vad säger ni (och du Fjollcigg) nu är det inga förväntningar i rummet, men luften är kanske het av det som skett.

Tänk på att detta bara är ”inledningen”.
Från detta behöver jag gå till att de kommer ur rosenbädden och börjar inse vad detta kommer att få för konsekvenser.

Se här:

Både du och jag har anat sedan länge, eller hur”, sa hon lågt.
Markus tittade på Elena och nickade.
”Ja, länge”, sa han.
Men nu vet vi, svarade hon.
”Ja, och du måste ju ha märkt att jag alltid tog varje tillfälle jag kunde att vara nära dig”.
Hon nickade.
”Så gjorde vi bägge
Han drog henne intill sig och viskade i hennes öra; ”Ja, nu vet vi”.

Elena vände sig om och tittade på
Markus, så sa hon;
”Visst får vi den här kunden, Markus”.
”Ja, om vi inte tar hem den här affären…”
Han avbröt sig, men fortsatte direkt.
”Och det är som vanligt din förtjänst”.
”Nej, Markus, vi gjorde en precis lika bra insats bägge två, det är vår förtjänst, nu är det vi”.

Hon kramade honom. Så satte hon
sig upp i soffan och svepte en filt om sig. Kontorsrummet låg i halvdunkel.
”Det var en intensiv förmiddag i dag. Mina fötter helt slut. Det kändes som vi gick en mil”.
Hon drog upp benen framför sig och började massera den ena foten.
Markus satte sig upp. Han kröp in under filten.
”Du har skavsår”.
”Ja”.
”Det där gör ordentligt ont”.
Elena skrattade kort.
”Att jag aldrig lär mig att ta med ett par andra skor och plåster. Som på mässan förra året”.
”Ja, då var bägge dina hälar upprivna”.
”Du försvann och kom tillbaka med plåster”.
”Ja, jag gjorde ju det.
Elena fortsatte att massera sina fötter.
”Det hände något i mig den gången när jag började fatta varför du blivit så passiv på alla kundbesök”, sa hon. ”Du gav mig din roll. Då började du bli mer än en kollega för mig”. Och den känslan växte.

Han såg på henne bara en kort stund.
”Ja, jag gav dig min roll”.
Elena tittade på honom. Han fortsatte.
“När du glänste på den där presentationen på mässan förra året. Alla hade väntat sig att jag skulle hålla i den, men efter en stund lyssnade man bara på dig. Jag upptäckte en sida av dig som jag inte sett tidigare. Och den slog an en sträng i mig”.

”Jag har hela tiden känt dina signaler”, sa hon. ”Men jag var rädd att jag övertolkade”.
Markus tog hennes hand i sin. ”Du har också sänt signaler”.

Ett första utkast är alltid skit, som Hemingway så väl beskrev det. Det händer alla, även mästarna. Sen suger det såklart att bara få ris och ingen ros, men jag tycker att du tar kritiken bra. Det är en egenskap man kommer långt med.

Men okej, det kommer alltså mer? Det förändrar saken. Fast jag föredrar ändå utkast ett. Det är en aktiv scen. Det händer grejer. Men du behöver fortfarande en hook! För exempel, se första meningen i Postverket:

Det började som ett misstag.

Spännande, eller hur? Man vill veta vad som hände. Man vill läsa vidare. Man är hooked! Och sen kan ju alla inte va Bukowski, såklart, men i ditt fall tänker jag att det skulle kunna se ut typ så här:


Markus perspektiv (pre cum)


Elenas perspektiv (post cum)

Bara två exempel, för inspiration. Min avsikt är ju inte att såga eller mästra dig, utan att agera stenhårt bollplank. Möjligen hade jag varit mjukare om barnen var i skolan, men det är sommarlov och grått på himlen. Så ja, det är vad det är.

Nej, nej. Jag ska nog bli mästrad.

Du skriver för P3 eller en podd. Du skriver bra. Rappt, rakt på. Du pendlar mellan humor, nervositet, skuld, ironi och ömhet. Riktigt bra!

Mitt försök skulle möjligtvis kunnat passa i SR P2 ”Radioteatern ger ”Kontoret”, ett kammarspel i två akter”. För 60 år sedan.


Segt som sirap.
Men jag har skrotat allt nu.