Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Gäller det samtliga?

Majoriteten möter nog inte upp barnet i andra syften än de skriver om.
Vad jag läst har ingen gädda blivit konfronterad som inte "sex chattat".

Men jag har inte stenkoll. Länka gärna om du vet.

Du talar om att vissa händelser är "gammal skåpmat", som om tid i sig skulle göra det irrelevant.

Var går egentligen den gränsen?
Hur lång tid måste det gå innan något inte längre anses vara värt att diskutera? Och kanske ännu viktigare, gäller samma måttstock för allt och alla?

När ett barn får leva med trauma, utfrysning eller andra långvariga konsekvenser till följd av Dumpens arbetssätt, när är det då tänkt att barnet ska anse saken vara preskriberad? Efter några månader? Ett år? Fem år?

Sedan finns frågan om det stöd som du försöker lyfts fram.

Jag har svårt att se hur man kan beskriva det som en fungerande stödverksamhet om den som söker hjälp samtidigt behöver fundera över om det som sägs kan komma att publiceras eller användas på ett sätt som är utlämnande. Förtroende är själva grunden för allt stödarbete. Finns inte den tryggheten blir det inget stöd.

Det är därför jag har svårt att se det som en fungerande stödinsats.

Min uppfattning är att det saknas både den kompetens och det arbetssätt som krävs för att bedriva kvalificerat stöd till människor i kris. Minst lika viktigt är den genuina vilja som krävs för att sätta den hjälpsökandes behov före det egna intresset.

Stöd handlar ytterst om att skapa trygghet.
Om den tryggheten saknas blir ordet stöd inte en beskrivning av verkligheten.

Fast du vet ju inte att det är på det sättet. Så du pratar egentligen om fiktiva barn. Eftersom du inte har en aning om hur många det gäller. Sedan verkar du ha en cynisk syn på medmänniskor.
De flesta erbjuder nog stöd till familjer som tvingas leva med en gädda.

Sedan så måste man knäcka några ägg för att göra en omelett.
Fokus borde istället ligga på hur många barn Dumpen har räddat, istället för enstaka snedsteg i tidiga Dumpens utveckling. Det är nog långt fler än anhöriga till gäddorna som blivit drabbade. Sedan är nog många anhöriga sannolikt offer för gäddan, då förövaren ofta är en familjemedlem eller släkt.

Sedan har väl Sara och Patrik lång erfarenhet av att ha blivit utsatta för övergrepp själva.
Jag är ganska säker på att de inte samarbetar med personer som inte vet vad de håller på med.

Vem är du som har så mycket erfarenhet av Dumpens verksamhet när du skriver om ett "förtroende" ?

Snälla du. Om någon av oss bygger sina resonemang på antaganden är det snarare du.

Det vi faktiskt vet är att anhöriga drabbas hårt av offentliga uthängningar. Det finns människor som vittnar om psykisk ohälsa, social utfrysning och långvariga konsekvenser. Det är verkliga personer och verkliga händelser.

Däremot har du fortfarande inte visat att metoden faktiskt leder till de effekter du påstår. Att den räddar barn eller förhindrar brott i den omfattning som du verkar utgå från.

Du utgår från en förmodad nytta för att motivera en skada som vi vet uppstår. Jag menar att om man vill rättfärdiga att oskyldiga drabbas, då måste man kunna visa att nyttan faktiskt finns, inte bara tro eller hoppas att den gör det.

Det är där våra resonemang skiljer sig åt.
För mig räcker det inte att säga: "Jag tror att det hjälper." Den som vill försvara en metod som skadar verkliga människor har också ett ansvar att kunna visa varför den är nödvändig och att nyttan faktiskt överväger skadan. Annars blir det ett resonemang byggt på övertygelse snarare än på fakta.

Det är egentligen samma princip som gäller i många andra sammanhang. Om jag säger att jag tror att en viss handling kommer att rädda tio människor, innebär inte det automatiskt att handlingen blir moraliskt eller rättsligt försvarbar. Bara en egen övertygelse om ett positivt utfall är inte tillräcklig. Det krävs betydligt starkare skäl än så innan man accepterar att en handling som med säkerhet orsakar skada är berättigad.

Om jag tror att jag räddar 10 människor om jag skjuter en som jag vet kommer dö när jag skjuter honom. Är det rättfärdigat då?

Nej de vet vi inte. Enstaka artiklar om det gör det inte till fakta.

Fallen där polisen varit inblandade då?
När gäddorna delat övergreppsmaterial.
Eller när Dumpen varnar att gäddan tidigare är dömd.
Eller rättegångsbevakningen över hela Sverige.

Dumpen gör sannolikt mer nytta än skada.
Och tro det kan du göra i kyrkan.

Anhöriga kanske tycker det är skönt att bli av med gäddan när det visar sig vad denna är kapabel till.
De kan gå vidare och få ett bättre liv utan gäddan.
Att anhöriga skulle bli helt utfrysta tror jag är en överdrift.
När den värsta chocken har lagt sig och livet går vidare så kanske kvinnan hittar en ny man, en riktig man.

Precis, stenkoll har du definitivt inte.

Kanske tycker?
Överdrift?
Tror?
Värsta chocken lagt sig? När chocken lagt sig för offret så går vederbörande vidare eller hur?
Märker du inte hur korkat du resonerar?
Omg!

Länka då om du har koll?

Enstaka artiklar om övergrepp kan vi ju negligera, för det gör inte brottet till fakta.

Backa i tråden så får du lite koll.
Du vet att gäddorna har begått övergrepp tidigare. Har du varit närvarande? Jag utgår ifrån att du ringde polisen vid alla tillfällen och inte bara passivt iakttog.
På så sätt skulle du bidra med att skydda barn på riktigt istället för att tro, anta, spekulera och fantisera här i tråden.