Citat:
Ursprungligen postat av
buffalo3tys
Vore det bättre om de skippade stödsamtal och anhörigstöd? Som vanligt är dina analyser väldigt platta. Det är klart att man kan stirra på unga Dumpens problem. Med det är gammal skåpmat.
Du talar om att vissa händelser är "gammal skåpmat", som om tid i sig skulle göra det irrelevant.
Var går egentligen den gränsen?
Hur lång tid måste det gå innan något inte längre anses vara värt att diskutera? Och kanske ännu viktigare, gäller samma måttstock för allt och alla?
När ett barn får leva med trauma, utfrysning eller andra långvariga konsekvenser till följd av Dumpens arbetssätt, när är det då tänkt att barnet ska anse saken vara preskriberad? Efter några månader? Ett år? Fem år?
Sedan finns frågan om det stöd som du försöker lyfts fram.
Jag har svårt att se hur man kan beskriva det som en fungerande stödverksamhet om den som söker hjälp samtidigt behöver fundera över om det som sägs kan komma att publiceras eller användas på ett sätt som är utlämnande. Förtroende är själva grunden för allt stödarbete. Finns inte den tryggheten blir det inget stöd.
Det är därför jag har svårt att se det som en fungerande stödinsats.
Min uppfattning är att det saknas både den kompetens och det arbetssätt som krävs för att bedriva kvalificerat stöd till människor i kris. Minst lika viktigt är den genuina vilja som krävs för att sätta den hjälpsökandes behov före det egna intresset.
Stöd handlar ytterst om att skapa trygghet.
Om den tryggheten saknas blir ordet stöd inte en beskrivning av verkligheten.