Dagens stadsplaneringsspörsmål från mig:
Som sig bör med gamla städer har
Umeå brunnit ned till botten några gånger.

I Sundsvall beslöt man efter bränderna att bygga i sten istället för det lättantändliga materialet trä. Men Umeå beslöt istället för att plantera björk på och i stadens alla gator och alléer. Trädkronorna skulle fånga in gnistorna och döda dem, var det tänkt. Men fungerar det? Är björklöven, inte hockeyn, blöta så att det inte fattar eld? Fukt? Hur tänkte de egentligen? Det hela låter löjeväckande?
Men min erfarenhet av björk är att det brinner ganska fint, ute på lantstället kör vi björkved när alla tidningarna brunnit klart, det är billigt med björk, heter det. Sten eller trädstad spelar ingen roll nu när det inte brinner lika ofta, i elspisarnas tidevarv.
Förr brände man "häxor" i Sverige, förvisso, så de hade inte så bra koll på vetenskapen. Carl-von Linné, som alla tycker var så smart, trodde att stenar var djur som levde och rörde sig när ingen såg på. Han tog också haschet till Sverige.
Sedan SVT lade ned Go'kväll har jag nästan glömt bort att Umeå finns. Nu läste jag på lite om Umeå för att färska opp minnet inför quizzen ikväll. Staden kallas Björkis, sedan man planterade björk mot branden. Vissa tror att det mest är för prydnads skull, men så är det alltså inte enligt de som vet.
Tror ni björk fungerar mot brand? Svara snarast.