Positiva erfarenheter av sertralin, gärna vid postpartum/graviditet/ADHD

Hej,

Jag kan eventuellt få sertralin insatt imorgon och vill gärna höra positiva men realistiska erfarenheter.

Lite bakgrund: Jag är gravid i vecka 18 och har ett barn på snart 10 månader. Jag misstänker att jag haft en kvarvarande nedstämdhet/depression sedan efter förlossningen. Det är inte lika illa varje dag, men jag har haft låg energi, svårt att känna glädje, mer gråtighet, irritabilitet, skuldkänslor och en känsla av att vardagen blir övermäktig. Jag fick 15 poäng på EPDS, men har inga självskadetankar.

Jag har också ADHD och tar Elvanse för det, så läkare är inkopplad och jag är inte ute efter dosråd. Jag vill mer höra personliga erfarenheter.

Jag undrar särskilt:

Hjälpte sertralin dig att känna dig mer stabil känslomässigt?
Hjälpte det mot gråtighet, irritabilitet, skuld eller övermäktighetskänsla?
Kände du dig mer som dig själv igen?
Hjälpte det dig i föräldrarollen eller att vara mer närvarande med ditt barn?
Mådde du sämre i början, och hur länge höll det i sig?
Vad hjälpte dig första veckan eller två?
Fick du biverkningar som svettningar, aptitförändring eller viktförändring, och gick det över?
Hjälpte det socialt, till exempel att känna sig mindre känslig, undvikande eller överväldigad?

Jag vet att alla reagerar olika. Jag vill främst höra ärliga och balanserade erfarenheter från er som i efterhand känner att sertralin var värt det.

Jag är antagligen sämsta personen att ge råd i sådana här lägen. Punkt.
Jag är bara nyfiken på varför något måste göras åt din nedstämdhet om du misstänker att det har med graviditeterna att göra? En graviditet varar inte för evigt även om det säkert kan kännas så i stunden.
Kan du på nått sätt acceptera att det känns kämpigt just nu eller finns det risk att det går ut över din ofödda, bebis och partner?

Edit, scrollade förbi en artikel på nätet för längesen där dom skrev att kvinnor med adhd som får barn kan ibland jämföras med tikar som fått valpar. Att dom skulle bli lugnare och mer stabila efter dom fått sin första kull. Lät ju spännande men vet inte hur sant det var eller om det är applicerbart på alla kvinnor med adhd.
Om det finns någon sanning i det har du väl något att se framemot.

Jag har aldrig varit i din situation men, ja, sertralin dämpar känslor. Den kan dämpa väl mycket, särskilt vid långtidsbruk. Det verkar som de kastar sertralin på alla utan att tänka på om något annat på pappret passar bättre. Men ja, den hjälper rätt många. Hade biverkningar i början, illamående främst men även sömnlöshet och ökad oro. Detta höll på i 4-8 veckor beroende på biverkan. Gick upp 3-5 kilo inom något år. Tycker den var rätt hård mot känslor, så den kanske hjälper dig. Jag behövde en annan sorts hjälp så den hjälpte men var inte idealisk mot det jag hade. Var ändå värd den men absolut för mig personligen värd var att få en liknande medicin som passade just mig. Tänker man sig att ta den mer än något år kanske man ska gå över till något lite mildare efter ett tag.

Tack för svar. Jag förstår hur du menar, men för mig handlar det inte bara om att graviditeten känns jobbig just nu. Jag har känt att saker inte riktigt varit som vanligt sedan förlossningen, och nu är jag gravid igen med ett barn på snart 10 månader hemma. Det påverkar vardagen, energin, irritationen, glädjen och skuldkänslorna.

Jag ska såklart ta beslutet med läkare och söker inte dosråd här. Jag vill mest höra erfarenheter från personer som i efterhand känner att sertralin hjälpte dem, även om starten var jobbig eller om de fick biverkningar.

Tack för svar. Det är lite sånt här jag vill höra, alltså hur det faktiskt varit för folk och inte bara “det blev bra/dåligt”.

Jag är med på att det kan dämpa känslor och att det inte passar alla. Det jag hoppas på är mest att få ner den där överväldigande känslan, irritationen, gråten och skulden lite.

Hur länge höll biverkningarna i sig för dig innan det vände? Och kände du ändå att det gick att stå ut med under tiden?

Finns där någon gravid eller mammagrupp du kan träffa om du orkar?
Har du kollat dig för ifall det finns naturligare alternativ än just mer medicin under graviditet?
Finns där någon extra stödgrupp för kvinnor med adhd och graviditet där du bor?
Viktigt att du får komma ut utomhus och om du har nära till natur är det bonus.
Vad har du mest skuldkänslor över?
Hur tar din partner det din dipp?

Jag fick ingen hjälp alls under tiden men detta är rätt länge sedan. Nu kan man få zopiklon om man är mycket orolig och inte kan sova.

Skulle säga att oron höll i sig kanske 6 veckor, illamåendet 2 veckor, sömnlösheten någonstans däremellan. Jag hade rätt högt tryck på mig att klara av medicinen så jag kämpade på. Sedan började man gärna på för höga doser förr. Att börja på lägre dos är att föredra.

Det finns säkert mammagrupper om man letar mer aktivt, men ärligt talat får jag lite fy fan-känsla av bara tanken. Jag är rätt inåtvänd och har en del social ångest, så gruppsammanhang med andra mammor känns ganska jobbigt.

Öppna förskolan finns, men de gånger jag kollat har det knappt varit någon där. Jag ska dock börja på babyrytmik i kyrkan till hösten, så det kanske blir ett mjukare sätt att komma ut lite.

Min partner är mest glad att jag själv börjat se att det kanske kan handla om depression och inte bara att jag är trött eller känslig. Han är dock ganska skeptisk till medicin och diagnoser, så jag försöker samla lite erfarenheter innan jag tar beslut med läkaren.

Skuldkänslorna handlar mycket om att jag länge tänkt att det kanske bara är så här det känns efter att man fått barn. Men när jag ser tillbaka känns det mer som att jag blundat för att jag faktiskt mått dåligt, och att det påverkat både min anknytning och hur jag känner inför bebisen i magen.

Tack, det var ändå hjälpsamt att höra. Det är lite just starten jag oroar mig för, särskilt ökad oro och sömnstrul.

Jag ska ta det med läkaren och är själv inne på att hellre börja lågt och följa upp än att gå på för hårt direkt. Eftersom jag är gravid får läkaren avgöra vad som är rimligt om sömnen skulle bli ett problem, men det är bra att veta att det finns saker att diskutera om det skulle bli jobbigt.

Skönt att höra att det ändå vände för dig även om starten lät rätt kämpig.

Jag har verkligen ingen aning om vad som är OK under graviditet. Är lite förvånad att man får ta SSRI då.

Du kan tänka att du träffas i grupperna för barnets skull. Om du har tur möter du någon annan förälder som du gillar och bondar med.
Jag har ingen erfarenhet av just depression så vet inte riktigt hur man gör där. Dom gånger jag varit låg har det varit pga maktmissbruk och det är oftast kört då. Vet inte riktigt vad man gör för att få rätsida på sånt. Aldrig övervunnit något sådant utan bara vandrat vidare och hoppats på att inte bli utsatt eller utnyttjad igen.
Men nu är det sommar och det passar ju perfekt för olika utflykter om ni inte har naturen jämte. Om du träffar några andra föräldrar kan ni tillsammans ordnar egna träffar utöver dom vanliga träffarna. Gör något enkelt som att gå vagnpromenader eller grilla korv nånstans. Testa nya lekplatser.

Jo, jag försöker tänka lite så också, att göra sånt för barnets skull och inte se det som att jag måste bli en super-social mammagruppsperson. Babyrytmik känns nog mer lagom än en ren mammagrupp just nu.

Utflykter och sånt är nog också en bra idé. Jag kommer ut en del, men kan säkert bli bättre på att göra det mer kravlöst och inte bara fastna hemma.

Och jag förstår vad du menar med att man inte alltid “löser” allt, utan ibland bara tar sig vidare. Det är nog lite därför jag försöker fånga upp detta nu, innan det bara blir något jag accepterar som normaltillstånd.