Inte riktigt mitt ämne här. Men försöker ge en liten bakgrund varför uppdateringar tar sådan
lång tid. Inlägget är klart overkill. Men jag ser så sällan sådana här djupare tankar så jag tar med dem ändå här för påminnelse.:
Citat:
Ursprungligen postat av
RiMaX
Startade min gamle laptop från 2014 härom veckan, den hade varit avstängd och oanvänd i säkert 3-4 månader. Det fanns en del uppdateringar som skulle ner, men inte tog det 4 timmar iallafall. Max en timme sen startades den om och så var det bara att köra igen!

De större paketen som laddas ner såsom tex NET uppdateringar består av mängder med småfiler.
NTFS och mekaniska diskar blir rätt så långsamma om det måste skriva enormt många småfiler
efter varandra. Den gamla versionen ska letas upp, och packas ihop och läggas in i en restorepoint.
Den nya ska unzippas och skrivas in på den gamlas plats, och så ska registret uppdateras.
Direkt därefter så ska registret skrivas tillbaka till disken.
Registret finns dessutom som en spegelkopia och den måste också sparas för varje ny
registerpost som har lagts till eller har ändrats.
Räknat på 1000-tals småfiler så tar allting det här mycket tid i anspråk.
Det utförs alltså för varje fil.
NTFS måste också uppdatera filjournalen i händelse av en krasch.
Med mekaniska diskar så märks detta, inte minst på grund av att läs/skriv-lampan på hårddisken
blinkar hela tiden.
Varför är detta så petigt då ?
Ja Windows vill behålla säkerheten ändå, att om datorn skulle stängas av mitt i processen så
ska inte datorn bli helt obrukbar. Varje borttagning av gammal version och skrivning av ny upprepas
flera ggr.
Man ska också kunna göra en full rollback av den senaste uppdateringen.
Det kallas för en restorepoint. Den blir stor rent fysiskt för alla de filerna har ytterligare
kopior.
MSoft har tidigare aviserat att proffs maskiner ska få spara dessa återställningspunkter inkl filer
på en egen partition istället för den fasta RESTORE partitionen.
Det finns andra system där detta fungerar sämre. Tex Mac OS men minns inte vilket OS som gick på den. Det var en iMac i allra bästaste toppmodell. Där kraschade en eller flera större uppdateringar efter ett bra tag. Körde återställning men det sket sig det också.
Nu var innehållet rätt kvaddat. Men lyckades med ett kloningsprogram klona den kvaddade disken.
Och Hey Presto - Alla personliga filer gick att återvinna. Obs denna iMac var okrypterad så detta rätt hyggligt. Någon amatör hade ställt in Internet-/Safari- cachen till oändlig storlek, typ.
Och Heureuka !!! Det gick därmed också att gå tillbaks tills ända då datorn var ny !!!
Men det tog tid. Det var dock många Deja Vu upplevelser attt bläddra igenom gamla bilder på det viset.
Byttee sedan den orig hårddisken för jag såg att den verkade ha gått för varmt. Den iMacen hade
otillräcklig kylning i chassit. Tog till och med upp några extra hål i plastchassiet,
till extra ventilation.
Med ny hårddisk gick det bra att lägga tillbaka OSet from scratch.
Vill man absolut undvika att uppdateringarna blockerar datorn, så kan klicka i att "Pausa uppdateringar i 7 dagar". I annat fall så en lösning som är idiotsäker är att ha flera klonade diskar
med senaste uppdateringar i. Och i så fall minst två likadana datorer, som man kan växla diskarna mellan. Det krävs dock disciplin att komma ihåg diskarna, att de är märkta på rätt sätt och att man är
van vid att spara alla användardata på en intern datadisk, som bara används för det.
Detta inlägget är kanske lite overkill helt klart. Men detta hänger ihop med god underhålls-/uppdaterings-/disciplin och backuptagning.
Som är det viktigaste man bör lära sig i början som IT-Guru.
PS. Kom ihåg att träna på backupp-programvaran att hämta tillbaka en backup, ifall du är oerfaren. Så att du inte sitter där med handsvett och bara har den kinesiska manualen framme när det är ett riktigt skarpt läge.
DS