Varför är YH-utbildningar oattraktiva på arbetsmarknaden?

Jag var ett tag intresserad av att byta bana i livet och kollade en del på olika YH-utbildningar. Bestämde mig sedan för att inte gå en eftersom många arbetsgivare vill ha någon med högskoleutbildning. Kollade på exempelvis data/IT, ekonomi, offentlig upphandlare och andra kontorsyrken.

Från en arbetsgivares sida, är det inte bättre att anställa någon som har haft LIA istället för någon som bara har suttit i skolan? Efter en LIA kan man såklart inte allt, men man har någon slags aning om vad det är man ska göra. Men jag kanske har för höga tankar om vad man gör under LIA?

Mina teorier är att det ser bättre ut i statistiken och att det är en effekt av att alla numera ska plugga på högskola.

Finns det någon som har en förklaring till varför det är såhär?

Många högskoleutbildningar har också handledarledd praktik, som kallas VFU (verksamhetsförlagd utbildning) där man omsätter teoretiska universitetskunskaper i praktik på en arbetsplats.

Vad en arbetsgivare värderar för utbildning beror nog på vilket yrke det gäller. Vissa yrken kräver en kandidatexamen och andra inte. Till exempel kräver Socialstyrelsen att man har en socionomexamen och har läst socialrätt för att jobba med myndighetsutövning som berör barn, så det kan inte arbetsgivaren bortse från.

Jag jobbar inom byggbranchen och vi har anställt många som kommer från YH-utbildningar. De har gått utbildningar som byggledare, entreprenadingenjör och mätningstekniker. Ofta har de gjort sin LIA hos oss och finns det möjlighet så erbjuds de anställning efter avslutad utbildning.

Sedan så ska man göra sin research över både utbildningen och branschen. Vi har en skola som vi samarbetar med som är riktigt bra. Sedan finns det lycksökare i branschen som man ska akta sig för. YH-utbildningar är ett riktigt bra alternativ. Gymnasieskolan förbereder inte ungdomar längre för arbetsmarknaden, framförallt inte i yrkesinriktade branscher. Och det är en myt att alla behöver gå högskola eller universitet. Även där kan det vara svårt att få in en fot på arbetsmarknaden och det finns många arbetslösa akademiker. YH är bra, man förbereds direkt till ett jobb och kan snabbt börja jobba efter avslutad utbildning. LIA:n är ofta bra och lärorik.

Det är en helt korrekt iakttagelse att det för de flesta kontorsyrken inte krävs någon högre utbildningsnivå. Yh-utbildningar är fullt tillräckliga eller snarare så räcker det med att vara normalintelligent och ha de färdigheter som en gymnasieutbildning ger.
Lågt räknat så lär man sig minst 90% av det man behöver kunna på jobbet. Att ha gratis arbetskraft 3-4 månader som man sedan kan provanställa i ett halvår om allt funkat bra är ofta helt överlägset jämfört med att anställa någon direkt efter universitet / högskoleexamen.

"Kontorsyrken" var ett diffust uttryck. Hälften av den totala arbetskraften arbetar på ett kontor, men det är lite skillnad på att sitta i en reception och att ha roller som kräver djup analytisk förmåga och kreativt nytänkande.

Kan du hänvisa till universitetsutbildningar med verksamhetsförlagd utbildning inom de områderna TS tar upp? Alltså ekonomi Data/IT osv.

Ja såklart finns det nivåskillnader och i vissa fall även krav på en ganska gedigen förkunskap.
Yrken så som jurist, arkitekt, socionom etc. har krav på förkunskaper som inte går att snabbt skaffa sig genom praktiskt arbete, men att t.ex. jobba med inköp, logistik, offentlig förvaltning och handläggning o.s.v är definitivt learning by doing att föredra framför en treårig universitetsutbildning.
Jag finner det helt absurt att man skulle anställa någon som bara har teoretiska kunskaper för en tjänst som kräver "djup analytisk förmåga och kreativt nytänkande"

Nja, att arbeta med offentlig förvaltning och handläggning brukar innebära myndighetsutövning och för det krävs juridisk kompetens. Har du inte läst förvaltningsrätt så skulle dina beslut bli högst rättsosäkra.

Som exempel har jag en socionomexamen i grunden, men har på senare år läst till socialadministratör på YH. Hade jag bara gjort det sistnämnda hade jag inte fått fatta beslut som påverkar människors liv (myndighetsutövning) utan bara fått arbeta med utredningar och sen lämna över ärenden till en socionom som tar besluten. Förstår du skillnaden?

För att det är vuxendagis.

Så du menar att majoriteten av t.ex. Försäkringskassans beslut fram till ca mitten av 90-talet var rättsosäkra?
Fram till tidigt/mitten av nittiotalet fanns det ytterst sällan krav på högre utbildning för att jobba som handläggare i offentlig sektor. Det var jobb som man kunde få direkt efter gymnasiet. Därmed inte sagt att man direkt fick makten att fatta vilka beslut som helst eller att det inte fanns någon inlärningskurva.

Därför att YH lägger fokus på att lära sig hur arbetet faktiskt utförs genom praktiska moment.
Medans universitetsutbildningar lägger tid på att utveckla eleverna in i akademiskt arbetstänk.
De lär sig jobba mer självständigt. Lär sig mer vetenskapliga metoder att bygga vidare med, samt Analytiskt/Kritiskt tänkande.

Det går att få jobb via YH utbildningar rätt så enkelt. Men sikta in dig isånnafall på arbetsgivare som vill ha in folk fort.

YH utbildningar ska spegla arbetsmarknads behov när de startar.

Men då måste man komma ihåg att behovet är olika runt i landet. Så även om det är en bra utbildning exempelvis i Skåne och det är lätt att få arbete där så kan det vara svårt att få arbete i andra delar av landet.

Sen kan arbetsmarknadens behov ändras över tid och det kan vara svåre för de i senare årskullae att få arbete än i de första.