Unga tjejer som skär sig i armarna - varför?

Jag har 4 döttrar. Det har med Sverige att göra. De underförstådda kraven på svenska barn och ungdomar i skolan är helt orimliga och vissa högpresterande tjejer tar det personligt att de inte kan leva upp till kraven och mår då illa. Och genom en symbolisk skada i t.ex armen så känner de att ångesten minskar, möjligen för att de känner att de har kontroll på skadandet och kroppen. Ångesten kommer från att de känner att de saknar kontroll över sina liv och tvingas göra saker som de inte står för, men en kvinna är gjord för att säga Ja till andras krav.

Detta är en mycket kort period i tjejers liv, kan vara några månader mellan 15-17 år, om det inte är allvarligt så ser man aldrig symptomen igen och de pratar aldrig mer om det. Tonårsperioden har extra stort hjärntillväxt och extra mycket ångest.

Som någon skrev ovan så är skärandet ytterligare en sak som de vet är "fel" och naturligtvis har det ingenting alls med "att synas" att göra och tvärtom är det extremt viktigt för dem att hemlighålla allt även för föräldrar och bästa kompisar. Någon som skär sig har nog inte gått till mamma eller pappa först och sagt "jag mår så dåligt". För troligen kan man terapi-prata bort problemen om man de bara var mottagliga för prat.

De tjejer som äter sig feta, alldeles för många numera, tycker jag verkar ha en värre sits. Mycket svårt att bli av med ätstörningar eller fetma.

Nästan lika vanligt på benen

Käften bara. Det har inget med knark att göra

Ja, varför? Det är ganska vanligt nuförtiden.

Vill de ha uppmärksamhet eller medlidande?

Kanske någon form av protest?

Vad tror ni?

Jag såg den första för ca 15 år sedan på en arbetsplats. När såg ni er första?

Såg en läkare som hade armarna fulla av ärr från då hon skurit sig som ung (antar jag). Det är inte speciellt förtroendeingivande och inte precis nån man önskar som läkare.

Uppmärksamhet och för att känna sig tuffa.

Detta är en ny trend på TikTok och Snapchat. Det blir som ett grupptryck där många flickgäng tyvärr tävlar om vem som har det jobbigast, fast det många gånger inte ens finns något att må dåligt över.

Det är vanligt att tonårstjejer har en integritetskris i åldern 13-17 och det har dessvärre blivit något som dom har hittat sig själva i. Istället för att fokusera på skolan och framtiden fokuseras allt för mycket på påhittade ätstörningar och skärsår på armarna där dom är ”den där tjejen det är synd om som har det så kämpigt hemma” fast det inte ens är verkligheten.

Du är på spåret här. Att flickor under drogutlösta psykoser ger sig själv ytliga ärr kan närmast liknas med psykologin av folk som tatuerar sig. Och tatueringar är just ämnade för det, att man markerar sig själv för livet att se tuff och ouppnåelig ut. "Närma mig inte, jag är farlig".