Citat:
inte empatilöshet eller dåligt bemötande. mer typ det är brottom. man har bara 10minuter fönster att prata.
det är my way or the highway att bara en medicin. ingen diskussion om andra mediciner eller lösningar.
ingen förklaring till situationen.
det är inte att läkaren i sig är dålig utan bara hur robotaktig hela upplevelsen är.
sen att man aldrig får en kontakt eller bemötande med läkare man är bara en statistik någon patient en nummerlapp och det bara är rotera ut ur dörren med recept. jag kan förstå att läkaren i sig är cynisk och stel med 1000 andra patienter på samma situation.
varje moment har jag en ny läkare jag pratar med som i sig är frustrerande, även om dom är trevliga.
jag har inga klagomål på läkaren i sig. fast jag haft riktigt dåliga läkare o bemötanden av andra.
o bristande rutiner. men liksom i helhet i livet har jag bara en total dålig upplevelse av hela vårdindustrin i hur det fungerar.
det finns heller inget sätt att ha en mer öppen dialog om frågor eller egen forskning. sen blir man typ idiotförklarad om man sökt genom ai chatbottar för att förstå något.
det är väl mest man är fast i en hopplös situation och slussas runt utan någon kontroll och samtidig jonglera sjukdomen. bara hoppas på det bästa
jag får inte välja medicin eller behandlingsätt, det är bara riktlinjer av hur saker ska gå till och jag har ingen patienträtt det är bara följa styrdokument elller dö. så det blir att bara göra som dom säger.
det är my way or the highway att bara en medicin. ingen diskussion om andra mediciner eller lösningar.
ingen förklaring till situationen.
det är inte att läkaren i sig är dålig utan bara hur robotaktig hela upplevelsen är.
sen att man aldrig får en kontakt eller bemötande med läkare man är bara en statistik någon patient en nummerlapp och det bara är rotera ut ur dörren med recept. jag kan förstå att läkaren i sig är cynisk och stel med 1000 andra patienter på samma situation.
varje moment har jag en ny läkare jag pratar med som i sig är frustrerande, även om dom är trevliga.
jag har inga klagomål på läkaren i sig. fast jag haft riktigt dåliga läkare o bemötanden av andra.
o bristande rutiner. men liksom i helhet i livet har jag bara en total dålig upplevelse av hela vårdindustrin i hur det fungerar.
det finns heller inget sätt att ha en mer öppen dialog om frågor eller egen forskning. sen blir man typ idiotförklarad om man sökt genom ai chatbottar för att förstå något.
det är väl mest man är fast i en hopplös situation och slussas runt utan någon kontroll och samtidig jonglera sjukdomen. bara hoppas på det bästa
jag får inte välja medicin eller behandlingsätt, det är bara riktlinjer av hur saker ska gå till och jag har ingen patienträtt det är bara följa styrdokument elller dö. så det blir att bara göra som dom säger.
Jag tycker att det du beskriver är begripligt.
Det du verkar reagera på är inte främst att läkaren är otrevlig, utan att vården kan kännas extremt opersonlig: korta tider, ny läkare varje gång, liten möjlighet till dialog, och en känsla av att beslut redan är fattade innan du ens har hunnit förklara hur du tänker. Det är en verklig brist i systemet.
Från vår sida finns det ofta flera saker som påverkar: tidsbrist, riktlinjer, ansvar för patientsäkerhet, krav på dokumentation, läkemedelsregler och en ständig risk att missa något riktigt allvarligt. Det gör att många läkare blir väldigt "styrda" i samtalet och låter - eller blir - korta i tonen osv. Men det är ingen ursäkt för att patienten ska lämna besöket utan att förstå planen.
Delaktighet betyder inte alltid att patienten själv kan välja exakt läkemedel eller behandling. Men det märker jag att du är med på. Men ett nej ska helst inte bara vara “nej”, utan ett begripligt nej.
Mitt råd är att du vid nästa besök säger väldigt konkret typ:
“Jag känner mig ofta slussad runt och går härifrån utan att förstå planen. Jag behöver att vi lägger några minuter på att prata om alternativ, uppföljning och vad nästa steg blir om behandlingen inte hjälper.”
Det är en rimlig sak att be om. Och om du ofta träffar nya läkare kan du också be mottagningen om mer kontinuitet, även om det tyvärr inte alltid går att ordna.
Jag förstår om det känns hopplöst när man är sjuk och samtidigt måste kämpa för att bli förstådd. Det du efterfrågar - förklaring, plan, delaktighet och kontinuitet - är inte orimligt.