Citat:
Det här står inte i lagboken. Det är en extensiv tolkning av våldtäktsbrottet som knappast är en självklarhet och mig veterligen inte skett tidigare. Jag skulle inte bli förvånad om det blir en annan utkomst i högre instans, men den som lever får se.
Du tycks resonera som om våldtäkt bara gäller för kvinnliga offer. Så är det inte. Om människor i framtiden kommer att kunna fällas för våldtäkt pga villkorat samtycke kommer det även att gälla lika för kvinnor som inte uppfyller villkoren.
Du är nog ganska ensam om att tycka att detta vore bra.
Vad har risk med saken att göra? Våldtäkt handlar om bristande samtycke, inte om risk.
Man kan undra vad etnicitet har att göra med sexakten. Ändå var det en israelisk kvinna som anmälde en palestinsk man för våldtäkt, eftersom han falskeligen utgivit sig för att vara jude. Hade han varit ärlig med att han var palestinier hävdade hon att hon inte haft sex med honom. Han dömdes mot sitt nekande (alltså att han skulle ha ljugit). Se https://www.bbc.com/news/world-middle-east-10717186.
Poängen är att domen, såvitt jag förstår den utifrån den mediala rapporteringen, öppnar upp villkorat samtycke som retroaktivt kan återkallas om det visar sig att villkoret inte var uppfyllt vid sextillfället. Villkoret kan vara vad som helst, t.ex. att sexpartnern ska vara jude eller en äkta blondin.
Det är väl lika mycket bådas ansvar att skydda sig mot veneriska sjukdomar? Om den ej sjuka parten bara kräver kondom/femidom är vederbörande lika skyddad mot den veneriska sjukdomen som de är mot graviditet. Jag har svårt att se vad skillnaden i situationerna skulle vara.
Otrohet är mycket svårare att lagreglera, eftersom frågan om vad som är otrohet varierar från par till par, därtill är det vanskligt att försöka skilja det från alla andra sätt man kan göra illa sin partner utan att vara otrogen (inte minst genom att göra slut/skilja sig...). Ett ofrivilligt föräldraskap är mycket mer konkret och därtill potentiellt mer långtgående skadligt än en otrohet, samma med sexuellt överförbara sjukdomar. Situationen är mycket lättare avgränsad och kräver inte en massa gungflyaktiga bedömningar från fall till fall.
Jag tycker också att man bör akta sig för att överkriminalisera saker och ting, men det betyder inte att vi för den sakens skull ska nöja oss med lagstiftningen vi har från Hedenhös tid. Ibland finns det goda skäl att kriminalisera sådant som tidigare inte varit kriminellt. På samma sätt kan det också finnas goda skäl att avkriminalisera sådant som varit kriminellt tidigare (t.ex. tycker jag inte att förolämpning borde vara ett brott, även saker som idag sorterar under förargelseväckande beteende, som att vara naken i offentliga miljöer, bör avkriminaliseras).
Du tycks resonera som om våldtäkt bara gäller för kvinnliga offer. Så är det inte. Om människor i framtiden kommer att kunna fällas för våldtäkt pga villkorat samtycke kommer det även att gälla lika för kvinnor som inte uppfyller villkoren.
Du är nog ganska ensam om att tycka att detta vore bra.
Vad har risk med saken att göra? Våldtäkt handlar om bristande samtycke, inte om risk.
Man kan undra vad etnicitet har att göra med sexakten. Ändå var det en israelisk kvinna som anmälde en palestinsk man för våldtäkt, eftersom han falskeligen utgivit sig för att vara jude. Hade han varit ärlig med att han var palestinier hävdade hon att hon inte haft sex med honom. Han dömdes mot sitt nekande (alltså att han skulle ha ljugit). Se https://www.bbc.com/news/world-middle-east-10717186.
Poängen är att domen, såvitt jag förstår den utifrån den mediala rapporteringen, öppnar upp villkorat samtycke som retroaktivt kan återkallas om det visar sig att villkoret inte var uppfyllt vid sextillfället. Villkoret kan vara vad som helst, t.ex. att sexpartnern ska vara jude eller en äkta blondin.
Det är väl lika mycket bådas ansvar att skydda sig mot veneriska sjukdomar? Om den ej sjuka parten bara kräver kondom/femidom är vederbörande lika skyddad mot den veneriska sjukdomen som de är mot graviditet. Jag har svårt att se vad skillnaden i situationerna skulle vara.
Otrohet är mycket svårare att lagreglera, eftersom frågan om vad som är otrohet varierar från par till par, därtill är det vanskligt att försöka skilja det från alla andra sätt man kan göra illa sin partner utan att vara otrogen (inte minst genom att göra slut/skilja sig...). Ett ofrivilligt föräldraskap är mycket mer konkret och därtill potentiellt mer långtgående skadligt än en otrohet, samma med sexuellt överförbara sjukdomar. Situationen är mycket lättare avgränsad och kräver inte en massa gungflyaktiga bedömningar från fall till fall.
Jag tycker också att man bör akta sig för att överkriminalisera saker och ting, men det betyder inte att vi för den sakens skull ska nöja oss med lagstiftningen vi har från Hedenhös tid. Ibland finns det goda skäl att kriminalisera sådant som tidigare inte varit kriminellt. På samma sätt kan det också finnas goda skäl att avkriminalisera sådant som varit kriminellt tidigare (t.ex. tycker jag inte att förolämpning borde vara ett brott, även saker som idag sorterar under förargelseväckande beteende, som att vara naken i offentliga miljöer, bör avkriminaliseras).
Bristande samtycke är just vad hela fallet bygger på.
Nej jag resonerar inte alls som att det bara skulle gälla kvinnor.
