Citat:
Ursprungligen postat av
nerdnerd
Nu jämför du dem inte enligt samma måttstock. Den ena tycker du är bättre därför den säger vad som är moraliskt riktigt oavsett omständigheter. Den andra dömer du ut därför att det blir konstigt om inte alla följer den. Så kan man ju inte resonera!
Hur vet man vad som maximerar välbefinnandet i längden, t ex 10 år efter handlingen? T o m krig kan medföra goda saker. Om A drabbas negativt men B positivt, hur väger man dessa mot varandra för att se om totalen är positiv och alltså moraliskt rätt? Individuellt kan vi kanske upprätta en utility-funktion men hur ska det summeras över fler eller för hela samhället? Bör EN fullt frisk människas liv offras om hans friska organ kan transplanteras till flera andra människor och rädda livet på dem? Utilitarismen ser kanske bra ut som idé men är ju väldigt opraktisk, och kan i fel händer motivera fruktansvärda övergrepp på den individuella friheten.
I en annan situation möter jag en utsatt människa som jag i ö inte vet någonting alls om. Hur ska jag handla moraliskt rätt? Tja, i brist på fullständig information så kan jag tänka efter lite snabbt hur jag själv hade velat bli bemött i en liknande situation, dvs tillämpa den gyllene regeln, som alltså iaf fungerar här och nu.
Att det är svårt eller omöjligt att avgöra vad som är en riktig handling enligt utilitarismen innebär inte att teorin är felaktig. Man bör skilja på utilitarismen som riktighetskriterium och som handlingsregel.
Seminarierumskalkyler om organplundring eller fördolda lustmord har i praktiken, enligt min mening, inget med utilitarism att göra. Den bör istället handla om att organisera samhället och social praktik i en så nyttig riktning som möjligt. Och det låter sig göras endast om det sker i linje med mänsklig psykologisk funktion.
Vi kan inte veta vad som i denna sekund är den handling som leder till största möjliga överskott av välbefinnande över lidande och det vore förmodligen synnerligen onyttigt att i praktiken försöka navigera i enlighet med denna maxim. Däremot vet vi en del om vad för typ av system och praktik som tycks samvariera med välbefinnande. Och vi kan i vardagligt liv använda oss av tumregler för handlande, kanske likt det förslag du för fram.
Hög grad av välbefinnande kräver förutsägbarhet, undantagslösa lagar och regler och stabila institutioner. Om man nu begrundar organfrågan praktiskt, så löses den utilitaristiskt knappast genom införande av organplundring. Då havererar all transplantationsverksamhet, och dessutom hela samhället, omgående. Utan istället med tålmodigt, systematiskt och undantagslöst regelbaserat arbete baserat på samtycke.
Citat:
Ursprungligen postat av
Elyon
Det är naturligtvis väldigt svårt att veta. En tänkbar möjlighet är ju att man fokuserar på den handling som högst sannolikt kommer att maximera välbefinnandet.
Det här är ju verkligen den tyngsta invändningen mot utilitarismen. Under vissa omständigheter får den horribla normativa utslag.
Nej, inte i praktiken. Organplundring och andra liknande förslag skulle givetvis och
undantagslöst vara strikt förbjudet i ett system vilande på utiltaristisk grund. Allt annat än det skulle, som sagt, underminera varje möjlighet till transplantationsverksamhet eller att kunna bygga ett gott samhälle befolkat av människor överhuvudtaget.
En annan sak är att utilitarismen inte förbjuder något i absolut mening, vilket tydligen kan vara oöverkomligt att förlika sig med för många. Jag menar att det finns i praktiken inget att frukta.
Dessutom är det så att invändningen, när den skärskådas, ofta tycks vara grundad i just utilitarism: Utilitarismen blir dålig eftersom den leder till olycka.
Citat:
Jag lutar nog med i slutändan mot någon slags rättighetsetik. Varje människa har ett antal rättigheter som man aldrig, under några som helst omständigheter, får kränka, och den handling som kränker dessa är alltid felaktig.
Man rundar dock inte nämnda invändning genom att hänvisa till absoluta regler som alternativ. Ty, även i ett sådant system kommer teoretiskt absurda situationer uppstå och som måste accepteras när de absoluta förbuden till varje pris upprätthålls. Och vägen ut ur det plägar bli... konsekventialistiska överväganden och avvägningar.
Citat:
Problemet blir ju då bara hur man skall gå till väga när människors rättigheter krockar med varandra.
