Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Anledningen att människor inte mördar mer är på grund av lagarna. Fanns inte de skulle de vara en orgie i mord, men då skulle även samhället gå under.
Men som inkallad soldat i ett krig, visar det sig att de flesta är beredda att döda andra, för att skydda flocken. Det finns även olika typer av dödandet som setts som accepterat i olika kulturer, som hedersmord och annat liknande. Dueller t.ex.
Men som jag sagt tidigare, så finns moralen för att hålla ihop flocken. Den finns hos alla flockdjur, liksom hierarkierna och det är medfött att följa reglerna i flocken, liksom att alltid i alla sammanhang, inordna sig i hierarkier.
Problemet med att tro att moralen är något vi skapat och teoretisera över vilken moral är bäst, är att man ser det inte utifrån människan och hur hon är, utan tror att man kan böja henne hur man vill. Så frågan är vilka regler är bäst för människan och samhället.
Man kan ta marxisterna som har sin tro som ett exempel, där man säger att man ska avskaffa hierarkierna och införa sin moral, som går rakt emot hur människan är. Enda sättet att göra det är att förtycka människor och tvinga på dem den. Då kan samhället bara hålla ihop genom förtryck, för om de kan, lämnar människor samhället, så de måste tvingas kvar.
Jag menar även att vi är på väg dit idag. För idag har vi flera flockar med olika moral och enda sättet att hålla ihop samhället är med tvång vilket sker hela tiden idag med nya lagar. Men till slut kommer det att handla om vilka som ska bestämma över vem. Vems moral vill vi ha? Det är i kampen om det, som samhällen faller samman och splittras.
Alla folk vill bestämma över sig själva, inte att andra ska bestämma över dem.
Visserligen finns det samhälleliga problem förknippade med moral, i den meningen att den kan instrumentaliseras för att forma och styra människors tankesätt och handlande. Att detta är möjligt beror delvis på människans kognitiva formbarhet och mottaglighet för påverkan.
Jag skulle emellertid hävda att den djupare orsaken inte är denna formbarhet i sig, utan att många människor, om än långt ifrån alla, aldrig genomgår den kritiska process som krävs för att analysera, ifrågasätta och utveckla en självständigt grundad moralisk integritet.
Därtill menar jag att det sedan länge tycks ha funnits en kollektiv omedvetenhet om samvetets funktion och betydelse, vilket i sin tur har försvårat utvecklingen av ett självständigt moraliskt omdöme.
Samtidigt går det knappast att bortse från att det genom historien alltid har funnits maktstrukturer som har utnyttjat både denna brist på moralisk integritet och denna okunskap om samvetets funktion för att påverka och styra människor.
Kanske är det just därför vi behöver lagar och straff. De är ett ett uttryck för människans kollektiva oförmåga att konsekvent handla utifrån en inre moralisk övertygelse. Följaktligen blir det nödvändigt att appellera till mer grundläggande drivkrafter, såsom rädslan för negativa konsekvenser, för att ett samhälle ska kunna fungera utan att gradvis brytas ned.
Jag menar... hur vanligt är det egentligen att människor på allvar reflekterar över varför det är fel att döda, stjäla eller bedra? Inte därför att handlingarna är förbjudna eller bestraffas av staten, utan därför att de själva, genom eftertanke och samvete, har kommit fram till varför de är moraliskt fel.
Det är denna senare form av moralisk insikt som jag menar alltför sällan utvecklas.