Citat:
Ursprungligen postat av
MissAjDiHiDi
Ja det tycker jag. Folk skriver i tråden om barnets rättigheter men hur mycket rättigheter har barnet när det exempelvis handlar om provrörsbefruktningar för ensamstående kvinnor. Dom fädrerna blir väl inte påtvingade faderskap å måste ta sina ansvar med engagemang att finnas där både för barnet samt ekonomiskt? Eller hur funkar det med det?
I det fallet har ju alla inblandade skrivit på ett kontrakt. Donatorn har skrivit ett kontrakt med kliniken, kvinnan har också skrivit ett kontrakt med kliniken, och kontraktet är giltigt i svensk lag. D.v.s. alla är överens och har gett sina namnteckningar på ett lagligt kontrakt, innan befruktningen sker. Detta går såklart inte att backa på.
Vid krogragg har inget avtal skrivits på, och i svensk rätt accepterar vi inga "underförstådda" avtal heller. Antingen finns det ett avtal eller så finns det inte.
Med detta sagt så anser jag att provrörsbefruktningar inte borde vara tillåtet. Det är inte rätt mot barnet som inte kommer att känna sin far och halva sin släkt under uppväxten. Och även om 18-åringen kan få ut dessa uppgifter, så kommer han eller hon antagligen att bli gruvligt besviken, om han/hon söker upp sin biologiske far, sin farmor, farfar, halvsyskon etc. och förväntar sig att bli välkomnad i familjen efter alla år av längtan. För det kommer med all sannolikhet inte att ske, i synnerhet kommer mannens fru inte att önska att denna unga vuxna person som hon inte ens har känt till, ska börja springa i deras hem. Kanske begära att bli insatt i sin biologiska fars testamente? Det blir bara elände för alla.
Dessutom: en kvinna som har stora problem med att få till en relation med en man, har antagligen sådana psykiska och/eller sociala problem att hon inte är lämplig som mor heller. Och barnet blir helt utsatt till henne, när det inte finns någon annan förälder. I de flesta fallen blir det inget syskon heller. Det blir en ensam och isolerad uppgift med en mamma, som ser detta barn som allt hon har, och omgivningen som fiender.